MJÄÄÄÄK
Hej alla barn!
Jag har en skitbra dag idag.
Vaknade vid halv nio, insåg att Timmy inte farit till skolan utan låg bredvid mig sådär medvetslöst trött som bara han kan vara, pucklade lite på honom för att han inte dragit sig upp och farit till skolan, och steg upp och gjorde gröt.
Strax innan elva skjutsade Timmy ner mig till stan och dom följande åtta timmarna tillbringades på jobbet (som idag var Wedins).
(Och om jag inte uttryckt mig tillräckligt klart om det tidigare så säger jag bara att jag äääälskar att jobba där. Skorna, kollegerna, skorna och bara själva stämningen, helt stört hur bra allting är där!
Och det blir ju inte värre av att Monica minst en gång per dag säger "Åh vad jag är glad att jag anställde dig", "Vilken tur att vi har dig", "Gud vad duktig du är", eller liknande glada tillrop. Trots att jag trivs som en femåring på Disneyland verkar hon trivas ännu bättre med mig, och det är ju bara aaaawesome!)
Och strax efter sju traskade jag hemåt, mot en (på grund av bortamatch) tom lägenhet, vilket för mig innebar mat, idol och mjukiskläder.
Humöret var i det närmaste på topp, efter att dels ha haft en liten low igår kväll, dels ha fått jobba tre dagar den här veckan (fyra efter söndag!).
Men efter att ha varit inne på lill-Matildas blogg och kollat på you-tubeklippen hon lagt upp där var jag om möjligt på ännu bättre humör.
(Jag har inte riktigt klurat ut hur man direktlänkar dit, så jag skiter i det.
Och antar att dom som läser den här bloggen förmodligen också läser Matildas, och därför redan kan adressen.)
Jag som förresten är brutalt dålig på att inte berätta när jag har något hemligt på g, har alltså något hemligt på g nu. Och i och med det alltså fruktansvärda problem med att inte berätta vad.
Inte för att det är något särskilt fränt, men ändå. Jag skulle liksom vilja ge en liten ledtråd till dom det berör..
Nej men fan, nu har jag skrivit nånting lite för avslöjande fem gånger och sedan suddat det, alltså är det nog lika bra att jag går och poppar popcorn, så jag inte förstör alltihopa.
Förresten! En till grej jag blev glad av, efter att ha läst Matildas blogg. Hon och Hjalle skulle klä granen idag, alltså är det kanske okej att börja julfreaka nu!
Jag har tjatat som en idiot på Timmy att jag ska få he upp granen som jag och Josse hade i Linköping (inte särskilt snygg men billig som fan och med en jävla massa pynt), sedan mamma och pappa kom hit med den för ett par veckor sedan. I det ingår även att jag räknat dagar tills jag får packa upp den.
(Still counting. Bara två kvar nu.)
Men varje gång jag nämnt det har Timmy kontrat med att om den åker upp innan första advent så åker den ut ungefär lika fort som han inte vaknar på morgnarna.
Så jag får nog vänta till söndag. I och för sig håller jag med honom på ett litet hörn, man ska ju inte börja FÖR tidigt, och det är det ju nästan om man börjar innan första advent..
Men jag kan liksom inte behärska mig.
Anyways, nu ska jag poppa popcorn och göra dip och gurka och vänta på att min karl kommer hem.
Just fan, (typ det viktigaste):
TJEJER! Vi måste bestämma en dag, typ under mellandagarna (antar jag, eftersom dom flesta verkar vara hemma då), då vi SES och FIKAR och PRATAR. Det var så jävla länge sedan att jag snart går sönder av saknad.
Så om alla nu kan vara vänliga och skriva när dom är hemma, så kanske vi kan bestämma nånting? :)
Cicci, din lilla apa, du får vara med oss i tankarna. Och hälsa Mexico och alla jävla tacos från oss :)
Och Frida också, eftersom jag antar att det kommer bli innan nyårsafton.. Men det får du ta igen då ;)
Men Wickan, Elin, Matilda, Josse, Ellinor (kanske även Sanna?), tell me tell me tell me när ni är i Skellefteå och tillgängliga!
Här ska styras reunion utan dess like.
Nu ska vi se.
Poppa popcorn var det, ja.
Inte avslöja hemlisar.
Hej då.
Jag har en skitbra dag idag.
Vaknade vid halv nio, insåg att Timmy inte farit till skolan utan låg bredvid mig sådär medvetslöst trött som bara han kan vara, pucklade lite på honom för att han inte dragit sig upp och farit till skolan, och steg upp och gjorde gröt.
Strax innan elva skjutsade Timmy ner mig till stan och dom följande åtta timmarna tillbringades på jobbet (som idag var Wedins).
(Och om jag inte uttryckt mig tillräckligt klart om det tidigare så säger jag bara att jag äääälskar att jobba där. Skorna, kollegerna, skorna och bara själva stämningen, helt stört hur bra allting är där!
Och det blir ju inte värre av att Monica minst en gång per dag säger "Åh vad jag är glad att jag anställde dig", "Vilken tur att vi har dig", "Gud vad duktig du är", eller liknande glada tillrop. Trots att jag trivs som en femåring på Disneyland verkar hon trivas ännu bättre med mig, och det är ju bara aaaawesome!)
Och strax efter sju traskade jag hemåt, mot en (på grund av bortamatch) tom lägenhet, vilket för mig innebar mat, idol och mjukiskläder.
Humöret var i det närmaste på topp, efter att dels ha haft en liten low igår kväll, dels ha fått jobba tre dagar den här veckan (fyra efter söndag!).
Men efter att ha varit inne på lill-Matildas blogg och kollat på you-tubeklippen hon lagt upp där var jag om möjligt på ännu bättre humör.
(Jag har inte riktigt klurat ut hur man direktlänkar dit, så jag skiter i det.
Och antar att dom som läser den här bloggen förmodligen också läser Matildas, och därför redan kan adressen.)
Jag som förresten är brutalt dålig på att inte berätta när jag har något hemligt på g, har alltså något hemligt på g nu. Och i och med det alltså fruktansvärda problem med att inte berätta vad.
Inte för att det är något särskilt fränt, men ändå. Jag skulle liksom vilja ge en liten ledtråd till dom det berör..
Nej men fan, nu har jag skrivit nånting lite för avslöjande fem gånger och sedan suddat det, alltså är det nog lika bra att jag går och poppar popcorn, så jag inte förstör alltihopa.
Förresten! En till grej jag blev glad av, efter att ha läst Matildas blogg. Hon och Hjalle skulle klä granen idag, alltså är det kanske okej att börja julfreaka nu!
Jag har tjatat som en idiot på Timmy att jag ska få he upp granen som jag och Josse hade i Linköping (inte särskilt snygg men billig som fan och med en jävla massa pynt), sedan mamma och pappa kom hit med den för ett par veckor sedan. I det ingår även att jag räknat dagar tills jag får packa upp den.
(Still counting. Bara två kvar nu.)
Men varje gång jag nämnt det har Timmy kontrat med att om den åker upp innan första advent så åker den ut ungefär lika fort som han inte vaknar på morgnarna.
Så jag får nog vänta till söndag. I och för sig håller jag med honom på ett litet hörn, man ska ju inte börja FÖR tidigt, och det är det ju nästan om man börjar innan första advent..
Men jag kan liksom inte behärska mig.
Anyways, nu ska jag poppa popcorn och göra dip och gurka och vänta på att min karl kommer hem.
Just fan, (typ det viktigaste):
TJEJER! Vi måste bestämma en dag, typ under mellandagarna (antar jag, eftersom dom flesta verkar vara hemma då), då vi SES och FIKAR och PRATAR. Det var så jävla länge sedan att jag snart går sönder av saknad.
Så om alla nu kan vara vänliga och skriva när dom är hemma, så kanske vi kan bestämma nånting? :)
Cicci, din lilla apa, du får vara med oss i tankarna. Och hälsa Mexico och alla jävla tacos från oss :)
Och Frida också, eftersom jag antar att det kommer bli innan nyårsafton.. Men det får du ta igen då ;)
Men Wickan, Elin, Matilda, Josse, Ellinor (kanske även Sanna?), tell me tell me tell me när ni är i Skellefteå och tillgängliga!
Här ska styras reunion utan dess like.
Nu ska vi se.
Poppa popcorn var det, ja.
Inte avslöja hemlisar.
Hej då.
HAHAHAHA
För att hålla mig lite uppdaterad med vad som händer hemma i storstan går jag in på norran.se lite då och då, för att se om det hänt nåt fräsigt som är värt att läsa om.
Efter att ha gått in där alldeles nyss, kan vi nog enas allihopa om att idag hade det det.
(Eller idag och idag.. I april, om man ska vara sån.)
LÄS:
"21-åring bajsade på polisen
SUNDSVALL. En drogpåverkad stoppades av polisen när han var på väg till Umeå. Därefter bajsade han på dem.
Vk.se rapporterar om en drogpåverkad man som blev stoppad av polisen.
Det hela ska ha utspelat sig i april i år då mannen bestämt sig för att gå hem från Sundsvall till Umeå. När 21-åringen stoppades av polisen ska han ha bajsat på en av poliserna, hotat dem med att smitta med HIV och bitit en annan.
Han har erkänt narkotikabrott men menar i tingsrätten att han inte ska betala skadestånd till poliserna eftersom att de som poliser borde räkna med att utsättas för liknande händelser.
Han döms nu för narkotikabrott, hot mot tjänsteman och våld mot tjänsteman. Vk.se skriver också att han bland annat ska söka vård för sitt missbruk och betala 14 000 kronor i skadestånd till de två polismännen."
Förmodligen är det jättehemskt egentligen, eftersom den där människan lär må sämre än satan (kanske inte främst på grund av denna lilla incident), men det hindrade inte mig från att skratta tills jag dog.
Idag är det i alla fall onsdag, och det innebär följande:
Det är på dagen fyra veckor kvar till julafton.
Det är tre veckor och fem dagar kvar tills jag ganska just precis har landat på flygplatsen hemma i Falmark, mer redo än jesus för att tillbringa två veckor hemma hos mor och far och systrar och katt.
Det är fyra dagar kvar till söndag, med andra ord fyra dagar kvar tills jag får sätta upp julgranen och pynta sönder den. (Till er som tycker att det är för tidigt för det säger jag piss off, det är första advent på söndag så låt mig julnörda ifred.)
Det var löning igår och jag är fortfarande så glad över det att jag typ aldrig mer behöver få någon lön. (Låt oss inte ta det bokstavligt.)
ÖJ! Apropå löning, apropå nyårs, apropå dress code, apropå jul och julklappar och apropå saker som gör en glad. Idag gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut..
JAG KÖPTE EN NYÅRSKLÄNNING.
BAH! Jag är lika förvånad som jag är säker på att mamma skulle titta lite surt på mig om hon visste att jag gått och köpt en klänning som jag (förhoppningsvis inte) bara kommer använda en gång, när jag (tyvärr tyvärr tyvärr) inte är i en situation i livet där jag bara kan strö pengar omkring mig.
Men jag har faktiskt ett bra svar på det. Jag köpte egentligen inte klänningen, jag FICK den.
(Eller rättare sagt, KOMMER ATT FÅ den, om man ska vara sån.)
Förklaringen till det är så här enkel: Storasyster förde över pengar till mig så att jag kunde gå och köpa ett par jeans som jag önskade mig i julklapp, som inte fanns i Skellefteå men låg och väntade på mig på H&M här nere. Skicklig som jag är missade jag dock att gå dit den dag jag lagt undan dom till, och nu finns dom helt enkelt inte längre.
För att jag då skulle slippa komma på nåt nytt att önska mig (usch vad jobbigt) alternativt för att Elin skulle slippa komma på nåt nytt att köpa till mig, tyckte hon att hon skulle köpa den där klänningen i julklapp till mig istället. AWESOME!
(Ett annat svar på det är att den är så fin att det i sig raderar alla argument för att inte köpa den.)
SÅ, det jag vill komma till är det här:
Om någon av er som läser det här (och redan nu vet att jag ska fira nyår med er; typ Frida, Wickan, Matilda, Elin, kanske Ellinor?:)) hittar en svart, hyfsat kort klänning från H&M med en ganska stor rosett i midjan och avtagbara axelband, för 249:-, få fan inte för er att köpa den!
För det har alltså jag gjort, och planerar nu att försöka vara så snygg som man bara kan i den på nyårsafton.
I vanliga fall hade jag nog berättat om min kväll, som precis som alla andra började i soffan, varefter jag tog tag i mig själv och for och tränade, och kom hem nöjd och glad som aldrig (eller ganska ofta) förr. I vanliga fall hade jag gjort det.
Ikväll gör jag inte det.
Detta på grund av att Timmy, som skulle komma och möta mig när jag promenerade hem från Friskis, på vägen hem kom med den eminenta (nej) idén att "fixa något att äta", vilket i våran värld är lika med pizza eller något liknande av samma flottighetsgrad.
Promenaden (även känd som den fruktansvärt obekväma skjutsen på cykel) gick alltså efter mitt godkännande (bad idea, bad bad baaaad idea) förbi Aros och när vi sedan kom hem, satte oss i soffan och proppade i oss varsin fettbomb blev jag så inne i det (vilket jag har en tendens att kunna bli när jag äter) att jag helt glömde bort att stretcha. (Jag är ett stort fan av att stretcha.)
Dock gjorde jag ett halvhjärtat försök att stretcha efter både mat och dusch (dvs mest för sakens skull) så vi kan ju hoppas att det problemet är taken care of.
Det lär ju visa sig imorgon, när jag äääntligen kan vara med på Angelicas pass!
(Jävla fan, förresten. Jag powerwalkade bort till Friskis ikväll i tron om att det var Maria N som skulle hålla i gympan, men fy och fan vad arg jag blev när jag insåg att hon var sjuk och hennes ersättare för kvällen var ingen mindre än VIKTORIA.
Jag kan berätta mer om det och henne senare, men jävlar i satan vilket haveri. Ja, så illa att det faktiskt berättigar så många svordomar.)
Apropå ingenting. Timmy tittade just på mig och sa efter en kort stunds betänketid:
- Ass-face.
Och någon minut senare:
- Aaaaass.
Det är inte mycket smart som sägs i den här soffan.
NU: Sängen, sängen, sängen och sova, sova sova.
IMORGON: LEDIG, LEDIG, LEDIG, dvs träna, städa, tvätta.
He bli bra.
Hej då.
Efter att ha gått in där alldeles nyss, kan vi nog enas allihopa om att idag hade det det.
(Eller idag och idag.. I april, om man ska vara sån.)
LÄS:
"21-åring bajsade på polisen
SUNDSVALL. En drogpåverkad stoppades av polisen när han var på väg till Umeå. Därefter bajsade han på dem.
Vk.se rapporterar om en drogpåverkad man som blev stoppad av polisen.
Det hela ska ha utspelat sig i april i år då mannen bestämt sig för att gå hem från Sundsvall till Umeå. När 21-åringen stoppades av polisen ska han ha bajsat på en av poliserna, hotat dem med att smitta med HIV och bitit en annan.
Han har erkänt narkotikabrott men menar i tingsrätten att han inte ska betala skadestånd till poliserna eftersom att de som poliser borde räkna med att utsättas för liknande händelser.
Han döms nu för narkotikabrott, hot mot tjänsteman och våld mot tjänsteman. Vk.se skriver också att han bland annat ska söka vård för sitt missbruk och betala 14 000 kronor i skadestånd till de två polismännen."
Förmodligen är det jättehemskt egentligen, eftersom den där människan lär må sämre än satan (kanske inte främst på grund av denna lilla incident), men det hindrade inte mig från att skratta tills jag dog.
Idag är det i alla fall onsdag, och det innebär följande:
Det är på dagen fyra veckor kvar till julafton.
Det är tre veckor och fem dagar kvar tills jag ganska just precis har landat på flygplatsen hemma i Falmark, mer redo än jesus för att tillbringa två veckor hemma hos mor och far och systrar och katt.
Det är fyra dagar kvar till söndag, med andra ord fyra dagar kvar tills jag får sätta upp julgranen och pynta sönder den. (Till er som tycker att det är för tidigt för det säger jag piss off, det är första advent på söndag så låt mig julnörda ifred.)
Det var löning igår och jag är fortfarande så glad över det att jag typ aldrig mer behöver få någon lön. (Låt oss inte ta det bokstavligt.)
ÖJ! Apropå löning, apropå nyårs, apropå dress code, apropå jul och julklappar och apropå saker som gör en glad. Idag gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut..
JAG KÖPTE EN NYÅRSKLÄNNING.
BAH! Jag är lika förvånad som jag är säker på att mamma skulle titta lite surt på mig om hon visste att jag gått och köpt en klänning som jag (förhoppningsvis inte) bara kommer använda en gång, när jag (tyvärr tyvärr tyvärr) inte är i en situation i livet där jag bara kan strö pengar omkring mig.
Men jag har faktiskt ett bra svar på det. Jag köpte egentligen inte klänningen, jag FICK den.
(Eller rättare sagt, KOMMER ATT FÅ den, om man ska vara sån.)
Förklaringen till det är så här enkel: Storasyster förde över pengar till mig så att jag kunde gå och köpa ett par jeans som jag önskade mig i julklapp, som inte fanns i Skellefteå men låg och väntade på mig på H&M här nere. Skicklig som jag är missade jag dock att gå dit den dag jag lagt undan dom till, och nu finns dom helt enkelt inte längre.
För att jag då skulle slippa komma på nåt nytt att önska mig (usch vad jobbigt) alternativt för att Elin skulle slippa komma på nåt nytt att köpa till mig, tyckte hon att hon skulle köpa den där klänningen i julklapp till mig istället. AWESOME!
(Ett annat svar på det är att den är så fin att det i sig raderar alla argument för att inte köpa den.)
SÅ, det jag vill komma till är det här:
Om någon av er som läser det här (och redan nu vet att jag ska fira nyår med er; typ Frida, Wickan, Matilda, Elin, kanske Ellinor?:)) hittar en svart, hyfsat kort klänning från H&M med en ganska stor rosett i midjan och avtagbara axelband, för 249:-, få fan inte för er att köpa den!
För det har alltså jag gjort, och planerar nu att försöka vara så snygg som man bara kan i den på nyårsafton.
I vanliga fall hade jag nog berättat om min kväll, som precis som alla andra började i soffan, varefter jag tog tag i mig själv och for och tränade, och kom hem nöjd och glad som aldrig (eller ganska ofta) förr. I vanliga fall hade jag gjort det.
Ikväll gör jag inte det.
Detta på grund av att Timmy, som skulle komma och möta mig när jag promenerade hem från Friskis, på vägen hem kom med den eminenta (nej) idén att "fixa något att äta", vilket i våran värld är lika med pizza eller något liknande av samma flottighetsgrad.
Promenaden (även känd som den fruktansvärt obekväma skjutsen på cykel) gick alltså efter mitt godkännande (bad idea, bad bad baaaad idea) förbi Aros och när vi sedan kom hem, satte oss i soffan och proppade i oss varsin fettbomb blev jag så inne i det (vilket jag har en tendens att kunna bli när jag äter) att jag helt glömde bort att stretcha. (Jag är ett stort fan av att stretcha.)
Dock gjorde jag ett halvhjärtat försök att stretcha efter både mat och dusch (dvs mest för sakens skull) så vi kan ju hoppas att det problemet är taken care of.
Det lär ju visa sig imorgon, när jag äääntligen kan vara med på Angelicas pass!
(Jävla fan, förresten. Jag powerwalkade bort till Friskis ikväll i tron om att det var Maria N som skulle hålla i gympan, men fy och fan vad arg jag blev när jag insåg att hon var sjuk och hennes ersättare för kvällen var ingen mindre än VIKTORIA.
Jag kan berätta mer om det och henne senare, men jävlar i satan vilket haveri. Ja, så illa att det faktiskt berättigar så många svordomar.)
Apropå ingenting. Timmy tittade just på mig och sa efter en kort stunds betänketid:
- Ass-face.
Och någon minut senare:
- Aaaaass.
Det är inte mycket smart som sägs i den här soffan.
NU: Sängen, sängen, sängen och sova, sova sova.
IMORGON: LEDIG, LEDIG, LEDIG, dvs träna, städa, tvätta.
He bli bra.
Hej då.
HAPPY FACE
En del dagar är bättre, roligare och mer underbara än andra.
Lönedagar kallas dom.
På grund av mitt sätt att alltid räkna med lite för lite lön så brukar jag (som bekant) oftast, nästan jämt, bli positivt överraskad när lönespecen dyker upp.
Men trots mitt sätt att alltid räkna med lite för lite lön så fanns det i min värld inte en enda liten strimma hopp om ens en liten krona extra den här gången.
Men låt oss säga som så att jag lyckades igen.
Dock verkar lönenissarna på Vero Moda ha gjort det dom ska (eller kanske inte ska) medan dom A) supit skallen av sig, B) rökt sig högre än Eiffeltornet eller C) både och.
Alltså kommer jag säkert få ett betydligt mindre trevligt besked nästa månad, eller till och med innan det, men just nu spelar det faktiskt ingen roll.
Jag är bara skitglad över att (om än bara för tillfället) ha råd med hyran, mat, julklappar och en mössa, OCH till och med ha kvar några små hundralappar efter det.
Och apropå julklappar så har jag alltså, som jag nämnt (och varit ofantligt nöjd över) i ett tidigare inlägg hunnit tänka ut fyra av fem julklappar. HELA familjen är alltså i och med det avklarad.
Nu är det bara Timmy kvar, som med den tankeverksamhet kopplad till julklappar som försiggår i hans hjärna, inte kommer få några julklappar förrän tidigast i mars.
Nu börjar det vara dags för sömn, trots att jag sovit större delen av det här dygnet.
Efter att ha sovit på tok för länge (och på grund av det inte hunnit äta frukost innan träningen imorse), gått till Friskis, gympat, gått hem (och köpt två liter mjölk på vägen för att kunna äta pannkakor till middag), duschat och ätit vad som till slut bara blev en halv portion mannagrynsgröt, somnade jag i soffan och sov lite fram och tillbaka mellan 15 och 19.
Men jag ska göra ett försök i alla fall, jag jobbar ju trots allt mellan 11 och 18 imorgon(yeah!).
Hej då.
Lönedagar kallas dom.
På grund av mitt sätt att alltid räkna med lite för lite lön så brukar jag (som bekant) oftast, nästan jämt, bli positivt överraskad när lönespecen dyker upp.
Men trots mitt sätt att alltid räkna med lite för lite lön så fanns det i min värld inte en enda liten strimma hopp om ens en liten krona extra den här gången.
Men låt oss säga som så att jag lyckades igen.
Dock verkar lönenissarna på Vero Moda ha gjort det dom ska (eller kanske inte ska) medan dom A) supit skallen av sig, B) rökt sig högre än Eiffeltornet eller C) både och.
Alltså kommer jag säkert få ett betydligt mindre trevligt besked nästa månad, eller till och med innan det, men just nu spelar det faktiskt ingen roll.
Jag är bara skitglad över att (om än bara för tillfället) ha råd med hyran, mat, julklappar och en mössa, OCH till och med ha kvar några små hundralappar efter det.
Och apropå julklappar så har jag alltså, som jag nämnt (och varit ofantligt nöjd över) i ett tidigare inlägg hunnit tänka ut fyra av fem julklappar. HELA familjen är alltså i och med det avklarad.
Nu är det bara Timmy kvar, som med den tankeverksamhet kopplad till julklappar som försiggår i hans hjärna, inte kommer få några julklappar förrän tidigast i mars.
Nu börjar det vara dags för sömn, trots att jag sovit större delen av det här dygnet.
Efter att ha sovit på tok för länge (och på grund av det inte hunnit äta frukost innan träningen imorse), gått till Friskis, gympat, gått hem (och köpt två liter mjölk på vägen för att kunna äta pannkakor till middag), duschat och ätit vad som till slut bara blev en halv portion mannagrynsgröt, somnade jag i soffan och sov lite fram och tillbaka mellan 15 och 19.
Men jag ska göra ett försök i alla fall, jag jobbar ju trots allt mellan 11 och 18 imorgon(yeah!).
Hej då.
DON'T WORRY
Jag värmde inte cheeseburgaren och tog med som färdkost.
Jag lämnade den hemma så att Timmy istället kunde värma den och äta den när han vaknat till liv.
Men hade jag inte vetat att han ville ha den så hade jag nog tagit den ändå.
(Jag gör er säkert besviken tjejer, men that's me.
White trash och allmänt ganska äcklig.)
Det gick förresten finemang att jobba, jag skuttade nästan ner på stan på väg till jobbet, alldeles överlycklig över att jag mådde så otroligt och oväntat bra, och inte det minsta nedslagen över att Timmy just innan jag gick brann på mig för att jag såg "oförskämt pigg ut".
Imorgon är det måndag och till skillnad från typ resten av världen så har jag ingen ångest what so ever, eftersom denna måndag för mig innebär ledighet, träning och slappande.
Jag hade i och för sig inte haft någonting emot att jobba imorgon, men eftersom jag redan vet att jag jobbar på tisdag och i och med det passet kommer att ha jobbat tillräckligt för att få ut minst lika mycket på novemberlönen som jag får på tisdag, så ska jag inte klaga.
Nu ska jag hälla i mig ännu lite mer av guds gåva till mänskligheten på bakissöndagar; COLA, lyssna sönder Broken Strings lite mer och kick back med lite Sudoku.
Hej då.
Jag lämnade den hemma så att Timmy istället kunde värma den och äta den när han vaknat till liv.
Men hade jag inte vetat att han ville ha den så hade jag nog tagit den ändå.
(Jag gör er säkert besviken tjejer, men that's me.
White trash och allmänt ganska äcklig.)
Det gick förresten finemang att jobba, jag skuttade nästan ner på stan på väg till jobbet, alldeles överlycklig över att jag mådde så otroligt och oväntat bra, och inte det minsta nedslagen över att Timmy just innan jag gick brann på mig för att jag såg "oförskämt pigg ut".
Imorgon är det måndag och till skillnad från typ resten av världen så har jag ingen ångest what so ever, eftersom denna måndag för mig innebär ledighet, träning och slappande.
Jag hade i och för sig inte haft någonting emot att jobba imorgon, men eftersom jag redan vet att jag jobbar på tisdag och i och med det passet kommer att ha jobbat tillräckligt för att få ut minst lika mycket på novemberlönen som jag får på tisdag, så ska jag inte klaga.
Nu ska jag hälla i mig ännu lite mer av guds gåva till mänskligheten på bakissöndagar; COLA, lyssna sönder Broken Strings lite mer och kick back med lite Sudoku.
Hej då.
WAWAWIWA!
Himlarns.
Planen för gårkvällen var fest.
Jag och Timmy, Joel och Emelie, Sabina, Jocke och några Maxitjejer (dvs, som vanligt, bara Maxi-/f d Maxi-människor och så jag*) skulle vara här igår, och sedan gå ut på Blue Moon.
Monica ringde mig vid tre och sa att tjejerna på Wedins sålt för 65 000 på mindre än fem timmar (!!!) och hon ville därför inte att Pillan skulle jobba ensam imorgon (läs: idag). Så om inte jag kunde hoppa in och jobba så skulle hon åka hem från landet och göra det själv. Men snäll (läs: nyanställd och pank) som jag är så tog jag dom fyra och en halv timmarna utan att blinka.
* Alla i hela världen jobbar på Maxi. Eller så har dom jobbat där.
Beskedet om söndagsjobb förstörde dock inte planerna för kvällen.
Det gjorde däremot Joel, Emelie och Jocke.
Efter diverse bangande och ändrade planer åt höger och vänster satt vi överblivna tjejer lite senare istället hos Bea (Maxi Maxi Maxi) och hamnade sedan till slut på BMB.
Timmy, som inte var så peppad på nånting alls skulle enligt egen utsago varken gå ut eller dricka igår, meddelade efter några timmars hemligt öldrickande med Tuben att vi nog skulle ses på BMB ändå.
Och efter att ha skakat både det ena och det andra i schlagerbaren på Blue Moon, till slut hittat åt varandra bland alla miljoner människor som var ute igår (säkert Maxi-människor allihopa), köpt mat på McDonald's (förlåt mamma, men det här skyller jag helt och hållet på Timmy, även om det var jag som var hungrig och inte han), gått hem i vad som kändes som 40-gradig kyla och till slut somnat i princip på varandra för att det var så JÄVLA kallt, mår jag idag BRA.
Inte bra som i att det känns okej att gå och jobba, utan bra som i BRAAA och att jag är t o m peppad på att jobba :D
(Helt sjukt förresten, vilken tur jag haft med jobben. Det negativa är väl att det fortfarande bara är extra, men utöver det är det så jävla kul på båda ställena att det aldrig, hittills i alla fall, känts jobbigt att gå till jobbet. Inte ens en bakisdag som denna.)
Gårdagens smink får såklart följa med till jobbet, men det är inte så illa som det låter. Ni som umgåtts med mig i bakistider vet att förmodligen ingen bär upp gårdagens smink som jag (dock med lite tillfixning). Att det sedan kanske inte är så fräscht eller bra för huden och bla bla bla tas inte hänsyn till på grund av tidsbrist (även kallat lathet).
Nu ska jag slänga i mig resten av filen och fundera klart på om det är alldeles för ocoolt och äckligt att värma cheeseburgaren som inte åts upp igår, och ta med som färdkost.
Hej då.
Planen för gårkvällen var fest.
Jag och Timmy, Joel och Emelie, Sabina, Jocke och några Maxitjejer (dvs, som vanligt, bara Maxi-/f d Maxi-människor och så jag*) skulle vara här igår, och sedan gå ut på Blue Moon.
Monica ringde mig vid tre och sa att tjejerna på Wedins sålt för 65 000 på mindre än fem timmar (!!!) och hon ville därför inte att Pillan skulle jobba ensam imorgon (läs: idag). Så om inte jag kunde hoppa in och jobba så skulle hon åka hem från landet och göra det själv. Men snäll (läs: nyanställd och pank) som jag är så tog jag dom fyra och en halv timmarna utan att blinka.
* Alla i hela världen jobbar på Maxi. Eller så har dom jobbat där.
Beskedet om söndagsjobb förstörde dock inte planerna för kvällen.
Det gjorde däremot Joel, Emelie och Jocke.
Efter diverse bangande och ändrade planer åt höger och vänster satt vi överblivna tjejer lite senare istället hos Bea (Maxi Maxi Maxi) och hamnade sedan till slut på BMB.
Timmy, som inte var så peppad på nånting alls skulle enligt egen utsago varken gå ut eller dricka igår, meddelade efter några timmars hemligt öldrickande med Tuben att vi nog skulle ses på BMB ändå.
Och efter att ha skakat både det ena och det andra i schlagerbaren på Blue Moon, till slut hittat åt varandra bland alla miljoner människor som var ute igår (säkert Maxi-människor allihopa), köpt mat på McDonald's (förlåt mamma, men det här skyller jag helt och hållet på Timmy, även om det var jag som var hungrig och inte han), gått hem i vad som kändes som 40-gradig kyla och till slut somnat i princip på varandra för att det var så JÄVLA kallt, mår jag idag BRA.
Inte bra som i att det känns okej att gå och jobba, utan bra som i BRAAA och att jag är t o m peppad på att jobba :D
(Helt sjukt förresten, vilken tur jag haft med jobben. Det negativa är väl att det fortfarande bara är extra, men utöver det är det så jävla kul på båda ställena att det aldrig, hittills i alla fall, känts jobbigt att gå till jobbet. Inte ens en bakisdag som denna.)
Gårdagens smink får såklart följa med till jobbet, men det är inte så illa som det låter. Ni som umgåtts med mig i bakistider vet att förmodligen ingen bär upp gårdagens smink som jag (dock med lite tillfixning). Att det sedan kanske inte är så fräscht eller bra för huden och bla bla bla tas inte hänsyn till på grund av tidsbrist (även kallat lathet).
Nu ska jag slänga i mig resten av filen och fundera klart på om det är alldeles för ocoolt och äckligt att värma cheeseburgaren som inte åts upp igår, och ta med som färdkost.
Hej då.
AWESOME!
Idag har jag överträffat mig själv. Big time.
Dagen började med att Timmy (som vanligt) sov längre än rekommenderat, och skulle bara hinna till skolan om jag (som vanligt) steg upp och skjutsade honom.
Jag vet, inte mycket miljötänkande här, men försök säga det till honom klockan åtta på morgonen.
(Jag har gjort det. Då säger han att jag slipper, men då tar han istället bilen själv. Och då står jag där, billös, när det är alldeles för långt och kallt för att man ska kunna gå till Friskis och hem.. Fast näe, fortsätter jag på den här tråden blir det ett väldigt motsägelsefullt inlägg så jag slutar. Jag ska faktiskt göra som dr Cox och sluta mitt i en me.. )
I alla fall. Eftersom vi är alldeles för bra på att skjuta upp nödvändiga saker tills det i princip är för sent, kör vi fortfarande omkring med sommardäck. Trots att snön ligger kvar på marken (även om det är ca tre flingor på hela gräsmattan utanför).
Kallt är det i alla fall.
Och alltså även halt som fanken.
Det fick vi om inte annat erfara imorse, när vi inte tog oss uppför den pyttelilla, knappt existerande, på gränsen till obefintliga, minipluttlilla "backen" på vägen ner från parkeringen.
Efter några försök insåg vi att vi förmodligen skulle behöva vänta till ungefär april innan vi skulle ta oss någonstans, och Timmy bestämde sig för att ta cykeln istället. Men så blev det inte heller, eftersom låset inte heller ville vara med.
Döm av min förvåning när han då säger att han (istället för att ge upp, skippa den halva skoldagen som väntade och lägga sig i sängen) ska GÅ till skolan.
(Den följande kvarten satt jag i princip och väntade vid tv:n på att han skulle komma tillbaka in genom dörren och gå raka vägen till sängen. Men näe.)
Jag har i alla fall aldrig varit så förvånad slash imponerad.
(Men vänta bara, det kommer mer.)
För mig innebar detta misslyckande med bilen att jag alltså inte skulle kunna köra till Friskis, till vad som i så fall skulle bli mitt första träningspass på mer än en vecka.
Alternativen var alltså dessa:
1. Gå till Friskis, gympa en timme och gå hem igen. Och som en följd av det må bra, både fysiskt och psykiskt.
2. Skippa gympan, ligga och dega och ha lite dåligt samvete över resten av dagen.
(3. Försöka låsa upp Timmys cykel som jag inte ens når ner till tramporna på, cykla till Friskis och förmodligen halka ihjäl mig på vägen, gympa och timme och cykla hem igen.)
(Inom parentes eftersom det inte riktigt kändes som ett alternativ..)
Vid en första anblick kändes det solklart, eftersom jag sedan jag flyttade hit levt med tanken att det är omöjligt att gå till Friskis. Omöjligt som i för långt och för kallt och för stressigt. Hur det nu kan bli för stressigt när man, dagar som denna, har all tid i världen att börja gå lite tidigare.
MEN, trots detta låg jag inte i soffan och glodde på tv när klockan var tio i elva. Näe, jag hade snört på mig promenixskorna, packat vatten, skor, medlemskort och diverse andra träningsrelaterade grejer och påbörjat den påstått omöjliga promenaden mot Friskis.
Tio över elva stegade jag in genom dörren och var så imponerad av mig själv att jag nästan skrek till alla svettiga (och soon to be svettiga) människor där inne "JAG HAR GÅTT HIT!!".
But I didn't. Jag gick fram till datagrejen för att checka in och blev istället asförbannad för att det istället för underbara Angelica var väldigt mycket mindre underbara Reza som skulle leda passet.
Inget ont om annan musik än den jag gillar, men jag är inte bra på att gympa till italiensk, spansk och tysk musik. Inte bra alls.
Idag lyckades jag i och för sig tänka bort den dåliga musiken och fokuserade istället på hur länge sedan det var jag tränade, och tog om möjligt igen det på det här enda passet. Till tonerna av världens sämsta gympamusik.
Det blev en väldigt detaljerad beskrivning av min förmiddag.. Men eftersom jag inte hade något annat kul att berätta så får det duga.
Eller ja, jag kan ju berätta att Monica ringde från Wedins imorse och gav mig fyra dagar i december, yeah!
Sedan ringde hon igen lite senare och gav mig åtta timmar på tisdag, yeah yeah yeah!
Och apropå jobb så jobbade jag igår, ungefär som planerat.
Inte riktigt, eftersom jag skulle jobbat 9.30-13 på Vero Moda, men istället jobbade 11-18 på Wedins och sedan tillsammans med Kim och distriktschef-Berit (som förmodligen är världens gladaste människa) inventerade arslet av mig på Vero Moda, till 22.30 typ. Det resulterade alltså i en nästan tolv timmars arbetsdag, och ganska trevliga pengar.
Något annat som är trevligt är James Morrisons nya (den kan lika gärna vara ett halvår gammal eftersom jag är ganska seg på att snappa upp nya bra låtar) med Nelly Furtado, Broken Strings heter den. Sjuuuukt bra är den.
Så där, nu har jag skrivit ännu ett svamligt och förmodligen ganska ointressant blogginlägg, och därför berättigat lite klagande på att alla andra också är ganska dåliga på att uppdatera :)
(Förutom Matilda, du gör mig sällan besviken!)
Hej då.
Dagen började med att Timmy (som vanligt) sov längre än rekommenderat, och skulle bara hinna till skolan om jag (som vanligt) steg upp och skjutsade honom.
Jag vet, inte mycket miljötänkande här, men försök säga det till honom klockan åtta på morgonen.
(Jag har gjort det. Då säger han att jag slipper, men då tar han istället bilen själv. Och då står jag där, billös, när det är alldeles för långt och kallt för att man ska kunna gå till Friskis och hem.. Fast näe, fortsätter jag på den här tråden blir det ett väldigt motsägelsefullt inlägg så jag slutar. Jag ska faktiskt göra som dr Cox och sluta mitt i en me.. )
I alla fall. Eftersom vi är alldeles för bra på att skjuta upp nödvändiga saker tills det i princip är för sent, kör vi fortfarande omkring med sommardäck. Trots att snön ligger kvar på marken (även om det är ca tre flingor på hela gräsmattan utanför).
Kallt är det i alla fall.
Och alltså även halt som fanken.
Det fick vi om inte annat erfara imorse, när vi inte tog oss uppför den pyttelilla, knappt existerande, på gränsen till obefintliga, minipluttlilla "backen" på vägen ner från parkeringen.
Efter några försök insåg vi att vi förmodligen skulle behöva vänta till ungefär april innan vi skulle ta oss någonstans, och Timmy bestämde sig för att ta cykeln istället. Men så blev det inte heller, eftersom låset inte heller ville vara med.
Döm av min förvåning när han då säger att han (istället för att ge upp, skippa den halva skoldagen som väntade och lägga sig i sängen) ska GÅ till skolan.
(Den följande kvarten satt jag i princip och väntade vid tv:n på att han skulle komma tillbaka in genom dörren och gå raka vägen till sängen. Men näe.)
Jag har i alla fall aldrig varit så förvånad slash imponerad.
(Men vänta bara, det kommer mer.)
För mig innebar detta misslyckande med bilen att jag alltså inte skulle kunna köra till Friskis, till vad som i så fall skulle bli mitt första träningspass på mer än en vecka.
Alternativen var alltså dessa:
1. Gå till Friskis, gympa en timme och gå hem igen. Och som en följd av det må bra, både fysiskt och psykiskt.
2. Skippa gympan, ligga och dega och ha lite dåligt samvete över resten av dagen.
(3. Försöka låsa upp Timmys cykel som jag inte ens når ner till tramporna på, cykla till Friskis och förmodligen halka ihjäl mig på vägen, gympa och timme och cykla hem igen.)
(Inom parentes eftersom det inte riktigt kändes som ett alternativ..)
Vid en första anblick kändes det solklart, eftersom jag sedan jag flyttade hit levt med tanken att det är omöjligt att gå till Friskis. Omöjligt som i för långt och för kallt och för stressigt. Hur det nu kan bli för stressigt när man, dagar som denna, har all tid i världen att börja gå lite tidigare.
MEN, trots detta låg jag inte i soffan och glodde på tv när klockan var tio i elva. Näe, jag hade snört på mig promenixskorna, packat vatten, skor, medlemskort och diverse andra träningsrelaterade grejer och påbörjat den påstått omöjliga promenaden mot Friskis.
Tio över elva stegade jag in genom dörren och var så imponerad av mig själv att jag nästan skrek till alla svettiga (och soon to be svettiga) människor där inne "JAG HAR GÅTT HIT!!".
But I didn't. Jag gick fram till datagrejen för att checka in och blev istället asförbannad för att det istället för underbara Angelica var väldigt mycket mindre underbara Reza som skulle leda passet.
Inget ont om annan musik än den jag gillar, men jag är inte bra på att gympa till italiensk, spansk och tysk musik. Inte bra alls.
Idag lyckades jag i och för sig tänka bort den dåliga musiken och fokuserade istället på hur länge sedan det var jag tränade, och tog om möjligt igen det på det här enda passet. Till tonerna av världens sämsta gympamusik.
Det blev en väldigt detaljerad beskrivning av min förmiddag.. Men eftersom jag inte hade något annat kul att berätta så får det duga.
Eller ja, jag kan ju berätta att Monica ringde från Wedins imorse och gav mig fyra dagar i december, yeah!
Sedan ringde hon igen lite senare och gav mig åtta timmar på tisdag, yeah yeah yeah!
Och apropå jobb så jobbade jag igår, ungefär som planerat.
Inte riktigt, eftersom jag skulle jobbat 9.30-13 på Vero Moda, men istället jobbade 11-18 på Wedins och sedan tillsammans med Kim och distriktschef-Berit (som förmodligen är världens gladaste människa) inventerade arslet av mig på Vero Moda, till 22.30 typ. Det resulterade alltså i en nästan tolv timmars arbetsdag, och ganska trevliga pengar.
Något annat som är trevligt är James Morrisons nya (den kan lika gärna vara ett halvår gammal eftersom jag är ganska seg på att snappa upp nya bra låtar) med Nelly Furtado, Broken Strings heter den. Sjuuuukt bra är den.
Så där, nu har jag skrivit ännu ett svamligt och förmodligen ganska ointressant blogginlägg, och därför berättigat lite klagande på att alla andra också är ganska dåliga på att uppdatera :)
(Förutom Matilda, du gör mig sällan besviken!)
Hej då.
HEJ DÅ
(Det här inlägget skrevs igår klockan drygt 22 och inte idag klockan snart 9.)
(Och jag skyller den dåliga uppdateringen på att jag helt enkelt varit busy busy busy.)
En fredag, en lördag, en söndag och en måndag har (snart) hunnit passera sedan jag skrev nånting sist. Fredagen bestod alltså inte helt oväntat av städning. Och typ inget annat.
Bortsett från mat och sömn, men det var kanske ingen skräll. Särskilt inte i min värld. I lördags passade vi på att sova ut (om det ens är det man gör när man sover till halv elva?).
Det blir ju faktiskt inte så överdrivet ofta vi kan göra det båda två nu för tiden, även om jag oftast kan men låter bli (jag tror inte jag kan nämna det tillräckligt många gånger).
Efter uppvaknande, uppstigning och frukost åkte jag iväg till Nordik och köpte en pinne med krokar.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva den annat än så, eventuellt kanske hellre som en planka än en pinne..
En 80 cm lång pinne/planka med fem krokar, i alla fall, till sovrummet. Vi har varit på g ganska länge att köpa någon sån där anordning till sovrummet, eftersom jag i brist på annat slänger alla kläder uppe på byrån, bredvid tv:n.
Det blir inte snyggt i längden.
Men nu när mor och far alltså skulle komma och hedra oss med sin närvaro var det alltså dags att få tummen ur.
Jag hann även ner en sväng på Wedins och lägga undan ett par skor som lillasyster sett ut, som ska få ligga och vänta på den hysteriska utförsäljningen som inom kort brer ut sig över hela hela hela Wedinssortimentet. (HUR kan jag inte ha skrivit om det här tidigare??)
Wedins har alltså sålts till Norge, och från och med 1 januari ska alla Wedinsskor vara borta och ersatta med Euro Sko-skor. Detta innebär alltså att vi i november-december (alltså snart snart SNART) ska börja rea ut varenda liten Wedinssko, för att bli av med allt innan årsskiftet.
(Lägg på min personalrabatt på det så blir det inte mycket kvar att betala!)
(Dra sedan bort det jag kommer köpa skor för från lönen, så blir det inte mycket kvar där heller..)
Anyhoo, hittills har jag faktiskt bara lagt undan två par, medan resten av Wedinsarna har en fem, sex, sju, åtta skokartonger var liggande i paxat-hyllan. Det är faktiskt ganska bra gjort tycker jag, med tanke på att ingen av dom verkar vara lika besatt som jag kan tyckas vara ibland.
(Dock lär det ju hinna bli lite fler, när utförsäljningen väl är igång.. Tänk er hur man blir på en vanlig skorea med, säg, 30-50%, och tänk sedan att nu snackar vi typ 80-90%..
Jesus, jag kommer gå sönder.)
Tyvärr har jag ju (mer eller mindre frivilligt) alltid i bakhuvudet att lönen räcker inte så långt som jag skulle vilja, eftersom jag inte riktigt får jobba så mycket som jag skulle vilja.. Men med tanke på hur mycket jag sparat in på alla håll och kanter är det faktiskt nästan dags att unna sig ett par skor, eller hur alla tjejer som håller med mig (och det är förmodligen alla som läser det här)? :)
Just fan, nu kom jag ju helt bort från det jag pratade om i början. Efter att ha lagt undan skorna på Wedins for jag och Timmy och hämtade mamma, pappa och min lilla julgran på stationen. Den hade dom släpat med sig från Skellefteå till Uppsala och från Uppsala till Västerås, bara för att jag tjatat som en tok om den. Att dom sedan lyckats få med sig både julgranskulor, belysning, matta, glitter och stjärna var ju bara AWESOME.
Innan vi ens kommit hem till lägenheten hittade mamma och pappa på att vi skulle förbi Coop, för att fylla på kyl och frys och skafferi med diverse förnödenheter (och även en del oförnödenheter). Kalaset gick till slut på fler hundralappar än jag ens har på kortet och det var så välkommet att jag halvdog bredvid mamma i kassan.
Efter en sen varmkorvslunch och duschar hit och dit var det dags för middag hos Timmys föräldrar. Mamma Annika kom och hämtade oss och sedan förflöt kvällen så trevligt och underhållande som den möjligen kunde ha gjort.
Och i och med det var första svärföräldermötet avklarat.
Idag har jag förresten jobbat, precis som jag planerat att göra imorgon, allt tack vare Marina som gått och sjukat ner sig.
Krya på dig men tack för att jag får jobba, säger jag till henne.
Vad som förresten är värt att nämna är att jag i skrivande stund, 17 NOVEMBER, har tänkt ut inte bara en utan TRE julklappar. Det är nästan alla. Bara storasyster och Timmy får komma på vad dom vill ha så jag slipper tänka ut det själv.
(Det lät inte så ballt nu när jag skrev det, i mitt huvud kändes det som att jag kommit på så många bra grejer att jag i princip var klar..)
Nu ska jag i alla fall leta igenom alla mina väskor efter nödfallsgömda ipren, eftersom det är that time of the month, och jag eventuellt kan ha svalt den sista för några minuter sedan..
Vi får väl se imorgon om jag överlevt natten, med eller utan ipren.
Förresten, Cicci, vad betyder Y? Du vet, "Y / C"? C:et har jag klurat ut, men Y:et kan jag fan inte komma på! Jag skulle vilja säga "yo", men det känns som att det inte riktigt går ihop.. Eller?
Tell me tell me tell me för nu har jag klurat klart!
Förresten 2, även om jag hade supertrevligt i lördags och var gladare än döden att återse mor och far igen, hade jag gett både det ena och det andra för att ha varit i Umeå med Wickan, Matilda, Elin och Ellinor.
Nu är det på tok för länge sedan jag fick se era söta små ansikten.
Men snart tjejer, snart.. Snart ska jag krama er som ni aldrig blivit kramade förut (...)!
Förresten 3, jag och Timmy såg Kung-Fu Panda igår. Själva filmen var så där, inte överväldigande, men helt okej. Däremot var en av replikerna i början höjden av typ..allt.
Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men det beskrev som så att the dragon warriors fiender blev "blinded by overexposion of his pure awesomeness", och det skrattade jag tills jag kissade på mig (nej men nästan) av.
(Hej då:et i rubriken var alltså till Wedins, inte som jobb utan som sortiment.)
Nu. NU är jag klar.
Hej då.
(Och jag skyller den dåliga uppdateringen på att jag helt enkelt varit busy busy busy.)
En fredag, en lördag, en söndag och en måndag har (snart) hunnit passera sedan jag skrev nånting sist. Fredagen bestod alltså inte helt oväntat av städning. Och typ inget annat.
Bortsett från mat och sömn, men det var kanske ingen skräll. Särskilt inte i min värld. I lördags passade vi på att sova ut (om det ens är det man gör när man sover till halv elva?).
Det blir ju faktiskt inte så överdrivet ofta vi kan göra det båda två nu för tiden, även om jag oftast kan men låter bli (jag tror inte jag kan nämna det tillräckligt många gånger).
Efter uppvaknande, uppstigning och frukost åkte jag iväg till Nordik och köpte en pinne med krokar.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva den annat än så, eventuellt kanske hellre som en planka än en pinne..
En 80 cm lång pinne/planka med fem krokar, i alla fall, till sovrummet. Vi har varit på g ganska länge att köpa någon sån där anordning till sovrummet, eftersom jag i brist på annat slänger alla kläder uppe på byrån, bredvid tv:n.
Det blir inte snyggt i längden.
Men nu när mor och far alltså skulle komma och hedra oss med sin närvaro var det alltså dags att få tummen ur.
Jag hann även ner en sväng på Wedins och lägga undan ett par skor som lillasyster sett ut, som ska få ligga och vänta på den hysteriska utförsäljningen som inom kort brer ut sig över hela hela hela Wedinssortimentet. (HUR kan jag inte ha skrivit om det här tidigare??)
Wedins har alltså sålts till Norge, och från och med 1 januari ska alla Wedinsskor vara borta och ersatta med Euro Sko-skor. Detta innebär alltså att vi i november-december (alltså snart snart SNART) ska börja rea ut varenda liten Wedinssko, för att bli av med allt innan årsskiftet.
(Lägg på min personalrabatt på det så blir det inte mycket kvar att betala!)
(Dra sedan bort det jag kommer köpa skor för från lönen, så blir det inte mycket kvar där heller..)
Anyhoo, hittills har jag faktiskt bara lagt undan två par, medan resten av Wedinsarna har en fem, sex, sju, åtta skokartonger var liggande i paxat-hyllan. Det är faktiskt ganska bra gjort tycker jag, med tanke på att ingen av dom verkar vara lika besatt som jag kan tyckas vara ibland.
(Dock lär det ju hinna bli lite fler, när utförsäljningen väl är igång.. Tänk er hur man blir på en vanlig skorea med, säg, 30-50%, och tänk sedan att nu snackar vi typ 80-90%..
Jesus, jag kommer gå sönder.)
Tyvärr har jag ju (mer eller mindre frivilligt) alltid i bakhuvudet att lönen räcker inte så långt som jag skulle vilja, eftersom jag inte riktigt får jobba så mycket som jag skulle vilja.. Men med tanke på hur mycket jag sparat in på alla håll och kanter är det faktiskt nästan dags att unna sig ett par skor, eller hur alla tjejer som håller med mig (och det är förmodligen alla som läser det här)? :)
Just fan, nu kom jag ju helt bort från det jag pratade om i början. Efter att ha lagt undan skorna på Wedins for jag och Timmy och hämtade mamma, pappa och min lilla julgran på stationen. Den hade dom släpat med sig från Skellefteå till Uppsala och från Uppsala till Västerås, bara för att jag tjatat som en tok om den. Att dom sedan lyckats få med sig både julgranskulor, belysning, matta, glitter och stjärna var ju bara AWESOME.
Innan vi ens kommit hem till lägenheten hittade mamma och pappa på att vi skulle förbi Coop, för att fylla på kyl och frys och skafferi med diverse förnödenheter (och även en del oförnödenheter). Kalaset gick till slut på fler hundralappar än jag ens har på kortet och det var så välkommet att jag halvdog bredvid mamma i kassan.
Efter en sen varmkorvslunch och duschar hit och dit var det dags för middag hos Timmys föräldrar. Mamma Annika kom och hämtade oss och sedan förflöt kvällen så trevligt och underhållande som den möjligen kunde ha gjort.
Och i och med det var första svärföräldermötet avklarat.
Idag har jag förresten jobbat, precis som jag planerat att göra imorgon, allt tack vare Marina som gått och sjukat ner sig.
Krya på dig men tack för att jag får jobba, säger jag till henne.
Vad som förresten är värt att nämna är att jag i skrivande stund, 17 NOVEMBER, har tänkt ut inte bara en utan TRE julklappar. Det är nästan alla. Bara storasyster och Timmy får komma på vad dom vill ha så jag slipper tänka ut det själv.
(Det lät inte så ballt nu när jag skrev det, i mitt huvud kändes det som att jag kommit på så många bra grejer att jag i princip var klar..)
Nu ska jag i alla fall leta igenom alla mina väskor efter nödfallsgömda ipren, eftersom det är that time of the month, och jag eventuellt kan ha svalt den sista för några minuter sedan..
Vi får väl se imorgon om jag överlevt natten, med eller utan ipren.
Förresten, Cicci, vad betyder Y? Du vet, "Y / C"? C:et har jag klurat ut, men Y:et kan jag fan inte komma på! Jag skulle vilja säga "yo", men det känns som att det inte riktigt går ihop.. Eller?
Tell me tell me tell me för nu har jag klurat klart!
Förresten 2, även om jag hade supertrevligt i lördags och var gladare än döden att återse mor och far igen, hade jag gett både det ena och det andra för att ha varit i Umeå med Wickan, Matilda, Elin och Ellinor.
Nu är det på tok för länge sedan jag fick se era söta små ansikten.
Men snart tjejer, snart.. Snart ska jag krama er som ni aldrig blivit kramade förut (...)!
Förresten 3, jag och Timmy såg Kung-Fu Panda igår. Själva filmen var så där, inte överväldigande, men helt okej. Däremot var en av replikerna i början höjden av typ..allt.
Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men det beskrev som så att the dragon warriors fiender blev "blinded by overexposion of his pure awesomeness", och det skrattade jag tills jag kissade på mig (nej men nästan) av.
(Hej då:et i rubriken var alltså till Wedins, inte som jobb utan som sortiment.)
Nu. NU är jag klar.
Hej då.
HJELP
Jag kom på en grej som är värd att skriva ett till inlägg för.
Jag låg och typ febersov i soffan igår eftermiddag, och drömde något utöver det vanliga.
Jag skulle gå ner med soporna, och valde det lilla sophuset som ligger nere vid korsningen vid gröna kiosken, kanske 50 meter från våran trappuppgång. Av någon konstig anledning valde jag att ta bilen (parkeringen ligger nästan lika långt åt andra hållet), men startade den aldrig, utan släppte bara parkeringsbromsen och rullade ner till sophuset. När jag väl kom ner dit stod en polisbil där, och av nån annan konstig anledning vinglade jag jättemycket när jag skulle gå ur bilen och över gatan, eftersom polistanten ville att jag skulle blåsa.
Sure thing, tänkte jag, jag hade ju ändå inte festat sedan i lördags ("idag" var det måndag eller tisdag), så det kan ju inte vara någon fara.
Men tji fick jag, för mätaren visade på 22,1 promille, dvs waaaay beyond söndersupen och död.
Dessutom hade den olika nivåer, "Bra" för det som var under 0,2, "Dåligt" för det som var lite över, osv. Mitt resultat, som alltså var fan så mycket högre än vad någon levande människa någonsin lyckats uppnå, låg vid en nivå som hette "Satan!".
Eftersom jag skämdes lite grann, och tyckte att alltihop verkade väldigt konstigt, bad jag att få prova blåsa en gång till. Då hamnade jag på "bara" 21,0.
Just som jag insåg att "det här kan ju inte vara bra", kom Timmy gående förbi, och kollade konstigt på mig.
Strax efter det vaknade jag, genomsvettig.
Av två olika anledningar.
Hej då.
Jag låg och typ febersov i soffan igår eftermiddag, och drömde något utöver det vanliga.
Jag skulle gå ner med soporna, och valde det lilla sophuset som ligger nere vid korsningen vid gröna kiosken, kanske 50 meter från våran trappuppgång. Av någon konstig anledning valde jag att ta bilen (parkeringen ligger nästan lika långt åt andra hållet), men startade den aldrig, utan släppte bara parkeringsbromsen och rullade ner till sophuset. När jag väl kom ner dit stod en polisbil där, och av nån annan konstig anledning vinglade jag jättemycket när jag skulle gå ur bilen och över gatan, eftersom polistanten ville att jag skulle blåsa.
Sure thing, tänkte jag, jag hade ju ändå inte festat sedan i lördags ("idag" var det måndag eller tisdag), så det kan ju inte vara någon fara.
Men tji fick jag, för mätaren visade på 22,1 promille, dvs waaaay beyond söndersupen och död.
Dessutom hade den olika nivåer, "Bra" för det som var under 0,2, "Dåligt" för det som var lite över, osv. Mitt resultat, som alltså var fan så mycket högre än vad någon levande människa någonsin lyckats uppnå, låg vid en nivå som hette "Satan!".
Eftersom jag skämdes lite grann, och tyckte att alltihop verkade väldigt konstigt, bad jag att få prova blåsa en gång till. Då hamnade jag på "bara" 21,0.
Just som jag insåg att "det här kan ju inte vara bra", kom Timmy gående förbi, och kollade konstigt på mig.
Strax efter det vaknade jag, genomsvettig.
Av två olika anledningar.
Hej då.
INGEN COLA, INGA PENGAR, INGET ATT GÖRA
Okej.
Så här är läget.
Det är torsdag kväll.
Absolut ingenting att se på tv.
Jag är snuvigare än döden.
JÄÄÄÄÄTTEsugen på Cola, men vi har ingen.
(Dock har vi lite sån där halvsliskig päroncider, men om jag dricker upp det som är kvar så får jag dåligt samvete, eftersom det var Timmy som la ner den i korgen när vi var och grishandlade på Steens i söndags, och det hittills bara är jag som har varit och nallat på den..)
Och jag skulle verkligen behöva duscha men jag orkar inte riktigt.
(Det kan jag spara till imorgon, eftersom jag ska göra tusen andra grejer då.
Typ städa toan, dammsuga och dammtorka.
Det var i och för sig inte mer än tre saker, men det känns som tusen. Och kommer ta lika lång tid som tusen.)
Orsaken till denna städhysteri är att MAMMA OCH PAPPA KOMMER HIT PÅ LÖRDAG. Yeah!
(Inte för att jag måste städa sönder mig för att mor och far ska hälsa på, utan för att det helt enkelt är roligare att ha folk här när man har rent och fint.. Och kanske lite för att det behövs.)
Jag pratade med pappa för en stund sedan, och fick höra att de är nu i Uppsala, hos sina gamla Skelleftebästisar Martin och Pia.
Det är förresten egentligen Uppsala som är den viktigaste destinationen på deras resa, eftersom Martin imorgon ska utnämnas till professor. Då har man tydligen värsta balen, med långklänning och frack och grejer.
Och tydligen ska både ärkebiskopen, landshövdingen och utbildningsminister Jan Björklund vara där. Mamma hoppades att hon skulle få sitta bredvid Jan Björklund, för då skulle hon "berätta ett och annat" om skolvärlden för honom.
Låt oss hoppas att mamma inte hamnar bredvid Jan Björklund.
Sedan kommer ma och pa alltså hit på lördag eftermiddag, och stannar ungefär ett dygn, innan dom drar hem till Norrland igen.
Lördag kväll blir det middag hos Timmys föräldrar och det är väl ungefär allt vi planerat hittills.
Trots att idag har varit ytterligare en sån där sjuk och eländig dag har jag flängt omkring en del ändå, men det är helt ointressant och jag åstadkom i princip ingenting, så jag skippar att berätta om det.
Och eftersom idag har varit ytterligare en sån där sjuk och eländig dag har jag inte kunnat träna idag heller.
Det är ju inte mycket att gnälla om egentligen, men vetskapen om att jag missade Johannes och Annas pass igår, Angelicas pass idag och Annelis pass (!!!) imorgon, gör mig om något bara ännu sjukare.
Piss.
Jag är inte så grinig som jag låter, förresten.
Jag håller ju för bövelen på att styra upp mitt liv nu.
Med lite hjälp av omvärlden.
Typ..
..Jessica, en av tjejerna som jobbar på Wedins. Hon har (som jag förstått det) fått ett annat jobb nu (på Telenor Express, vilken tjej i världen går frivilligt från att sälja skor till att fara omkring och pracka på folk mobilabonnemang som ingen ändå vill ha? Jaaa det finns säkert några stycken, men ingen jag känner i alla fall) och det innebär att jag från och med första december kommer få hennes timmar.
TACK Jessica, men fy och fan och usch vilket dåligt val du gjort.
Inte nog med det, ikväll tog jag mig faktiskt i kragen och la ut lite kläder som jag ändå aldrig använder, på Blocket, så att jag kanske kan dra in en liten slant där.
Jag insåg för någon dag sedan att mitt gympakort går ut om mindre än en månad, och om det är något jag inte ska vara sen med att betala så är det det.
Sedan är man väl alltid mer eller mindre i behov av pengar, samtidigt som min garderob börjar vara överfull..samtidigt som jag använder kanske en tiondel..samtidigt som min garderob hemma i Skellefteå knappt säger någonting om att jag och mina kläder inte bor där längre.
Så. Så är läget.
Nu ska jag nässpreja mig så att Timmy slipper sitta och lyssna på mitt eviga och faktiskt ganska äckliga snorande, hämta Oboy och en macka och ge mig på resten av Sudokuna i boken som jag fick av Timmys mamma för några veckor sedan.
Hej då.
Så här är läget.
Det är torsdag kväll.
Absolut ingenting att se på tv.
Jag är snuvigare än döden.
JÄÄÄÄÄTTEsugen på Cola, men vi har ingen.
(Dock har vi lite sån där halvsliskig päroncider, men om jag dricker upp det som är kvar så får jag dåligt samvete, eftersom det var Timmy som la ner den i korgen när vi var och grishandlade på Steens i söndags, och det hittills bara är jag som har varit och nallat på den..)
Och jag skulle verkligen behöva duscha men jag orkar inte riktigt.
(Det kan jag spara till imorgon, eftersom jag ska göra tusen andra grejer då.
Typ städa toan, dammsuga och dammtorka.
Det var i och för sig inte mer än tre saker, men det känns som tusen. Och kommer ta lika lång tid som tusen.)
Orsaken till denna städhysteri är att MAMMA OCH PAPPA KOMMER HIT PÅ LÖRDAG. Yeah!
(Inte för att jag måste städa sönder mig för att mor och far ska hälsa på, utan för att det helt enkelt är roligare att ha folk här när man har rent och fint.. Och kanske lite för att det behövs.)
Jag pratade med pappa för en stund sedan, och fick höra att de är nu i Uppsala, hos sina gamla Skelleftebästisar Martin och Pia.
Det är förresten egentligen Uppsala som är den viktigaste destinationen på deras resa, eftersom Martin imorgon ska utnämnas till professor. Då har man tydligen värsta balen, med långklänning och frack och grejer.
Och tydligen ska både ärkebiskopen, landshövdingen och utbildningsminister Jan Björklund vara där. Mamma hoppades att hon skulle få sitta bredvid Jan Björklund, för då skulle hon "berätta ett och annat" om skolvärlden för honom.
Låt oss hoppas att mamma inte hamnar bredvid Jan Björklund.
Sedan kommer ma och pa alltså hit på lördag eftermiddag, och stannar ungefär ett dygn, innan dom drar hem till Norrland igen.
Lördag kväll blir det middag hos Timmys föräldrar och det är väl ungefär allt vi planerat hittills.
Trots att idag har varit ytterligare en sån där sjuk och eländig dag har jag flängt omkring en del ändå, men det är helt ointressant och jag åstadkom i princip ingenting, så jag skippar att berätta om det.
Och eftersom idag har varit ytterligare en sån där sjuk och eländig dag har jag inte kunnat träna idag heller.
Det är ju inte mycket att gnälla om egentligen, men vetskapen om att jag missade Johannes och Annas pass igår, Angelicas pass idag och Annelis pass (!!!) imorgon, gör mig om något bara ännu sjukare.
Piss.
Jag är inte så grinig som jag låter, förresten.
Jag håller ju för bövelen på att styra upp mitt liv nu.
Med lite hjälp av omvärlden.
Typ..
..Jessica, en av tjejerna som jobbar på Wedins. Hon har (som jag förstått det) fått ett annat jobb nu (på Telenor Express, vilken tjej i världen går frivilligt från att sälja skor till att fara omkring och pracka på folk mobilabonnemang som ingen ändå vill ha? Jaaa det finns säkert några stycken, men ingen jag känner i alla fall) och det innebär att jag från och med första december kommer få hennes timmar.
TACK Jessica, men fy och fan och usch vilket dåligt val du gjort.
Inte nog med det, ikväll tog jag mig faktiskt i kragen och la ut lite kläder som jag ändå aldrig använder, på Blocket, så att jag kanske kan dra in en liten slant där.
Jag insåg för någon dag sedan att mitt gympakort går ut om mindre än en månad, och om det är något jag inte ska vara sen med att betala så är det det.
Sedan är man väl alltid mer eller mindre i behov av pengar, samtidigt som min garderob börjar vara överfull..samtidigt som jag använder kanske en tiondel..samtidigt som min garderob hemma i Skellefteå knappt säger någonting om att jag och mina kläder inte bor där längre.
Så. Så är läget.
Nu ska jag nässpreja mig så att Timmy slipper sitta och lyssna på mitt eviga och faktiskt ganska äckliga snorande, hämta Oboy och en macka och ge mig på resten av Sudokuna i boken som jag fick av Timmys mamma för några veckor sedan.
Hej då.
HAAAAAAAAAAHA
Espresso House, Stureplan
Två tjejer ~14 sitter och pratar om allt mellan himmel och jord.
Tjej 1: Vet du, man får välja vilka kläder man ska ha när man blir begraven.
Tjej 2: Får man? Jag skulle nog vilja ha mina Diesel-jeans och min Fjällrävenjacka.
Tjej 1: Ja, man måste ju ha något bekvämt men samtidigt snyggt.
Tjej 2: Tänk om man inte hinner välja innan man dör. Då kanske typ mamma väljer kläder till mig. Om hon valde typ manchesterbyxor och en Cubus-tröja så skulle jag döö!
Kommentar överflödig.
Men HAHAHAHAHA.
Hej då.
Två tjejer ~14 sitter och pratar om allt mellan himmel och jord.
Tjej 1: Vet du, man får välja vilka kläder man ska ha när man blir begraven.
Tjej 2: Får man? Jag skulle nog vilja ha mina Diesel-jeans och min Fjällrävenjacka.
Tjej 1: Ja, man måste ju ha något bekvämt men samtidigt snyggt.
Tjej 2: Tänk om man inte hinner välja innan man dör. Då kanske typ mamma väljer kläder till mig. Om hon valde typ manchesterbyxor och en Cubus-tröja så skulle jag döö!
Kommentar överflödig.
Men HAHAHAHAHA.
Hej då.
IN MY FACE
Jag har gått och blivit sjuk.
Det var jävulskt jävla länge sedan, men nu var det tydligen dags igen.
Jag kände av lite lite liiiite halsont i förrgår och igår, men som den sanna optimist jag är tänkte jag såklart att det skulle passera obemärkt.
Det gjorde det inte.
Det gjorde det VERKLIGEN inte.
I den senare Desperate Housewives-pausen igår kväll gjorde jag världens största kopp te, drog i mig det och låg sedan halvdäckad i soffan när Timmy kom hem strax innan halv elva.
Eftersom jag förutom min obevekliga optimism besitter en förmåga att hoppas lite för mycket på vissa saker så trodde jag också att jag skulle må som en kung idag, bara tack vare teet, typ.
Det gör jag inte.
Det gör jag VERKLIGEN inte.
Av naturliga orsaker är jag alltså inte och tränar varken nu, i eftermiddag eller ikväll.
Planerna för idag är att ligga i soffan och slökolla på dåliga tvprogram (fram till klockan tre när alla bra program börjar), sova, lösa sudoku, äta massa onyttigheter (som man gjort sig förtjänt av när man är sjuk och JAAA jag insåg just att vi har glass) och kanske kanske kanske orka gå ner och tvätta vid tretiden.
(Men det är tveksamt.)
(Mycket tveksamt.)
Nu skulle förresten Josse vara ganska nöjd om hon såg mig, för nu fjanthostar jag inte längre.
Nej, nu hostar och snörvlar och kraxar jag som om jag aldrig gjort annat.
(Inte för att hon tycker om när jag är sjuk, utan för att hon hatar när jag fjanthostar.)
Därför ska jag gräva fram någonting gott att äta och se på Music and Lyrics.
Inatt drömde jag förresten att jag och några andra (ingen aning om vilka) var på väg hem från Fridas stuga, jag tror vi gick genom skogen. Plötsligt kom det tre björnar som började jaga oss, och vi sprang som fan. När vi väl kom ut ur skogen var vi på Gärdet i Stockholm, där Frida var på klassresa med sin klass.
Sedan skulle vi utomlands, hela familjen plus Sabina. Ingen visste vart vi skulle, förutom en kille som såg ut som Claes Malmberg som sa att vi skulle till Jönköping.
Hela det äventyret slutade med att vi hyrde en bil som kostade 1,8/mil (ingen aning om vad det betyder) för att köra till flygbussen, Sabina kunde inte följa med för att hennes syster hade en liten släng av sjösjuka, jag hittade en tröja som jag trodde var Timmys men det var den tydligen inte ("Det var bara du som trodde det, Matilda") och sedan vaknade jag med snor över hela kudden.
Apropå det jag inte riktigt skrev om igår..
Rubriken på förra inlägget var alltså MONEY MONEY MONEY och det jag ville få fram där var att när jag nu snart (ääääääääntligen) får lön (för första gången på typ tre månader) ska det första jag köper få bli en MÖSSA.
Jag är verkligen inte en mössmänniska och ser ut som jag vet inte vad i varenda mössa jag provar, men nu börjar det ta mig fanken bli kallt om öronen när man går hem.
Sedan vet ju alla att om man inte har någon mössa så blir man förkyld, och om man är förkyld så blir man troligen hes. Och om man är hes så måste man viska. Och den som viskar, han ljuger. Och om man ljuger så kan man åka i fängelse. Och åker man i fängelse börjar man troligen knarka. Och knarkar man så dör man.
Alltså ska jag köpa en mössa illa kvickt när jag fått lön.
Hej då.
Det var jävulskt jävla länge sedan, men nu var det tydligen dags igen.
Jag kände av lite lite liiiite halsont i förrgår och igår, men som den sanna optimist jag är tänkte jag såklart att det skulle passera obemärkt.
Det gjorde det inte.
Det gjorde det VERKLIGEN inte.
I den senare Desperate Housewives-pausen igår kväll gjorde jag världens största kopp te, drog i mig det och låg sedan halvdäckad i soffan när Timmy kom hem strax innan halv elva.
Eftersom jag förutom min obevekliga optimism besitter en förmåga att hoppas lite för mycket på vissa saker så trodde jag också att jag skulle må som en kung idag, bara tack vare teet, typ.
Det gör jag inte.
Det gör jag VERKLIGEN inte.
Av naturliga orsaker är jag alltså inte och tränar varken nu, i eftermiddag eller ikväll.
Planerna för idag är att ligga i soffan och slökolla på dåliga tvprogram (fram till klockan tre när alla bra program börjar), sova, lösa sudoku, äta massa onyttigheter (som man gjort sig förtjänt av när man är sjuk och JAAA jag insåg just att vi har glass) och kanske kanske kanske orka gå ner och tvätta vid tretiden.
(Men det är tveksamt.)
(Mycket tveksamt.)
Nu skulle förresten Josse vara ganska nöjd om hon såg mig, för nu fjanthostar jag inte längre.
Nej, nu hostar och snörvlar och kraxar jag som om jag aldrig gjort annat.
(Inte för att hon tycker om när jag är sjuk, utan för att hon hatar när jag fjanthostar.)
Därför ska jag gräva fram någonting gott att äta och se på Music and Lyrics.
Inatt drömde jag förresten att jag och några andra (ingen aning om vilka) var på väg hem från Fridas stuga, jag tror vi gick genom skogen. Plötsligt kom det tre björnar som började jaga oss, och vi sprang som fan. När vi väl kom ut ur skogen var vi på Gärdet i Stockholm, där Frida var på klassresa med sin klass.
Sedan skulle vi utomlands, hela familjen plus Sabina. Ingen visste vart vi skulle, förutom en kille som såg ut som Claes Malmberg som sa att vi skulle till Jönköping.
Hela det äventyret slutade med att vi hyrde en bil som kostade 1,8/mil (ingen aning om vad det betyder) för att köra till flygbussen, Sabina kunde inte följa med för att hennes syster hade en liten släng av sjösjuka, jag hittade en tröja som jag trodde var Timmys men det var den tydligen inte ("Det var bara du som trodde det, Matilda") och sedan vaknade jag med snor över hela kudden.
Apropå det jag inte riktigt skrev om igår..
Rubriken på förra inlägget var alltså MONEY MONEY MONEY och det jag ville få fram där var att när jag nu snart (ääääääääntligen) får lön (för första gången på typ tre månader) ska det första jag köper få bli en MÖSSA.
Jag är verkligen inte en mössmänniska och ser ut som jag vet inte vad i varenda mössa jag provar, men nu börjar det ta mig fanken bli kallt om öronen när man går hem.
Sedan vet ju alla att om man inte har någon mössa så blir man förkyld, och om man är förkyld så blir man troligen hes. Och om man är hes så måste man viska. Och den som viskar, han ljuger. Och om man ljuger så kan man åka i fängelse. Och åker man i fängelse börjar man troligen knarka. Och knarkar man så dör man.
Alltså ska jag köpa en mössa illa kvickt när jag fått lön.
Hej då.
MONEY MONEY MONEY
Jag sitter/halvligger och kollar på Ugly Betty, samtidigt som jag snorar och fjanthostar* som aldrig förr.
Jag började bli lite småirriterad på att snörvla så hysteriskt eftersom ena näsborren kapitulerat totalt och stängt sina portar (sin port?) för vad som känns som alltid, så, utan att egentligen tänka på det, lutade jag huvudet lite åt vänster.
Och efter att ha suttit och snekollat på datorn/tv:n i nån minut kände jag helt plötsligt att jag kan andas som vanligt. Yeah!
Jag vet inte riktigt varför jag tog mig tid att berätta om det men jag gissar på att jag A) blev så imponerad/lycklig över det att jag helt enkelt inte hade något val, eller att det B) inte händer så mycket annat spännande nu och att jag alltså i brist på annat var tvungen att skriva om det.
* Josse vet vad jag menar, eftersom hon var den första att störa sig på mina töntiga pyttehostningar, som enligt henne inte ens kvalificerar för att kallas det. Men ni vet vad jag menar va, när det liksom kittlas i halsen så man bara halvhostar lite?
Idag har jag i alla fall jobbat, 9.30-18.
Jag tror vädret har varit helt okej hela dagen idag, men när det var dags för mig att promenera hem började det såklart att ösregna.
Kul kul kul.
Inget paraflax hade jag heller, så klart.
Apropå att jag lovat Berit att ta igen det vi inte riktigt lyckades med igår, så gick det kanonkasst. Apdåligt. Sämsta dagen ever, typ.
Under några timmar mitt på dagen gick det ganska bra, men då kom det plötsligt en retur på 1100:-. Jag tvärfunderade på om jag skulle skicka henne till andra butiken, men så får man ju inte riktigt göra..
På vägen hem gick jag dock förbi Wedins, för att kolla om vi fått in ett par skor som lillasyster vill ha, och fick höra att de igår hade 2000 kr i kassan när de stängde.
2000 kr.
På en hel dag.
Jesus.
I och för sig hade en av våra grannbutiker (någon sorts skoaffär, vet inte riktigt vad eller hur eller vilken eller var) EN kund på hela dagen.
Nio timmar.
En kund.
Trehundra kronor.
Kul dag.
NU är det i alla fall Desperate Housewives.
Hej då.
Just fan. Jag glömde ju att skriva om det rubriken syftade på. Eller det jag syftade på med rubriken.
Det får bli senare.
Eventuellt.
Jag lovar inget.
Esch.
Mycket svammel nu.
Hej då.
Jag började bli lite småirriterad på att snörvla så hysteriskt eftersom ena näsborren kapitulerat totalt och stängt sina portar (sin port?) för vad som känns som alltid, så, utan att egentligen tänka på det, lutade jag huvudet lite åt vänster.
Och efter att ha suttit och snekollat på datorn/tv:n i nån minut kände jag helt plötsligt att jag kan andas som vanligt. Yeah!
Jag vet inte riktigt varför jag tog mig tid att berätta om det men jag gissar på att jag A) blev så imponerad/lycklig över det att jag helt enkelt inte hade något val, eller att det B) inte händer så mycket annat spännande nu och att jag alltså i brist på annat var tvungen att skriva om det.
* Josse vet vad jag menar, eftersom hon var den första att störa sig på mina töntiga pyttehostningar, som enligt henne inte ens kvalificerar för att kallas det. Men ni vet vad jag menar va, när det liksom kittlas i halsen så man bara halvhostar lite?
Idag har jag i alla fall jobbat, 9.30-18.
Jag tror vädret har varit helt okej hela dagen idag, men när det var dags för mig att promenera hem började det såklart att ösregna.
Kul kul kul.
Inget paraflax hade jag heller, så klart.
Apropå att jag lovat Berit att ta igen det vi inte riktigt lyckades med igår, så gick det kanonkasst. Apdåligt. Sämsta dagen ever, typ.
Under några timmar mitt på dagen gick det ganska bra, men då kom det plötsligt en retur på 1100:-. Jag tvärfunderade på om jag skulle skicka henne till andra butiken, men så får man ju inte riktigt göra..
På vägen hem gick jag dock förbi Wedins, för att kolla om vi fått in ett par skor som lillasyster vill ha, och fick höra att de igår hade 2000 kr i kassan när de stängde.
2000 kr.
På en hel dag.
Jesus.
I och för sig hade en av våra grannbutiker (någon sorts skoaffär, vet inte riktigt vad eller hur eller vilken eller var) EN kund på hela dagen.
Nio timmar.
En kund.
Trehundra kronor.
Kul dag.
NU är det i alla fall Desperate Housewives.
Hej då.
Just fan. Jag glömde ju att skriva om det rubriken syftade på. Eller det jag syftade på med rubriken.
Det får bli senare.
Eventuellt.
Jag lovar inget.
Esch.
Mycket svammel nu.
Hej då.
UJUJUJ
Fruktansvärt dålig uppdatering.
(I och för sig skrevs senaste inlägget igår, men som ni kanske förstod var det inte jag som stod för det.)
Idag är det alltså måndag och det innebär att det har hunnit vara helg sedan sist.
I fredags blev det ungefär som planerat; jag hämtade Sabina och for och tränade, kom hem, duschade och for ner på stan med Vero Moda-nycklarna och Sabina som blev alldeles till sig över mysdressen och kutade till kassan snabbare än döden.
Mormorsbesöket som ursprungligen var inplanerat någon gång under eftermiddagen tog Timmy tag i medan vi var och tränade, så det blev inte riktigt som planerat.
På kvällen hade karlarna bortamatch, vilket för dom resulterade i en 4-3-seger, och för mig och Sabina mysmiddag, en flaska vin och Idol.
Lördagen inleddes med att vi sov alldeles för länge (läs: lagom länge, eftersom det är okej att göra det på helgerna), gjorde ingenting och sedan sov lite till.
När David sedan vid 17.30-tiden kom och hämtade oss hade vi dock vaknat till och till och med gjort oss i ordning. (Iordninggörandet var det mest jag som stod för, av relativt logiska orsaker.)
Väl framme hos David och Sabina tryckte jag och Timmy en pizza och fyllde därefter på med det enda rätta en lördagkväll, vad kan ni nog fundera ut själva.
Det blev en snabbvisit på BMB (där jag hann träffa min chef som var fullare än döden) innan vi gick och köpte mat (som senare hamnade i buskarna - dock INTE i uppspydd version, varför lämnar jag osagt eftersom det förmodligen är världens längsta historia någonsin).
Söndagen blev av naturliga orsaker årets bakisdag. Vi trotsade faktiskt alla naturens lagar och gick till Ica Steens och köpte allt gott man kan tänka sig, men det var också allt vi åstadkom under hela dagen. Fruktansvärt skönt och nödvändigt, med andra ord.
Och så till slut idag då. Jag steg upp vid halv nio (återigen oändligt många utropstecken), åt grötfrukost och tränade Puls/Medel med Sabina, gympaledar-Johannes och -Anna och alla andra svettgrisar vid halv tolv, gjorde lite småärenden för att jag inte skulle känna av hur lite jag faktiskt jobbar och därigenom bli ledsen över det, brummade ner till stan vid kvart i fyra och jobbade tre timmar. Och en kvart.
I nuläget försöker jag ta mig ur fiskpinnekoman jag hamnade i efter maten, samtidigt som jag väntar på att Timmy ska komma hem. Det är måndag kväll, vilket innebär att Timmys föräldrar är hemma från Spanien och förmodligen vill ha tillbaka bil nr 2 som vi lyxat till det med att låna.
Imorgon ska jag jobba jobba jobba.
Inte som idag, utan 9.30-18.
Jag misstänker att vi ska försöka sälja utav bara fan imorgon, eftersom vi hamnade på 4315 kr idag. Det är inte okej.
Berit lät uppriktigt ledsen när jag ringde och meddelade dagens resultat, så jag lovade att vi skulle ta igen det imorgon. Bra lovat, Matilda.
Wish me luck, i alla fall.
Det kan jag behöva.
Hej då.
(I och för sig skrevs senaste inlägget igår, men som ni kanske förstod var det inte jag som stod för det.)
Idag är det alltså måndag och det innebär att det har hunnit vara helg sedan sist.
I fredags blev det ungefär som planerat; jag hämtade Sabina och for och tränade, kom hem, duschade och for ner på stan med Vero Moda-nycklarna och Sabina som blev alldeles till sig över mysdressen och kutade till kassan snabbare än döden.
Mormorsbesöket som ursprungligen var inplanerat någon gång under eftermiddagen tog Timmy tag i medan vi var och tränade, så det blev inte riktigt som planerat.
På kvällen hade karlarna bortamatch, vilket för dom resulterade i en 4-3-seger, och för mig och Sabina mysmiddag, en flaska vin och Idol.
Lördagen inleddes med att vi sov alldeles för länge (läs: lagom länge, eftersom det är okej att göra det på helgerna), gjorde ingenting och sedan sov lite till.
När David sedan vid 17.30-tiden kom och hämtade oss hade vi dock vaknat till och till och med gjort oss i ordning. (Iordninggörandet var det mest jag som stod för, av relativt logiska orsaker.)
Väl framme hos David och Sabina tryckte jag och Timmy en pizza och fyllde därefter på med det enda rätta en lördagkväll, vad kan ni nog fundera ut själva.
Det blev en snabbvisit på BMB (där jag hann träffa min chef som var fullare än döden) innan vi gick och köpte mat (som senare hamnade i buskarna - dock INTE i uppspydd version, varför lämnar jag osagt eftersom det förmodligen är världens längsta historia någonsin).
Söndagen blev av naturliga orsaker årets bakisdag. Vi trotsade faktiskt alla naturens lagar och gick till Ica Steens och köpte allt gott man kan tänka sig, men det var också allt vi åstadkom under hela dagen. Fruktansvärt skönt och nödvändigt, med andra ord.
Och så till slut idag då. Jag steg upp vid halv nio (återigen oändligt många utropstecken), åt grötfrukost och tränade Puls/Medel med Sabina, gympaledar-Johannes och -Anna och alla andra svettgrisar vid halv tolv, gjorde lite småärenden för att jag inte skulle känna av hur lite jag faktiskt jobbar och därigenom bli ledsen över det, brummade ner till stan vid kvart i fyra och jobbade tre timmar. Och en kvart.
I nuläget försöker jag ta mig ur fiskpinnekoman jag hamnade i efter maten, samtidigt som jag väntar på att Timmy ska komma hem. Det är måndag kväll, vilket innebär att Timmys föräldrar är hemma från Spanien och förmodligen vill ha tillbaka bil nr 2 som vi lyxat till det med att låna.
Imorgon ska jag jobba jobba jobba.
Inte som idag, utan 9.30-18.
Jag misstänker att vi ska försöka sälja utav bara fan imorgon, eftersom vi hamnade på 4315 kr idag. Det är inte okej.
Berit lät uppriktigt ledsen när jag ringde och meddelade dagens resultat, så jag lovade att vi skulle ta igen det imorgon. Bra lovat, Matilda.
Wish me luck, i alla fall.
Det kan jag behöva.
Hej då.
PÄÄÄÄEEEJ
MMMM Pääääeeej
MÄSÄKÄTÄMÄHÄ
Det där är faktiskt inte bara massa bokstäver efter varandra som inte betyder något, utan det är kod för Mannen som kunde tala med hästar.
En väldigt lång och intern historia bakom det, från tiden på gymnasiet. Usch vad jag saknar hela "familjen".
Jag tror att Anderstorpsskolan (och egentligen även världen) sällan (eller aldrig) skådat en sådan klass.
Jag skulle ge en hel del för en vecka till med Torbjörns totalt ointressanta naturkunskapslektioner, Daniels flummiga filosofilektioner och Gunillas hysteriska engelsklektioner, bara för att få umgås och skratta med gamla klassen igen.
Fy fabian vilken jävla klass vi hade.
Anyways, klockan är drygt tio och jag har varit vaken i en hel timme (!), och är precis lika förvånad som mamma skulle vara om hon visste det.
Jag tror att det är min nya grej, att gå upp tidigt. Eller ja, tidigt och tidigt.. Allt är relativt.
Tidigare än nödvändigt i alla fall.
Om en timme ska jag hämta Sabina och fara på Friskis och medelpassa i en timme.
Och JAAA, jag såg just att det är Anneli som leder idag, vilket betyder YEEEEHEHEHES för mig och NOOOOHOHOHO för Sabina.
Efter träningen vet jag inte riktigt vad som är tänkt ska hända. Ett som är säkert är i alla fall att jag ska ner på stan en sväng och lämna jobbnycklarna på Vero Moda, samtidigt som Sabina köper den väldigt söta och väldigt väldigt billiga mysdressen som jag varit snäll att lägga undan åt henne.
Apropå jobb, jag jobbade i förrgår och igår, och ska jobba måndag och tisdag också. Det är ju inte mycket i sig, men att få veta så många dagar i förväg är väldigt väldigt tacksamt.
Sedan verkar det hända lite grejer på Wedins som förhoppningsvis kan innebära massa extra timmar för mig och det tackar och bockar jag för.
Just det, vi ska förbi Timmys mormor en sväng i eftermiddag. Eftersom Timmys föräldrar är i Spanien och lyxar sig så har mormor Elly ingen att ringa till tusen gånger i timmen, så då ska vi dit och underhålla henne :D
På lördag var det tänkt att vi skulle styra upp en seriös och fixad tjejfest, men helt plötsligt bangade folk och kvar står jag och Sabina som två alkoholtörstande barn (hemsk kombination). Så vi får väl se. Gubbarna verkade inte vilja vara med oss, så vi får väl helt enkelt vara med varandra, om det ska vara på det viset.
(Det brukar vara på det viset, kan man säga.)
Nu ska jag väcka korvgubben som är ledig idag, och som inte ens vaknar av mobilen när den ligger och skriker två decimeter ifrån hans öra.
(Jag ska nog prova just det; ligga och skrika två decimeter från hans öra. Även om det alltså visat sig vara fullkomligt utan effekt så kan det vara värt ett försök, bara för sakens skull.)
Puss på Wickan, som förhoppningsvis får hem mitt (eventuellt värdelösa) paket idag.
(Tänk isåfall bara på tanken bakom, hähä.)
Och puss på mamma, som fått ta emot tre tråkiga besked för mycket dom senaste dagarna.
Hej då.
En väldigt lång och intern historia bakom det, från tiden på gymnasiet. Usch vad jag saknar hela "familjen".
Jag tror att Anderstorpsskolan (och egentligen även världen) sällan (eller aldrig) skådat en sådan klass.
Jag skulle ge en hel del för en vecka till med Torbjörns totalt ointressanta naturkunskapslektioner, Daniels flummiga filosofilektioner och Gunillas hysteriska engelsklektioner, bara för att få umgås och skratta med gamla klassen igen.
Fy fabian vilken jävla klass vi hade.
Anyways, klockan är drygt tio och jag har varit vaken i en hel timme (!), och är precis lika förvånad som mamma skulle vara om hon visste det.
Jag tror att det är min nya grej, att gå upp tidigt. Eller ja, tidigt och tidigt.. Allt är relativt.
Tidigare än nödvändigt i alla fall.
Om en timme ska jag hämta Sabina och fara på Friskis och medelpassa i en timme.
Och JAAA, jag såg just att det är Anneli som leder idag, vilket betyder YEEEEHEHEHES för mig och NOOOOHOHOHO för Sabina.
Efter träningen vet jag inte riktigt vad som är tänkt ska hända. Ett som är säkert är i alla fall att jag ska ner på stan en sväng och lämna jobbnycklarna på Vero Moda, samtidigt som Sabina köper den väldigt söta och väldigt väldigt billiga mysdressen som jag varit snäll att lägga undan åt henne.
Apropå jobb, jag jobbade i förrgår och igår, och ska jobba måndag och tisdag också. Det är ju inte mycket i sig, men att få veta så många dagar i förväg är väldigt väldigt tacksamt.
Sedan verkar det hända lite grejer på Wedins som förhoppningsvis kan innebära massa extra timmar för mig och det tackar och bockar jag för.
Just det, vi ska förbi Timmys mormor en sväng i eftermiddag. Eftersom Timmys föräldrar är i Spanien och lyxar sig så har mormor Elly ingen att ringa till tusen gånger i timmen, så då ska vi dit och underhålla henne :D
På lördag var det tänkt att vi skulle styra upp en seriös och fixad tjejfest, men helt plötsligt bangade folk och kvar står jag och Sabina som två alkoholtörstande barn (hemsk kombination). Så vi får väl se. Gubbarna verkade inte vilja vara med oss, så vi får väl helt enkelt vara med varandra, om det ska vara på det viset.
(Det brukar vara på det viset, kan man säga.)
Nu ska jag väcka korvgubben som är ledig idag, och som inte ens vaknar av mobilen när den ligger och skriker två decimeter ifrån hans öra.
(Jag ska nog prova just det; ligga och skrika två decimeter från hans öra. Även om det alltså visat sig vara fullkomligt utan effekt så kan det vara värt ett försök, bara för sakens skull.)
Puss på Wickan, som förhoppningsvis får hem mitt (eventuellt värdelösa) paket idag.
(Tänk isåfall bara på tanken bakom, hähä.)
Och puss på mamma, som fått ta emot tre tråkiga besked för mycket dom senaste dagarna.
Hej då.
FLIMBEES
Jag har varit uppe sedan klockan åtta.
Det är coolt för att vara jag, eftersom jag hade chansen att sova till typ nu.
Orsaken till denna galenskap var källan till all annan galenskap; Timmy.
Det jag hade att välja på var att antingen gå upp och skjutsa honom till skolan för att sedan kunna ha bilen till Friskis, eller att ligga kvar och sova alldeles för länge medan Timmy istället rymmer iväg med bilen, och jag får skippa träningen eftersom det är för långt/kallt för att gå dit och hem.
(Nej jag vet, det är det säkert inte alls egentligen, men försök intala er det själva klockan åtta på morgonen när man ligger i världens skönaste och mysigaste säng.)
Så nu sitter jag alltså här, fortfarande häpen över att jag varit vaken i drygt tre timmar när jag i vanliga fall tar varje chans jag får (och några utöver det) att sova.
Men det var det faktiskt värt, jag blir bara grinig och jävlig om jag inte tränar när jag har all tid i världen att göra det.
Träning är även det enda som står på schemat hittills, Sabina är i och för sig ledig idag så jag funderar på om jag ska dra med mig henne till Ikea efter träningen.
Nu när jag tänker efter tror jag faktiskt att jag ska det. När Timmy köpte hela köket där fick han såna där presentkort som bara gäller i restaurangen, och även om det känns som att vi ätit där två tusen gånger så tror jag vi har kvar något eller några.
Igår bestämdes förresten att nyårsafton både för min och Timmys del kommer tillbringas i Skellefteå.
Så nu hoppas jag fan att alla mina utspridda vänner befinner sig där den (egentligen inte särskilt speciella) kvällen!
Nu ska jag byta om till min mindre smickrande träningsoutfit och brumma bort till Sabina och sedan vidare till Friskis för ett medelpass lett av Johannes. Han är bra, tror jag.
Hej då.
Det är coolt för att vara jag, eftersom jag hade chansen att sova till typ nu.
Orsaken till denna galenskap var källan till all annan galenskap; Timmy.
Det jag hade att välja på var att antingen gå upp och skjutsa honom till skolan för att sedan kunna ha bilen till Friskis, eller att ligga kvar och sova alldeles för länge medan Timmy istället rymmer iväg med bilen, och jag får skippa träningen eftersom det är för långt/kallt för att gå dit och hem.
(Nej jag vet, det är det säkert inte alls egentligen, men försök intala er det själva klockan åtta på morgonen när man ligger i världens skönaste och mysigaste säng.)
Så nu sitter jag alltså här, fortfarande häpen över att jag varit vaken i drygt tre timmar när jag i vanliga fall tar varje chans jag får (och några utöver det) att sova.
Men det var det faktiskt värt, jag blir bara grinig och jävlig om jag inte tränar när jag har all tid i världen att göra det.
Träning är även det enda som står på schemat hittills, Sabina är i och för sig ledig idag så jag funderar på om jag ska dra med mig henne till Ikea efter träningen.
Nu när jag tänker efter tror jag faktiskt att jag ska det. När Timmy köpte hela köket där fick han såna där presentkort som bara gäller i restaurangen, och även om det känns som att vi ätit där två tusen gånger så tror jag vi har kvar något eller några.
Igår bestämdes förresten att nyårsafton både för min och Timmys del kommer tillbringas i Skellefteå.
Så nu hoppas jag fan att alla mina utspridda vänner befinner sig där den (egentligen inte särskilt speciella) kvällen!
Nu ska jag byta om till min mindre smickrande träningsoutfit och brumma bort till Sabina och sedan vidare till Friskis för ett medelpass lett av Johannes. Han är bra, tror jag.
Hej då.
!!!
Varför är det ingen som skriver nånting?!
Jag har varit ute på min (mer än) dagliga bloggsurfarrunda 25 ggr idag och INTE EN JÄVEL har skrivit nånting!!
FÖRUTOM Ellinor. My light in the dark idag, min enda vän i bloggvärlden! Stor eloge :D
Men Elin, Cicci, Sanna, Ellinor och Frida, S K Ä R P N I N G !
Till och med jag skriver ju oftare än er.
Och DET är inte coolt :)
Förresten, Gwen Stefani gick på Halloweenparty utklädd till ett stekt ägg. HAHAHA.
Hej då.
Jag har varit ute på min (mer än) dagliga bloggsurfarrunda 25 ggr idag och INTE EN JÄVEL har skrivit nånting!!
FÖRUTOM Ellinor. My light in the dark idag, min enda vän i bloggvärlden! Stor eloge :D
Men Elin, Cicci, Sanna, Ellinor och Frida, S K Ä R P N I N G !
Till och med jag skriver ju oftare än er.
Och DET är inte coolt :)
Förresten, Gwen Stefani gick på Halloweenparty utklädd till ett stekt ägg. HAHAHA.
Hej då.
INNEBANDY
Apropå att Timmy lovat att vara med och spela innebandy med grabbarna idag så hade vi just ÅRETS match här i vardagsrummet.
Med ljusstakar som målstolpar och sockar på bladen och snusdospucken för att inte repa golvet bjöd vi varandra på en sjuhelvetes match. Och grannarna på lite sjuhelvetes buller och bång.
Efter utomordentligt både anfalls- och försvarsspel från min sida och nästan bara självmål, virrigheter och tillfällig fysisk (och eventuellt ständig psykisk) frånvaro från motståndarsidan blev resultatet en vinst som man skulle kunna kalla enastående, fantastisk och andra fina synonymer till det.
Det borde ha filmats.
Och apropå att Timmy på något sätt måste ta sig till den planerade innebandymatchen hade han denna konversation med Jocke för en stund sedan (jag tyckte det var kul):
Timmy... säger:
mehhäämed
Joakim - Go Gunners säger:
teemmmyyy
Timmy... säger:
ja må¨ste åka me dig sen, bilen är borta nånstans och jag är itne nykter
Joakim - Go Gunners säger:
jag ska gå!
Joakim - Go Gunners säger:
jag är dyngbakis
Timmy... säger:
vad i helvete
Timmy... säger:
vart ska vi spela nånstans?
Joakim - Go Gunners säger:
bellevue
Timmy... säger:
va i helvete
Timmy... säger:
de är kallt
Joakim - Go Gunners säger:
jo..fan bra väder också
Timmy... säger:
KALLT!
Joakim - Go Gunners säger:
gud va dyng jag blev igår
Timmy... säger:
jag med
Timmy... säger:
va gjorde du
Joakim - Go Gunners säger:
strike me joel,emelie å spinnars
Joakim - Go Gunners säger:
sen ville jag å spinnars till bmb,vi gick dit å paret gick hem tror jag
Joakim - Go Gunners säger:
joel kommer till mig 11.45 sen går vi från mig till bellevue så du vet
Timmy... säger:
VAFAN
Timmy... säger:
var det inte kl 13?
Joakim - Go Gunners säger:
12.45 mena jag
Timmy... säger:
börjar matchen 1300 eller?
Joakim - Go Gunners säger:
11.45 går vi från mig 13 är matchen =)
Timmy... säger:
ALLTSÅ nu får du bestämma dig
Timmy... säger:
12 elelr 11 :45??
Joakim - Go Gunners säger:
11.45 från mig
Timmy... säger:
LUGN
Timmy... säger:
ska ni på nån jävla långpromenad?
Joakim - Go Gunners säger:
ska träffas 12.15 på bellevue
Timmy... säger:
vafän
Timmy... säger:
får man ta med bira
Joakim - Go Gunners säger:
jag tar med till efter matchen
Joakim - Go Gunners säger:
eller före
DEN matchen borde verkligen filmas.
Hej då.
Med ljusstakar som målstolpar och sockar på bladen och snusdospucken för att inte repa golvet bjöd vi varandra på en sjuhelvetes match. Och grannarna på lite sjuhelvetes buller och bång.
Efter utomordentligt både anfalls- och försvarsspel från min sida och nästan bara självmål, virrigheter och tillfällig fysisk (och eventuellt ständig psykisk) frånvaro från motståndarsidan blev resultatet en vinst som man skulle kunna kalla enastående, fantastisk och andra fina synonymer till det.
Det borde ha filmats.
Och apropå att Timmy på något sätt måste ta sig till den planerade innebandymatchen hade han denna konversation med Jocke för en stund sedan (jag tyckte det var kul):
Timmy... säger:
mehhäämed
Joakim - Go Gunners säger:
teemmmyyy
Timmy... säger:
ja må¨ste åka me dig sen, bilen är borta nånstans och jag är itne nykter
Joakim - Go Gunners säger:
jag ska gå!
Joakim - Go Gunners säger:
jag är dyngbakis
Timmy... säger:
vad i helvete
Timmy... säger:
vart ska vi spela nånstans?
Joakim - Go Gunners säger:
bellevue
Timmy... säger:
va i helvete
Timmy... säger:
de är kallt
Joakim - Go Gunners säger:
jo..fan bra väder också
Timmy... säger:
KALLT!
Joakim - Go Gunners säger:
gud va dyng jag blev igår
Timmy... säger:
jag med
Timmy... säger:
va gjorde du
Joakim - Go Gunners säger:
strike me joel,emelie å spinnars
Joakim - Go Gunners säger:
sen ville jag å spinnars till bmb,vi gick dit å paret gick hem tror jag
Joakim - Go Gunners säger:
joel kommer till mig 11.45 sen går vi från mig till bellevue så du vet
Timmy... säger:
VAFAN
Timmy... säger:
var det inte kl 13?
Joakim - Go Gunners säger:
12.45 mena jag
Timmy... säger:
börjar matchen 1300 eller?
Joakim - Go Gunners säger:
11.45 går vi från mig 13 är matchen =)
Timmy... säger:
ALLTSÅ nu får du bestämma dig
Timmy... säger:
12 elelr 11 :45??
Joakim - Go Gunners säger:
11.45 från mig
Timmy... säger:
LUGN
Timmy... säger:
ska ni på nån jävla långpromenad?
Joakim - Go Gunners säger:
ska träffas 12.15 på bellevue
Timmy... säger:
vafän
Timmy... säger:
får man ta med bira
Joakim - Go Gunners säger:
jag tar med till efter matchen
Joakim - Go Gunners säger:
eller före
DEN matchen borde verkligen filmas.
Hej då.
A CHANGE OF PLANS
"...allt utom fest står på schemat".
Hmm.
Vi åkte alltså ut till Skultuna vid halv sju-tiden igår, påpälsade som fanken, tyckte vi.
(Långkallingar i form av leggings, tjocksockar, supervarma och -mysiga uggskor, en fet vinterjacka med en fet luva och dubbla vantar. Och en massa kläder under det.)
Och lik förbannat frös jag.
Bara lite, i och för sig.
Men dock.
Tolv minuter in i matchen ledde grabbarna med 3-0, och Sabina låg under med cirka 15-0 i matchen mot kylan.
I andra periodpausen gick vi en sväng för att få upp värmen lite, kom på att vi skulle sätta oss i bilen en stund, bestämde oss för att ge fan i resten av matchen och åkte hem och gav oss på vindunken istället.
Gubbarna som bara skulle "basta lite och ta några bira i bastun efter matchen" kom hem vid halv elva och härjade.
Jag (som i kläd- och sminkväg var redo att gå till jobbet, typ) pimpades av Sabina som turligt nog har samma sko- och klädstorlek och helt plötsligt var vi på väg ner mot stan.
Några timmar senare hittade vi oss själva i soffan, med kebab och det man får om man säger att man vill ha kyckling och pommes. (...Alltså kyckling och pommes.)
Och efter ytterligare några timmar steg vi upp, mådde förvånansvärt bra och insåg att klockan var drygt nio (oändligt många utropstecken).
Idag är planen (för min del) att tvätta bort det smink som sitter kvar sedan igår (ja, tjejer, mina white trash-fasoner hänger fortfarande med), vänta någon timme tills jag bortom allt tvivel är körduglig, promenixa bort till David och Sabina, hämta bilen och mina grejer som inte fick följa med på krogen igår, och köra hem.
Vad som händer ikväll ska jag inte ens spekulera i, eftersom det uppenbarligen ändå aldrig blir som jag tror.
Men det är kul.
Länge leve spontaniteten!
(Och plötsligt utspelas denna korta och väldigt intetsägande konversation:
- Fan vad drygt.
- Vad?
- Korvkiosk, korvkiosk, korvkiosk.)
Hej då.
Hmm.
Vi åkte alltså ut till Skultuna vid halv sju-tiden igår, påpälsade som fanken, tyckte vi.
(Långkallingar i form av leggings, tjocksockar, supervarma och -mysiga uggskor, en fet vinterjacka med en fet luva och dubbla vantar. Och en massa kläder under det.)
Och lik förbannat frös jag.
Bara lite, i och för sig.
Men dock.
Tolv minuter in i matchen ledde grabbarna med 3-0, och Sabina låg under med cirka 15-0 i matchen mot kylan.
I andra periodpausen gick vi en sväng för att få upp värmen lite, kom på att vi skulle sätta oss i bilen en stund, bestämde oss för att ge fan i resten av matchen och åkte hem och gav oss på vindunken istället.
Gubbarna som bara skulle "basta lite och ta några bira i bastun efter matchen" kom hem vid halv elva och härjade.
Jag (som i kläd- och sminkväg var redo att gå till jobbet, typ) pimpades av Sabina som turligt nog har samma sko- och klädstorlek och helt plötsligt var vi på väg ner mot stan.
Några timmar senare hittade vi oss själva i soffan, med kebab och det man får om man säger att man vill ha kyckling och pommes. (...Alltså kyckling och pommes.)
Och efter ytterligare några timmar steg vi upp, mådde förvånansvärt bra och insåg att klockan var drygt nio (oändligt många utropstecken).
Idag är planen (för min del) att tvätta bort det smink som sitter kvar sedan igår (ja, tjejer, mina white trash-fasoner hänger fortfarande med), vänta någon timme tills jag bortom allt tvivel är körduglig, promenixa bort till David och Sabina, hämta bilen och mina grejer som inte fick följa med på krogen igår, och köra hem.
Vad som händer ikväll ska jag inte ens spekulera i, eftersom det uppenbarligen ändå aldrig blir som jag tror.
Men det är kul.
Länge leve spontaniteten!
(Och plötsligt utspelas denna korta och väldigt intetsägande konversation:
- Fan vad drygt.
- Vad?
- Korvkiosk, korvkiosk, korvkiosk.)
Hej då.
