2010
Jag kan inte påstå att det nya året har börjat på bästa möjliga sätt.
Jag har inte tränat på drygt en månad, lägenheten är så ostädad att den knappt är beboelig, och jag skulle vilja påstå att jag hittills har sovit ungefär 80% av det nya året (trots natten till idag, vilken jag återkommer till).
Då passar det ju alldeles utmärkt med en ledig dag imorgon.
(Inte för att jag då kan sova bort ännu mer värdefull tid, utan för att jag då kan göra sådant som jag borde gjort för alldeles för länge sedan.)
Jag ska börja med att tvätta tills det inte finns något mer att tvätta, sedan ska jag städa tills jag dör, och efter det ska jag försöka återuppstå så att jag kan ta mig ner på stan och kanske köpa lite försenade julklappar till mig själv.
Träningen får dock vänta någon dag, eftersom tån inte riktigt är fit for gympa än.
Att jag sovit större delen av den här dagen är dock inte mitt eget fel.
Det har jag grannen under att tacka för.
Igår kväll var min plan att låta bli att se JVM-finalen, gå och lägga mig halvtidigt och sedan stiga upp halvtidigt idag.
Så blev det alltså inte.
Eftersom mitt undermedvetna hemskt gärna ville se drabbningen mellan USA och Kanada, och lyckades hålla mig vaken till nedsläpp kl. 02.00, så var det kört redan där.
Vid halv fem hade USA plockat hem guldet, och ungefär samtidigt hade Timmy fått nog av världskriget som pågick en trappa ner, och gick ner och gav killen svar på tal.
Tyvärr gav det inte riktigt effekt, eftersom det var tyst i ungefär fem minuter.
Kvart i sex insåg vi att han nog inte hade några planer på att gå och lägga sig ALLS, så vi tänkte att Bevakningstjänst-nissarna kunde få komma och do their thing. Det tyckte inte de, eftersom de inte ens svarade i telefon.
Då tog vi till det tunga artilleriet och ringde självaste polisen.
En trevlig dam svarade, ringde upp boven i dramat, fick tyst på honom och ringde sedan tillbaka till oss med uppmaningen att ringa tillbaka om han inte gav sig.
Hade jag varit det minsta trött nu hade jag lagt mig i sängen och njutit av tystnaden, men som en följd av dagens hysteriska sovande (som i sin tur alltså är en följd av nattens obefintliga sovande) är jag alltså ganska pigg.
Och för att nattens obalanserade sömn inte ska bli en ond cirkel ska jag gå ner och boka en orimligt tidig tvättid imorgon bitti.
Tack till polistanten som gav oss lite sömn och en hög med spya på grannen som inte vet hur man beter sig.
Hej då.
Jag har inte tränat på drygt en månad, lägenheten är så ostädad att den knappt är beboelig, och jag skulle vilja påstå att jag hittills har sovit ungefär 80% av det nya året (trots natten till idag, vilken jag återkommer till).
Då passar det ju alldeles utmärkt med en ledig dag imorgon.
(Inte för att jag då kan sova bort ännu mer värdefull tid, utan för att jag då kan göra sådant som jag borde gjort för alldeles för länge sedan.)
Jag ska börja med att tvätta tills det inte finns något mer att tvätta, sedan ska jag städa tills jag dör, och efter det ska jag försöka återuppstå så att jag kan ta mig ner på stan och kanske köpa lite försenade julklappar till mig själv.
Träningen får dock vänta någon dag, eftersom tån inte riktigt är fit for gympa än.
Att jag sovit större delen av den här dagen är dock inte mitt eget fel.
Det har jag grannen under att tacka för.
Igår kväll var min plan att låta bli att se JVM-finalen, gå och lägga mig halvtidigt och sedan stiga upp halvtidigt idag.
Så blev det alltså inte.
Eftersom mitt undermedvetna hemskt gärna ville se drabbningen mellan USA och Kanada, och lyckades hålla mig vaken till nedsläpp kl. 02.00, så var det kört redan där.
Vid halv fem hade USA plockat hem guldet, och ungefär samtidigt hade Timmy fått nog av världskriget som pågick en trappa ner, och gick ner och gav killen svar på tal.
Tyvärr gav det inte riktigt effekt, eftersom det var tyst i ungefär fem minuter.
Kvart i sex insåg vi att han nog inte hade några planer på att gå och lägga sig ALLS, så vi tänkte att Bevakningstjänst-nissarna kunde få komma och do their thing. Det tyckte inte de, eftersom de inte ens svarade i telefon.
Då tog vi till det tunga artilleriet och ringde självaste polisen.
En trevlig dam svarade, ringde upp boven i dramat, fick tyst på honom och ringde sedan tillbaka till oss med uppmaningen att ringa tillbaka om han inte gav sig.
Hade jag varit det minsta trött nu hade jag lagt mig i sängen och njutit av tystnaden, men som en följd av dagens hysteriska sovande (som i sin tur alltså är en följd av nattens obefintliga sovande) är jag alltså ganska pigg.
Och för att nattens obalanserade sömn inte ska bli en ond cirkel ska jag gå ner och boka en orimligt tidig tvättid imorgon bitti.
Tack till polistanten som gav oss lite sömn och en hög med spya på grannen som inte vet hur man beter sig.
Hej då.
Kommentarer
Trackback
