VÄRLDENS SNABBASTE UPPDATERING
Jag är hemma, det är julafton, jag har öppnat skorna jag fick av Timmy (och NU är det no need for words), jag har (trots att vi utan moster med familj bara var halv styrka) haft en underbar julafton med familjen, imorgon är det juldagen och som en följd av det sedan annandagen och jag är peppad som en bäver, jag och pappa ska köra härifrån kl 10 på morgonen på annandagen (dvs dagen efter juldagen..) för att hämta Timmy på flygplatsen i Umeå och det kommer väl gå sådääär eftersom man enligt regelboken alltid går all in på juldagen men det får gå ändå eftersom jag längtar brutalt mycket efter den lilla korvgubben även om jag träffade honom i förrgår, imorgon får jag träffa i alla fall två av mina nästintill söndersaknade tjejer och på annandagen ytterligare tre, och nu är jag så trött att jag faktiskt måste sova. Men det finns ändå tid för att säga att LIFE IS GOOD!
Och apropå GOOD så finns det säkert även tid för att säga GOD JUL.
Det är ju faktiskt fortfarande julafton.
Hej då.
Och apropå GOOD så finns det säkert även tid för att säga GOD JUL.
Det är ju faktiskt fortfarande julafton.
Hej då.
AMAGAAAAD
Jag var förbi Steens imorse och hämtade ut skorna (som förresten är från Nelly.com), innan jag började jobba klockan elva.
Och som ni säkert förstår är jag nu i upplösningstillstånd, eftersom min plan att till slut lyckas övertala Timmy att jag skulle få öppna paketet direkt, helt och hållet gick åt fanders.
Så nu ligger alltså skorna två meter ifrån mig här i soffan, fortfarande inslagna i både kartong och påse, och helt omöjliga att smygöppna utan att det märks..
And it's killing me.
Jag borde kanske ha hållit mig till planen och hämtat ut dom på måndag innan jag hoppar på Arlandabussen istället.
Däremot har jag förhandlat mig till att få ta med mig dom när jag åker hem på måndag(!!!) och alltså få öppna dom på julafton, istället för att behöva vänta till annandagen. Woha!
Apropå det, tre dagar kvar nu (två om man ska vara überpositiv och bry sig om att den här fredagkvällen enligt klockan har blivit lördagmorgon) och när jag nu är inne på mitt tredje år hemifrån kan jag nog säga att jag aldrig längtat hem så här mycket. Även om både lillasyster och mor och far har varit ner och hälsat på så har jag inte varit hemma på tre månader.
Så it will be nothing but awesome!
Packandet har jag dock inte kommit igång med än, kvällen har istället gått åt till att äta godis, skjutsa Timmy och Tuben ner till stan och.. inget mer. Det är faktiskt allt jag har åstadkommit ikväll.
Och nu ska jag antingen gå och lägga mig eller vänta på att Timmy ringer och ber om hämtning. Frågan är ju om jag är snäll och sitter uppe och väntar, eller trött och går och lägger mig.
Han låter mig ju inte öppna skorna, och bara titta och prova och känna lite på dom..
Men om det inte vore för honom så skulle dom ju inte ens ligga här i soffan?
Crap. Jag får nog ta och hämta honom ändå.
Jobb 11-15 imorgon, sedan tvätta, städa och packa lite.
Och sedan är det söndag.
Och dagen efter det är det måndag och då far jag hemhemhem!
Hej då.
Och som ni säkert förstår är jag nu i upplösningstillstånd, eftersom min plan att till slut lyckas övertala Timmy att jag skulle få öppna paketet direkt, helt och hållet gick åt fanders.
Så nu ligger alltså skorna två meter ifrån mig här i soffan, fortfarande inslagna i både kartong och påse, och helt omöjliga att smygöppna utan att det märks..
And it's killing me.
Jag borde kanske ha hållit mig till planen och hämtat ut dom på måndag innan jag hoppar på Arlandabussen istället.
Däremot har jag förhandlat mig till att få ta med mig dom när jag åker hem på måndag(!!!) och alltså få öppna dom på julafton, istället för att behöva vänta till annandagen. Woha!
Apropå det, tre dagar kvar nu (två om man ska vara überpositiv och bry sig om att den här fredagkvällen enligt klockan har blivit lördagmorgon) och när jag nu är inne på mitt tredje år hemifrån kan jag nog säga att jag aldrig längtat hem så här mycket. Även om både lillasyster och mor och far har varit ner och hälsat på så har jag inte varit hemma på tre månader.
Så it will be nothing but awesome!
Packandet har jag dock inte kommit igång med än, kvällen har istället gått åt till att äta godis, skjutsa Timmy och Tuben ner till stan och.. inget mer. Det är faktiskt allt jag har åstadkommit ikväll.
Och nu ska jag antingen gå och lägga mig eller vänta på att Timmy ringer och ber om hämtning. Frågan är ju om jag är snäll och sitter uppe och väntar, eller trött och går och lägger mig.
Han låter mig ju inte öppna skorna, och bara titta och prova och känna lite på dom..
Men om det inte vore för honom så skulle dom ju inte ens ligga här i soffan?
Crap. Jag får nog ta och hämta honom ändå.
Jobb 11-15 imorgon, sedan tvätta, städa och packa lite.
Och sedan är det söndag.
Och dagen efter det är det måndag och då far jag hemhemhem!
Hej då.
JULKLAPP FRÅN TIMMY
and there is no need for words.
Eller jo.
För dom ligger på Ica Steens och väntar på mig. Och jag får inte hämta ut dom.
Eller jo, det får jag.
Men jag får inte öppna paketet och ta påååå miiiiig doooom.
Inte förrän Timmy kommer upp på annandagen och officiellt ger mig den här efterlängtade julklappen.
(Om jag gör det har Timmy hotat att skicka tillbaka dom. Och just därför bör jag, för min egen skull, inte hämta ut dom förrän senast möjligt innan jag far hem.)
Men jag vill jag vill jag vill. Jävla satans fan i helvetet vad jag vill.
Men så mycket ska man inte svära i en mening. Så jag nöjer mig med att säga JAG VIIIIILL.
Jag ska i alla fall göra mitt bästa och försöka fokusera på något annat för en liten stund.
Eftersom det är torsdag kväll och jag tidigare nämnt att torsdag var min enda lediga dag den här veckan, och även enda lediga dagen innan jag far hem, skulle man alltså kunna tro att jag har varit ledig idag.
ICKET.
Jag märkte igår när jag jobbade på Wedins att jag hade ett missat samtal från Vero Moda, så jag ringde upp för att se vad Kim kunde tänkas vilja. Och i och med det samtalet kunde jag FETglömma min lediga dag. (Eller ja, hon frågade ju faktiskt om jag VILLE jobba, och eftersom min ekonomiska situation tvingar mig att, utan att blinka, tacka ja till allt och alla, så var det inte så mycket att snacka om.)
12.00-21.15 var tiderna som gällde, eftersom det i Västerås ikväll har varit "Tomtenatta". Om jag inte minns helt fel så hade dom något liknande i Linköping när vi bodde där, men det var inte så fräsigt. Varken då och där eller här och nu.
Nu lät det i och för sig som att jag var brutalt negativ till allt som har med jobb att göra, vilket jag självklart inte är. Det är fortfarande skitkul på båda ställena, och jag blir alltid överglad när jag får jobba.
Jag är bara lite tröööött.
Nedräkningen fortsätter och det är nu bara fyra dagar tills jag far hem. Det känns som att det var max en vecka sedan jag överlyckligt insåg att det "bara" var sex veckor kvar.
Time flies.
Och då undrar man ju vad den kommer göra i två veckor från och med måndag?
Wedinsjobb 11-18 imorgon, sedan ska jag tamigfanken börja packa!
Jag vet inte riktigt hur jag ska få med mig alla otympliga julklappar hem, men jag ringde faktiskt till Skyways för några veckor sedan och förberedde dom på vad som komma skall.. Det lät som att det inte ska vara några problem, och om det blir det ska jag bara hälsa från bokningen. (Räcker inte det ska jag go crazy terrorist on their asses. På mitt eget försynta lilla vis.)
Hej då.
SAY WHAT?
Jag sitter i soffan och spelar Tetris på mobilen, Timmy sitter och spelar dator samtidigt som han, lite halvhjärtat, masserar mina fötter.
Plötsligt granskar han mina tår lite närmare.
- Jag förstår inte hur du ens kan gå på dom här små stackarna.
- Så små är dom ju inte.
- Jo, kolla här. Som en trasig ostbåge. Som ligger kvar i påsen, som ingen vill ha.
Vafan. Men säg den som har snygga tår?
Hej då.
Plötsligt granskar han mina tår lite närmare.
- Jag förstår inte hur du ens kan gå på dom här små stackarna.
- Så små är dom ju inte.
- Jo, kolla här. Som en trasig ostbåge. Som ligger kvar i påsen, som ingen vill ha.
Vafan. Men säg den som har snygga tår?
Hej då.
ALL RIGHT
Väldigt lugn och väldigt nykter kväll igår alltså, vilket inte helt oväntat resulterade i en väldigt pigg och fräsch söndag.
Dock förstörde vi hela grejen med det genom att sova bort halva dagen och drog oss inte upp förrän efter ett.
Tre timmar efter det var jag på Friskis och gympade, och drygt tre timmar efter att jag kom hem, dvs nu, sitter jag här och är alldeles slut, delvis på grund av gympande och ätande, delvis på grund av pepparkaksbaket som faktiskt blev av.
(Efter många om och men, dock inte något av de men jag nämnde igår.)
Det svåra i att inhandla pepparkaksdegen låg alltså inte som befarat i brist på ork, utan i brist på just pepparkaksdeg.
På Coop var den slut, så långt både mina och en Cooptjejs ögon kunde nå, men det löste jag lite smidigt genom att svänga in på Ica Steens på vägen hem från träningen istället.
Med pepparkaksdegen inhandlad insåg jag besviket att vi inte har några pepparkaksformar. Men skam den som ger sig, även detta problem gick att lösa. Jag grävde fram diverse mer eller mindre användbara grejer och när Timmy kom till köket för att delta i bakandet stod jag där med ett glas, en rund liten matlåda och en kork från en halvliterscolaflaska (det är kul med små pepparkakor).
Och det var inte förrän vi satte oss ner vid bordet som vi insåg problem nummer tre; vi har ingen kavel.
Eller ja, kavel plavel. Vem har sagt att en (hysteriskt noga diskad) hårspraysflaska inte duger som kavel?
En hel timme ägnade vi i alla fall åt pepparkaksbaket, och när den sista plåten var inskickad och uttagen ur ugnen var vi väldigt mjöliga och ganska less. Det är nästan tur att man bara förväntas göra det en gång per år.
Nu är vi i alla fall ett helt gäng pepparkakor rikare, jag gick lös med den lilla petflaskekorken så majoriteten är pyttesmå runda bollar. Men vi använde även varsin kniv och skulpterade några egna konstverk. Timmy gjorde två versioner av mitt ansikte (en arg och en väldigt fet, undrar egentligen hur jag ser ut i hans ögon?) och en elefant. Jag gjorde nånting som skulle se ut som Timmy (men som mer liknade Family Guy-Stewie) och nånting annat som såg ut som Kreta.
Resultatet av baket var med andra ord lite sisådär, men att vi ens genomförde det var väl värt en eloge!
Nu har jag alltså en ganska ordentlig arbetsvecka (+ följande måndag) framför mig (samtliga pass på Wedins):
Måndag: 11-18
Tisdag: 11-18
Onsdag 11-18
Torsdag: LEDIG
Fredag: 11-18
Lördag 11-15
Söndag: 11-18
Måndag: 11-16 (16.40 går bussen mot Arlanda, Skellefteå, familjen, vännerna och julen!)
Det blir nahahajs.
Jag ska typ börja packa ikväll.
Hej då.
Dock förstörde vi hela grejen med det genom att sova bort halva dagen och drog oss inte upp förrän efter ett.
Tre timmar efter det var jag på Friskis och gympade, och drygt tre timmar efter att jag kom hem, dvs nu, sitter jag här och är alldeles slut, delvis på grund av gympande och ätande, delvis på grund av pepparkaksbaket som faktiskt blev av.
(Efter många om och men, dock inte något av de men jag nämnde igår.)
Det svåra i att inhandla pepparkaksdegen låg alltså inte som befarat i brist på ork, utan i brist på just pepparkaksdeg.
På Coop var den slut, så långt både mina och en Cooptjejs ögon kunde nå, men det löste jag lite smidigt genom att svänga in på Ica Steens på vägen hem från träningen istället.
Med pepparkaksdegen inhandlad insåg jag besviket att vi inte har några pepparkaksformar. Men skam den som ger sig, även detta problem gick att lösa. Jag grävde fram diverse mer eller mindre användbara grejer och när Timmy kom till köket för att delta i bakandet stod jag där med ett glas, en rund liten matlåda och en kork från en halvliterscolaflaska (det är kul med små pepparkakor).
Och det var inte förrän vi satte oss ner vid bordet som vi insåg problem nummer tre; vi har ingen kavel.
Eller ja, kavel plavel. Vem har sagt att en (hysteriskt noga diskad) hårspraysflaska inte duger som kavel?
En hel timme ägnade vi i alla fall åt pepparkaksbaket, och när den sista plåten var inskickad och uttagen ur ugnen var vi väldigt mjöliga och ganska less. Det är nästan tur att man bara förväntas göra det en gång per år.
Nu är vi i alla fall ett helt gäng pepparkakor rikare, jag gick lös med den lilla petflaskekorken så majoriteten är pyttesmå runda bollar. Men vi använde även varsin kniv och skulpterade några egna konstverk. Timmy gjorde två versioner av mitt ansikte (en arg och en väldigt fet, undrar egentligen hur jag ser ut i hans ögon?) och en elefant. Jag gjorde nånting som skulle se ut som Timmy (men som mer liknade Family Guy-Stewie) och nånting annat som såg ut som Kreta.
Resultatet av baket var med andra ord lite sisådär, men att vi ens genomförde det var väl värt en eloge!
Nu har jag alltså en ganska ordentlig arbetsvecka (+ följande måndag) framför mig (samtliga pass på Wedins):
Måndag: 11-18
Tisdag: 11-18
Onsdag 11-18
Torsdag: LEDIG
Fredag: 11-18
Lördag 11-15
Söndag: 11-18
Måndag: 11-16 (16.40 går bussen mot Arlanda, Skellefteå, familjen, vännerna och julen!)
Det blir nahahajs.
Jag ska typ börja packa ikväll.
Hej då.
8 DAYS OF CHRISTMAS
Minns du den, Frida? :)
Fast inte riktigt åtta dagar av jul, utan lite mer åtta dagar tills jag far hem, och då är det ju jul.
Fast egentligen inte åtta dagar tills jag far hem heller, utan nio. Om man räknar det här som lördag, vilket jag fortfarande gör.
Men i brist på bättre rubriker får ni stå ut med såna där dåliga och långsökta historier.
Om man bara tittar på dom faktum att det är lördag kväll (natt?) och jag skriver ett blogginlägg halv tre, skulle man ju snabbare än döden dra slutsatsen att jag fyllebloggar (eller floggar, som kära Sanna så fint skulle ha förkortat det).
Men så är faktiskt inte fallet.
För ekonomins skull tillbringar jag den här helgen i soffan istället för på dansgolvet/i baren/bakis i sängen till klockan tre imorgon, till skillnad från majoriteten av mina söta vänner som är ute och skakar det mesta inatt (ikväll?). Jag hade gett en hel del för att vara där och med dom nu, men nu är det inte länge kvar :)
Igår och idag har jag avverkat två arbetspass på Vero Moda.
Igår var nivån på det mesta ganska hög; försäljningen, humören och ljudvolymen var allihop på topp. Samtidigt som vi klarade dagens försäljningsmål tre timmar innan dagen var slut, sa vi hej då till praktikant-Julia som nu gjort sina sex veckor hos oss.
(Det var dock inte därför humören var på topp. Julia har varit skitbra, både personligen och i form av praktikant som man kan lassa över alla jobbiga grejer på. Jag vet att det kanske inte är så schysst att göra så, men kom igen, man måste ju få ta igen för tiden när man själv var den utnyttjade praktikanten, och bara hoppas att hon är smart och gör det själv när hon får chansen? Det är ju en del av the circle of life, typ.)
Idag var det i alla fall lite segare, vilket kanske enklast förklaras med att folk låg och sov efter att ha luciavakat hela natten. Eller gör folk ens sånt?
Jag har nog bara en erfarenhet av det. Det var när vi i tvåan drog till Piteå kvällen innan lucia, badade badtunna, kokade makaroner och röjde hela natten lång, för att sedan vid sexsnåret på morgonen sätta oss på bussen tillbaka till Skellefteå och gå raka vägen till skolan. Jag genomled ett luciatåg, en monsterseg lektion i spanska och en halv lunchrast, innan jag slutligen insåg hur länge jag varit vaken och tvärsomnade i dom blåa sofforna i korridoren.
Tillbaka till jobbet då, som alltså var ganska segt idag.
Vi försökte få tillbaka lite av gårdagens stämning och körde även idag julskivan på repeat. Det gav inte mycket kan jag meddela. För försäljningen, i alla fall. Jag gick dock hem med lite mer julstämning än vad jag kom dit med, och det får man väl se som en liten vinst :)
Imorgon ska vi försöka baka pepparkakor. Orsaken till att jag skriver "försöka" är att det finns en del oroväckande hinder.
För det första är det inte säkert att vi orkar fara iväg och köpa själva degen.
För det andra är risken att vi istället för att baka, bara trycker i oss hela degen (om vi nu lyckas köpa nån), ganska överhängande.
Och för det tredje är jag inte säker på att man kan göra pepparkakor i våran "ugn-som-ser-ut-som-en-mikro-men-som-har-alla-ugnsfunktioner-man-behöver-så-sluta-gnälla-om-det".
Så vi får väl se.
Jag lovar ingenting.
Nu kastar jag in handduken och går och lägger mig.
Hej då.
Fast inte riktigt åtta dagar av jul, utan lite mer åtta dagar tills jag far hem, och då är det ju jul.
Fast egentligen inte åtta dagar tills jag far hem heller, utan nio. Om man räknar det här som lördag, vilket jag fortfarande gör.
Men i brist på bättre rubriker får ni stå ut med såna där dåliga och långsökta historier.
Om man bara tittar på dom faktum att det är lördag kväll (natt?) och jag skriver ett blogginlägg halv tre, skulle man ju snabbare än döden dra slutsatsen att jag fyllebloggar (eller floggar, som kära Sanna så fint skulle ha förkortat det).
Men så är faktiskt inte fallet.
För ekonomins skull tillbringar jag den här helgen i soffan istället för på dansgolvet/i baren/bakis i sängen till klockan tre imorgon, till skillnad från majoriteten av mina söta vänner som är ute och skakar det mesta inatt (ikväll?). Jag hade gett en hel del för att vara där och med dom nu, men nu är det inte länge kvar :)
Igår och idag har jag avverkat två arbetspass på Vero Moda.
Igår var nivån på det mesta ganska hög; försäljningen, humören och ljudvolymen var allihop på topp. Samtidigt som vi klarade dagens försäljningsmål tre timmar innan dagen var slut, sa vi hej då till praktikant-Julia som nu gjort sina sex veckor hos oss.
(Det var dock inte därför humören var på topp. Julia har varit skitbra, både personligen och i form av praktikant som man kan lassa över alla jobbiga grejer på. Jag vet att det kanske inte är så schysst att göra så, men kom igen, man måste ju få ta igen för tiden när man själv var den utnyttjade praktikanten, och bara hoppas att hon är smart och gör det själv när hon får chansen? Det är ju en del av the circle of life, typ.)
Idag var det i alla fall lite segare, vilket kanske enklast förklaras med att folk låg och sov efter att ha luciavakat hela natten. Eller gör folk ens sånt?
Jag har nog bara en erfarenhet av det. Det var när vi i tvåan drog till Piteå kvällen innan lucia, badade badtunna, kokade makaroner och röjde hela natten lång, för att sedan vid sexsnåret på morgonen sätta oss på bussen tillbaka till Skellefteå och gå raka vägen till skolan. Jag genomled ett luciatåg, en monsterseg lektion i spanska och en halv lunchrast, innan jag slutligen insåg hur länge jag varit vaken och tvärsomnade i dom blåa sofforna i korridoren.
Tillbaka till jobbet då, som alltså var ganska segt idag.
Vi försökte få tillbaka lite av gårdagens stämning och körde även idag julskivan på repeat. Det gav inte mycket kan jag meddela. För försäljningen, i alla fall. Jag gick dock hem med lite mer julstämning än vad jag kom dit med, och det får man väl se som en liten vinst :)
Imorgon ska vi försöka baka pepparkakor. Orsaken till att jag skriver "försöka" är att det finns en del oroväckande hinder.
För det första är det inte säkert att vi orkar fara iväg och köpa själva degen.
För det andra är risken att vi istället för att baka, bara trycker i oss hela degen (om vi nu lyckas köpa nån), ganska överhängande.
Och för det tredje är jag inte säker på att man kan göra pepparkakor i våran "ugn-som-ser-ut-som-en-mikro-men-som-har-alla-ugnsfunktioner-man-behöver-så-sluta-gnälla-om-det".
Så vi får väl se.
Jag lovar ingenting.
Nu kastar jag in handduken och går och lägger mig.
Hej då.
JAG OCH MITT KORTA MINNE
Oj.
Jag satt och bläddrade fram och tillbaka i massa gamla inlägg, och började läsa i det där jag skrev om den svarta hängselkjolen som var för stor, men som jag försökte krympa i tvättmaskinen. Enligt egen utsago skulle jag ju återkomma med resultatet, "förutsatt att det inte gick så jävla åt skogen att jag slängt den och förträngt hela historien".
Tystnaden som följde det inlägget skulle man ju helt berättigat kunna tolka som ett misslyckande, men det beror alltså helt och hållet på att jag är dålig på att komma ihåg vad jag skriver om, och alltså helt enkelt glömde bort att meddela hur det gick.
Resultatet var alltså långt över förväntan (eftersom jag inte hade några) och den krympte faktiskt en hel del. Dock är den fortfarande lite stor lite här och där, så jag ska sy lite i den när jag kommer hem.
Men ja, då vet ni.
För er som med spänning suttit och väntat på det här inlägget :)
Hej då.
Jag satt och bläddrade fram och tillbaka i massa gamla inlägg, och började läsa i det där jag skrev om den svarta hängselkjolen som var för stor, men som jag försökte krympa i tvättmaskinen. Enligt egen utsago skulle jag ju återkomma med resultatet, "förutsatt att det inte gick så jävla åt skogen att jag slängt den och förträngt hela historien".
Tystnaden som följde det inlägget skulle man ju helt berättigat kunna tolka som ett misslyckande, men det beror alltså helt och hållet på att jag är dålig på att komma ihåg vad jag skriver om, och alltså helt enkelt glömde bort att meddela hur det gick.
Resultatet var alltså långt över förväntan (eftersom jag inte hade några) och den krympte faktiskt en hel del. Dock är den fortfarande lite stor lite här och där, så jag ska sy lite i den när jag kommer hem.
Men ja, då vet ni.
För er som med spänning suttit och väntat på det här inlägget :)
Hej då.
I-LANDSPROBLEM
Jäääsiken vad mätt jag var när jag kom hem igår efter julbordet.
Eftersom Wedinsarna har gått till Stadshotellet och ätit julbord i 19 år var det där bordet stod reserverat. Tydligen är det det dyraste stället man kan julborda på, och jag är precis som några av dom andra tveksam till om det var värt det. Dom som känner mig vet att jag är fruktansvärt lättimponerad när det gäller mat och nästan alltid halvskriker att "det här var ta mig fan det godaste jag har ätit". Men jag är lite tveksam gällande gårkvällen ändå, visst var maten god och allt det där, men inte så god som den var dyr och ungefär så halvokej som personalens service var.
I alla fall, angående gårdagen hade jag en hel del jag hade tänkt hinna göra. Det gick väl lite halverst med det.
Det jag faktiskt fick gjort var att träna och julborda.
Och det jag inte fick gjort var alltså att tvätta, fixa och trixa med min sönderavslöjade hemlis och pappas julklapp, och städa bort det som vittnar om hur många som var här i lördags och vad som förtärdes.
Och idag har jag inte varit mycket bättre.
Jag steg upp och såg Top Model-reprisen någon timme efter att Timmy farit till skolan, åt en ganska mesig frukost för att sedan ganska motvilligt börja promenaden mot Friskis och Rezas medelgympa. Det var inte gympan i sig som inte lockade, utan som jag nämnt tidigare; MUSIKEN.
Jag tänkte ge det ett till försök, men nu står det utan tvivel klart att jag bara inte KAN hoppa och studsa lika bra till tysk, spansk och italiensk musik.
Jag hade i och för sig ett alternativ till att plåga mig igenom Rezas pass; Anna och Johannes har (världens roligaste) Puls/Medel-pass kl 17.15 på onsdagar, men tyvärr är jag inte den enda som tycker att deras pass tveklöst är det bästa.. Förra veckan kom jag dit en halvtimme innan det började, dvs just när dom börjar släppa in folk. Bra tänkt Matilda, tänkte jag, och fick stå 20 minuter i en kö som både kändes och såg oändlig ut.
Till slut lyckades jag ändå knipa plats nr 84, men tänkte att man i fortsättningen kanske borde ge Rezas pass en till chans, bara för att slippa det hysteriska köande som Annas och Johannes pass innebär.
Låt oss säga att jag är av en annan åsikt nu.
Hur som helst så har jag efter idag kommit ett steg närmare att ta tag i tvätten: Jag har bokat en tvättid!
Så morgondagen kommer innehålla det dom flesta andra av mina arbetslösa dagar innehåller; liten liten sovmorgon, träning, tvättande och slappande. Och kanske lite julklappsfix. Det blir grrrreat.
Och det blir även en av mina få arbetslösa dagar innan jag åker hem!
Gud så tråkiga inlägg jag skriver. Alla handlar ju bara om att jag själv imponeras över att jag går upp (vad som enligt mig betraktas som) tidigt, att jag går och tränar (och därigenom vilka pass som är piss och vilka som är awesome), att jag ibland får jobba men skulle vilja jobba mycket mer men ändå trivs skitbra på jobben, att jag just nu längtar som en åsna hem till familjen, julen och tjejerna, och att jag skulle vilja ha obegränsat med pengar på kortet.
Så om ni sviker min blogg på grund av obeskrivligt ointressanta inlägg så har ni min fulla förståelse!
Men som jag nämnde i något av dom första inläggen så var ju grundtanken med det här bloggandet att jag skulle skriva för min egen skull.. Så vafan. Gör som ni vill. Men det är ju kul om nån läser, man kollar ju liksom på statistiken ibland.. Men äh.
Tyst nu, Matilda.
All right.
Hej då.
Eftersom Wedinsarna har gått till Stadshotellet och ätit julbord i 19 år var det där bordet stod reserverat. Tydligen är det det dyraste stället man kan julborda på, och jag är precis som några av dom andra tveksam till om det var värt det. Dom som känner mig vet att jag är fruktansvärt lättimponerad när det gäller mat och nästan alltid halvskriker att "det här var ta mig fan det godaste jag har ätit". Men jag är lite tveksam gällande gårkvällen ändå, visst var maten god och allt det där, men inte så god som den var dyr och ungefär så halvokej som personalens service var.
I alla fall, angående gårdagen hade jag en hel del jag hade tänkt hinna göra. Det gick väl lite halverst med det.
Det jag faktiskt fick gjort var att träna och julborda.
Och det jag inte fick gjort var alltså att tvätta, fixa och trixa med min sönderavslöjade hemlis och pappas julklapp, och städa bort det som vittnar om hur många som var här i lördags och vad som förtärdes.
Och idag har jag inte varit mycket bättre.
Jag steg upp och såg Top Model-reprisen någon timme efter att Timmy farit till skolan, åt en ganska mesig frukost för att sedan ganska motvilligt börja promenaden mot Friskis och Rezas medelgympa. Det var inte gympan i sig som inte lockade, utan som jag nämnt tidigare; MUSIKEN.
Jag tänkte ge det ett till försök, men nu står det utan tvivel klart att jag bara inte KAN hoppa och studsa lika bra till tysk, spansk och italiensk musik.
Jag hade i och för sig ett alternativ till att plåga mig igenom Rezas pass; Anna och Johannes har (världens roligaste) Puls/Medel-pass kl 17.15 på onsdagar, men tyvärr är jag inte den enda som tycker att deras pass tveklöst är det bästa.. Förra veckan kom jag dit en halvtimme innan det började, dvs just när dom börjar släppa in folk. Bra tänkt Matilda, tänkte jag, och fick stå 20 minuter i en kö som både kändes och såg oändlig ut.
Till slut lyckades jag ändå knipa plats nr 84, men tänkte att man i fortsättningen kanske borde ge Rezas pass en till chans, bara för att slippa det hysteriska köande som Annas och Johannes pass innebär.
Låt oss säga att jag är av en annan åsikt nu.
Hur som helst så har jag efter idag kommit ett steg närmare att ta tag i tvätten: Jag har bokat en tvättid!
Så morgondagen kommer innehålla det dom flesta andra av mina arbetslösa dagar innehåller; liten liten sovmorgon, träning, tvättande och slappande. Och kanske lite julklappsfix. Det blir grrrreat.
Och det blir även en av mina få arbetslösa dagar innan jag åker hem!
Gud så tråkiga inlägg jag skriver. Alla handlar ju bara om att jag själv imponeras över att jag går upp (vad som enligt mig betraktas som) tidigt, att jag går och tränar (och därigenom vilka pass som är piss och vilka som är awesome), att jag ibland får jobba men skulle vilja jobba mycket mer men ändå trivs skitbra på jobben, att jag just nu längtar som en åsna hem till familjen, julen och tjejerna, och att jag skulle vilja ha obegränsat med pengar på kortet.
Så om ni sviker min blogg på grund av obeskrivligt ointressanta inlägg så har ni min fulla förståelse!
Men som jag nämnde i något av dom första inläggen så var ju grundtanken med det här bloggandet att jag skulle skriva för min egen skull.. Så vafan. Gör som ni vill. Men det är ju kul om nån läser, man kollar ju liksom på statistiken ibland.. Men äh.
Tyst nu, Matilda.
All right.
Hej då.
TVÅÅÅÅ VECKOOOOR
(Okej då.
Man måste ju hålla vad man nästan lovar när man har så många trogna läsare som jag intalar mig själv att jag har. )
Idag har jag tränat. (Och fått skjuts hem av Timmy som tack och lov befann sig i närheten, för att jag glömde vantarna och som en följd av det frös så ofantligt om fingrarna på vägen dit.) Och färgat Sabinas hår. Och handlat (mat). Och varit ner på stan (endast för att lämna nycklar till Minne på Vero Moda). Och varit med Timmy på PC City för att han fått för sig att han behöver en ny dator. Och tittat på grejer jag vill beställa på internet (men som kommer få vänta tills jag är rik och berömd). Och lagat spagetti och en ganska konstig köttfärssås. Och smetat liniment på Timmys trasiga nacke (två gånger). Och låtit bli att köra fläkten i köket för att det hellre får lukta köttfärssås än liniment. Och försökt hitta motivation att skriva ett inlägg, gjort det och sitter alltså här nu.
(I början var jag mycket bättre på det här med att jag bara skrev för mig egen skull och alltså när jag kände för det. Men jag har liksom insett att det är lite roligare att följa bloggar som uppdateras oftare, alltså funkar det inte riktigt att ha en blogg om man inte får åtminstone liiiite dåligt samvete när man inte uppdaterar på typ tre veckor. Pikpikpik till dom som känner att dom förtjänat en pikpikpik för dålig uppdatering).
Men.
En ganska aktiv dag ändå.
Och en aktiv dag är en bra dag! (För att låta som typ.. en scout.)
Imorgon kommer dock bli ännu bättre.
Jag ska fixa och trixa lite med det där som jag nämnt tidigare men som jag absolut inte ska nämna mer om och som jag ändå redan förstört genom att nämna det alls, jag ska träna, jag ska (kanske, kanske, kanske) tvätta, jag ska fixa och trixa med pappas julklapp, jag ska rensa bort alla spår (som just nu ligger ute på balkongen) från helgen och sist men inte minst ska jag på julbord med Wedins!
Nu ska jag leta en annan sorts motivation.
Den där sortens motivation man behöver för att orka sträcka sig efter pepparkaksburken som står två meter bort.
Och apropå både pepparkaksburken och rubriken:
Om två veckor har jag avverkat typ en månads jobb på en vecka, tagit mig ut till Arlanda, inväntat planet, landat i Skellefteå och slutligen blivit välkomnad och hemskjutsad av mor och far. Och då väntar alltså två veckor på hemmaplan.
(Hah. Nu fick ju rubriken helt plötsligt dubbel innebörd.)
Och ifall någon behöver en påminnelse så längtar jag som en liten koalabjörn till nyårsafton när jag får återse mina kära vänner.
Och apropå på kära vänner (och apropå att jag är värdelös på att avsluta), så har jag insett en fördel med att bara jobba extra; man har tid att ta emot och umgås med en ledsen tjejkompis som behöver komma och bo hos en i ett par dagar.
Hej då.
Man måste ju hålla vad man nästan lovar när man har så många trogna läsare som jag intalar mig själv att jag har. )
Idag har jag tränat. (Och fått skjuts hem av Timmy som tack och lov befann sig i närheten, för att jag glömde vantarna och som en följd av det frös så ofantligt om fingrarna på vägen dit.) Och färgat Sabinas hår. Och handlat (mat). Och varit ner på stan (endast för att lämna nycklar till Minne på Vero Moda). Och varit med Timmy på PC City för att han fått för sig att han behöver en ny dator. Och tittat på grejer jag vill beställa på internet (men som kommer få vänta tills jag är rik och berömd). Och lagat spagetti och en ganska konstig köttfärssås. Och smetat liniment på Timmys trasiga nacke (två gånger). Och låtit bli att köra fläkten i köket för att det hellre får lukta köttfärssås än liniment. Och försökt hitta motivation att skriva ett inlägg, gjort det och sitter alltså här nu.
(I början var jag mycket bättre på det här med att jag bara skrev för mig egen skull och alltså när jag kände för det. Men jag har liksom insett att det är lite roligare att följa bloggar som uppdateras oftare, alltså funkar det inte riktigt att ha en blogg om man inte får åtminstone liiiite dåligt samvete när man inte uppdaterar på typ tre veckor. Pikpikpik till dom som känner att dom förtjänat en pikpikpik för dålig uppdatering).
Men.
En ganska aktiv dag ändå.
Och en aktiv dag är en bra dag! (För att låta som typ.. en scout.)
Imorgon kommer dock bli ännu bättre.
Jag ska fixa och trixa lite med det där som jag nämnt tidigare men som jag absolut inte ska nämna mer om och som jag ändå redan förstört genom att nämna det alls, jag ska träna, jag ska (kanske, kanske, kanske) tvätta, jag ska fixa och trixa med pappas julklapp, jag ska rensa bort alla spår (som just nu ligger ute på balkongen) från helgen och sist men inte minst ska jag på julbord med Wedins!
Nu ska jag leta en annan sorts motivation.
Den där sortens motivation man behöver för att orka sträcka sig efter pepparkaksburken som står två meter bort.
Och apropå både pepparkaksburken och rubriken:
Om två veckor har jag avverkat typ en månads jobb på en vecka, tagit mig ut till Arlanda, inväntat planet, landat i Skellefteå och slutligen blivit välkomnad och hemskjutsad av mor och far. Och då väntar alltså två veckor på hemmaplan.
(Hah. Nu fick ju rubriken helt plötsligt dubbel innebörd.)
Och ifall någon behöver en påminnelse så längtar jag som en liten koalabjörn till nyårsafton när jag får återse mina kära vänner.
Och apropå på kära vänner (och apropå att jag är värdelös på att avsluta), så har jag insett en fördel med att bara jobba extra; man har tid att ta emot och umgås med en ledsen tjejkompis som behöver komma och bo hos en i ett par dagar.
Hej då.
USCH DÅ
VÄRDELÖS uppdatering dom senaste dagarna.
Jag börjar med att be om ursäkt för det, och fortsätter med att säga att jag ska inte skriva nånting nu heller, med bortförklaring att jag har massa grejer att göra.
Men ikväll. Kaaanske.
Hej då.
Jag börjar med att be om ursäkt för det, och fortsätter med att säga att jag ska inte skriva nånting nu heller, med bortförklaring att jag har massa grejer att göra.
Men ikväll. Kaaanske.
Hej då.
HO HO HO
(Inte ho ho ho som i ha ha ha, utan ho ho ho som i det som tomten säger.)
Ja jävlar.
Tre veckor till julafton.
Och nitton dagar tills jag far hem.
(Nitton dagar tills jag får umgås med efterlängtad familj och söndersaknade tjejer, festa med gamla gänget, gå långpromenader med morsan och leva på hemlagad mat varje dag i två veckor.. Behöver jag ens försöka förklara hur mycket jag längtar?)
Idag har jag i alla fall haft en väldigt produktiv dag.
Jag steg upp strax efter åtta för att skjutsa Timmy till skolan, kom hem och åt frukost till Top Model-reprisen, for iväg till Rusta för att försöka hitta två vita ljusstakar, som enligt annons bara skulle kosta 39;-/st, vilket är ungefär vad vi (knappt) har råd med.
När jag väl kom dit insåg jag att jag inte var den enda som tyckte det var smart att köpa billiga ljusstakar på Rusta. Hela Västerås befolkning verkade ha varit där innan mig. Men jag gav mig fan på att gräva fram två stycken, och visst gick jag därifrån med vad som förmodligen var dom två sista vita ljusstakarna på alla världens Rusta.
Efter Rustabesöket tvärfor jag förbi Friskis för att fylla på mitt gympakort som gick ut igår, vilket innebär dels att det minst sagt var på tiden att fylla på det, dels att jag har hållit igång i tre månader nu.
Jag minns när jag köpte tremånaderskortet, och bad till någon annan än gud att jag inte skulle tappa motivationen efter en vecka, utan orka hålla på de tre månaderna ut och förhoppningsvis fortfarande vara gympasugen efter det.
Jag minns också att jag efter första passet tänkte att jag hoppas verkligen att det märks någon skillnad både när det gäller kondis och muskelstyrka, eftersom jag på det där första passet både kände och såg ut som att jag aldrig rört en fena, i jämförelse med dom andra gymparna.
Låt oss säga som så att både motivationen, konditionen och kanske även musklerna på ett litet hörn, nu efter tre månader finns där waaay mycket mer än vad dom gjorde den andra september.
Anyways, efter att ha uträttat mina ljusstaks- och gympakortsärenden har jag även hunnit påbörja ett litet experiment.. Jag har en svart hängselkjol från Vero Moda, som (i alla fall för ett par timmar sedan) var alldeles för stor. Nu har jag (efter att ha googlat åt höger och vänster) provat krympa den i tvättmaskinen.. Den ska egentligen tvättas i 40 grader, men jag gick lös och körde den på 95 (...) och om tio minuter ska jag kuta ner i tvättstugan och se hur det gick.
Jag återkommer med resultatet senare.
(Förutsatt att det inte gick så jävla åt skogen att jag slängt den och förträngt hela historien.)
Som det ser ut i dagsläget har jag inget jobb den här veckan, vilket är ganska tråkigt och självklart inte är självvalt. Däremot är jag inte hysterisk över det, eftersom jag vet redan nu att jag i alla fall ska jobba 12, 13, 15, 16, 17, 19, 20, 21, 22 december, och förhoppningsvis lite innan det också.
FÖRRESTEN, apropå julen och komma hem och festa med gamla gänget, så har Balzac släppt biljetterna till juldagen nu. Eftersom alla (utom Matilda och Cicci och typ Ellinor*) var fruktansvärt dåliga på att svara på när dom är hemma över julen och jag därför inte vet vilka som är i Skellefteå och sugna på att gå ut på juldagen, så tänkte jag informera lite sådär allmänt om att NU ÄR DET DAGS ATT FIXA BILJETT DIT.
Biljetterna till Station 8 på annandagen släpps imorgon kl 14.00 och eftersom det förutom nyårsafton verkar vara enda kvällen att kunna styra ihop ett hyfsat antal av mina gamla tjejer så råder jag er att fixa biljetter dit också!
* Ellinor din gamla häst, du kan ju inte svara på inlägget utan att svara på frågan!
Det var av den anledningen du inte riktigt blev godkänd :)
Nu börjar det vara dags hoppa i mjuksbrallorna och invänta Desperate Housewives.
Och kanske snegla lite på Paradisasken som står några meter ifrån mig.
Hej då.
Ja jävlar.
Tre veckor till julafton.
Och nitton dagar tills jag far hem.
(Nitton dagar tills jag får umgås med efterlängtad familj och söndersaknade tjejer, festa med gamla gänget, gå långpromenader med morsan och leva på hemlagad mat varje dag i två veckor.. Behöver jag ens försöka förklara hur mycket jag längtar?)
Idag har jag i alla fall haft en väldigt produktiv dag.
Jag steg upp strax efter åtta för att skjutsa Timmy till skolan, kom hem och åt frukost till Top Model-reprisen, for iväg till Rusta för att försöka hitta två vita ljusstakar, som enligt annons bara skulle kosta 39;-/st, vilket är ungefär vad vi (knappt) har råd med.
När jag väl kom dit insåg jag att jag inte var den enda som tyckte det var smart att köpa billiga ljusstakar på Rusta. Hela Västerås befolkning verkade ha varit där innan mig. Men jag gav mig fan på att gräva fram två stycken, och visst gick jag därifrån med vad som förmodligen var dom två sista vita ljusstakarna på alla världens Rusta.
Efter Rustabesöket tvärfor jag förbi Friskis för att fylla på mitt gympakort som gick ut igår, vilket innebär dels att det minst sagt var på tiden att fylla på det, dels att jag har hållit igång i tre månader nu.
Jag minns när jag köpte tremånaderskortet, och bad till någon annan än gud att jag inte skulle tappa motivationen efter en vecka, utan orka hålla på de tre månaderna ut och förhoppningsvis fortfarande vara gympasugen efter det.
Jag minns också att jag efter första passet tänkte att jag hoppas verkligen att det märks någon skillnad både när det gäller kondis och muskelstyrka, eftersom jag på det där första passet både kände och såg ut som att jag aldrig rört en fena, i jämförelse med dom andra gymparna.
Låt oss säga som så att både motivationen, konditionen och kanske även musklerna på ett litet hörn, nu efter tre månader finns där waaay mycket mer än vad dom gjorde den andra september.
Anyways, efter att ha uträttat mina ljusstaks- och gympakortsärenden har jag även hunnit påbörja ett litet experiment.. Jag har en svart hängselkjol från Vero Moda, som (i alla fall för ett par timmar sedan) var alldeles för stor. Nu har jag (efter att ha googlat åt höger och vänster) provat krympa den i tvättmaskinen.. Den ska egentligen tvättas i 40 grader, men jag gick lös och körde den på 95 (...) och om tio minuter ska jag kuta ner i tvättstugan och se hur det gick.
Jag återkommer med resultatet senare.
(Förutsatt att det inte gick så jävla åt skogen att jag slängt den och förträngt hela historien.)
Som det ser ut i dagsläget har jag inget jobb den här veckan, vilket är ganska tråkigt och självklart inte är självvalt. Däremot är jag inte hysterisk över det, eftersom jag vet redan nu att jag i alla fall ska jobba 12, 13, 15, 16, 17, 19, 20, 21, 22 december, och förhoppningsvis lite innan det också.
FÖRRESTEN, apropå julen och komma hem och festa med gamla gänget, så har Balzac släppt biljetterna till juldagen nu. Eftersom alla (utom Matilda och Cicci och typ Ellinor*) var fruktansvärt dåliga på att svara på när dom är hemma över julen och jag därför inte vet vilka som är i Skellefteå och sugna på att gå ut på juldagen, så tänkte jag informera lite sådär allmänt om att NU ÄR DET DAGS ATT FIXA BILJETT DIT.
Biljetterna till Station 8 på annandagen släpps imorgon kl 14.00 och eftersom det förutom nyårsafton verkar vara enda kvällen att kunna styra ihop ett hyfsat antal av mina gamla tjejer så råder jag er att fixa biljetter dit också!
* Ellinor din gamla häst, du kan ju inte svara på inlägget utan att svara på frågan!
Det var av den anledningen du inte riktigt blev godkänd :)
Nu börjar det vara dags hoppa i mjuksbrallorna och invänta Desperate Housewives.
Och kanske snegla lite på Paradisasken som står några meter ifrån mig.
Hej då.
YELLOWCARD
ÅÅÅH.
Jag kom just att tänka på massa gamla Yellowcard-låtar som jag lyssnade sönder för några år sedan.
Det är väl kanske inte direkt den musik jag lyssnar på nu, men JÄVLAR I SATAN (för att svära alldeles för mycket) vad jag har promenerat, somnat, varit arg, städat, bölat och bara lyssnat till dom här låtarna:
Yellowcard - Only One
Yellowcard - Ocean Avenue
Yellowcard - One Year, Six Months
Yellowcard - Inside Out
Yellowcard - Breathing
Yellowcard - How I Go
Yellowcard - Back Home
Och helt plötsligt är det som att jag är 17, 18 och 19 igen. (För att få det att låta som att jag är typ 40 nu.)
Alla har väl kanske inte kopplingar till dom här låtarna, men jag räknar nog med att i alla fall Frida, Cicci, Matilda och kanske Josse, vet åtminstone delvis vad jag pratar om!
Resten kan ju i alla fall gå in på Letssingit.com och spana på texterna, vissa av dom är helt enkelt awesome.
Och apropå awesome text, kolla även på Cauterize - Why This Last Dance, om ni ändå gör er besväret att gå in där :)
Åh.
Nu blev jag skitpeppad på Yellowcard. Jag ska ladda ner alla deras album för att få tag i alla låtar, lägga in dom på mobilen och återuppta den sjuka Yellowcardhysterin som utspelades i mitt liv någonstans där på gymnasiet!
Skitbra dag idag med, för övrigt. Även om den inte riktigt började som planerat.
Planen var att stiga upp halv nio, äta en pytteliten frukost för att kunna fara och träna kl tio(!).
Observera att jag alltså pratar om en söndag.
Om att träna klockan tio på söndag.
(Att Angelica har ett pass kl 10 på söndagar har hittills undgått mig totalt.
Kanske inte helt oförståeligt, i och för sig.)
Vad som dock inte hörde till planen var att vara uppe till klockan tre.
Men efter att ha gjort lördagens träning helt i onödan genom att äta Maxmat (alltså jag och min Maxmat, say no more..), legat och varit feta i soffan, datanördat lite på varsitt håll och klätt julgranen i total eufori vid halv två-tiden, så var klockan helt plötsligt halv tre och vi insåg att om man ska ha en vit och bra helg så blir det ju nästan lite dubbelmoraliskt att vara uppe till tre.
Så DÅ gick vi och la oss.
Därav the screw-up of the plan.
Men det sket sig inte totalt.
Halv tio vaknade jag till slut, och insåg att jag helt och hållet verkar ha tappat respekten för alarmsignalerna på mobilen och förlitar mig till 100% på snoozefunktionens långsamma men säkra (?) väckningsförmåga. Jag skippade alltså allt som hette frukost, slängde på mig träningskläderna och stressade bort till Friskis.
Efter en timmes svettande och skuttande och kämpande och hoppande upp och ner och fram och tillbaka for jag hem och duschade, åt (vad som av mer sofistikerade människor skulle kallas) brunch och erbjöd lite halvhjärtat att hjälpa till när Timmy och pappa Janne skulle koppla in köksfläkten med tillhörande lampa, vilket minst sagt var på tiden.
Sedan var klockan helt plötsligt nästan 13 och då var det dags för Wedinsjobb till 16.
Inte särskilt tungt att jobba tre timmar, väldigt mycket mer välkommet att få betalt för det dubbla!
Med jobbet avklarat var det middag hos Timmys föräldrar som stog på schemat, vilket senare utvecklades till middag och frågesportsspel och fika. Frågesportsspelet vanns för övrigt efter sju ronder av Timmy och mig, men det tar jag med all rätt inte åt mig någon ära för. Även om jag lyckades svara rätt på några frågor så utjämnade jag det med att svara fel på fan så många fler.
Nu när jag gett er en detaljerad inblick i min första adventssöndag så ska jag ta och invadera sängen.
Imorgon ska jag inleda december månad, på för mig bästa sätt, med att JOBBA.
Godnatt och god jul, för det får man tydligen börja säga nu. (Sa dom på radio idag, verkar ju konstigt i och med att det inte ens är december, men har man hört det på radio så är det ju så..)
(Nu är det ju i och för sig december, bara för att jag är mycket bättre på att blogga på kvällarna.. Gärna dom sena kvällarna också. Men ändå.)
Hej då.
Jag kom just att tänka på massa gamla Yellowcard-låtar som jag lyssnade sönder för några år sedan.
Det är väl kanske inte direkt den musik jag lyssnar på nu, men JÄVLAR I SATAN (för att svära alldeles för mycket) vad jag har promenerat, somnat, varit arg, städat, bölat och bara lyssnat till dom här låtarna:
Yellowcard - Only One
Yellowcard - Ocean Avenue
Yellowcard - One Year, Six Months
Yellowcard - Inside Out
Yellowcard - Breathing
Yellowcard - How I Go
Yellowcard - Back Home
Och helt plötsligt är det som att jag är 17, 18 och 19 igen. (För att få det att låta som att jag är typ 40 nu.)
Alla har väl kanske inte kopplingar till dom här låtarna, men jag räknar nog med att i alla fall Frida, Cicci, Matilda och kanske Josse, vet åtminstone delvis vad jag pratar om!
Resten kan ju i alla fall gå in på Letssingit.com och spana på texterna, vissa av dom är helt enkelt awesome.
Och apropå awesome text, kolla även på Cauterize - Why This Last Dance, om ni ändå gör er besväret att gå in där :)
Åh.
Nu blev jag skitpeppad på Yellowcard. Jag ska ladda ner alla deras album för att få tag i alla låtar, lägga in dom på mobilen och återuppta den sjuka Yellowcardhysterin som utspelades i mitt liv någonstans där på gymnasiet!
Skitbra dag idag med, för övrigt. Även om den inte riktigt började som planerat.
Planen var att stiga upp halv nio, äta en pytteliten frukost för att kunna fara och träna kl tio(!).
Observera att jag alltså pratar om en söndag.
Om att träna klockan tio på söndag.
(Att Angelica har ett pass kl 10 på söndagar har hittills undgått mig totalt.
Kanske inte helt oförståeligt, i och för sig.)
Vad som dock inte hörde till planen var att vara uppe till klockan tre.
Men efter att ha gjort lördagens träning helt i onödan genom att äta Maxmat (alltså jag och min Maxmat, say no more..), legat och varit feta i soffan, datanördat lite på varsitt håll och klätt julgranen i total eufori vid halv två-tiden, så var klockan helt plötsligt halv tre och vi insåg att om man ska ha en vit och bra helg så blir det ju nästan lite dubbelmoraliskt att vara uppe till tre.
Så DÅ gick vi och la oss.
Därav the screw-up of the plan.
Men det sket sig inte totalt.
Halv tio vaknade jag till slut, och insåg att jag helt och hållet verkar ha tappat respekten för alarmsignalerna på mobilen och förlitar mig till 100% på snoozefunktionens långsamma men säkra (?) väckningsförmåga. Jag skippade alltså allt som hette frukost, slängde på mig träningskläderna och stressade bort till Friskis.
Efter en timmes svettande och skuttande och kämpande och hoppande upp och ner och fram och tillbaka for jag hem och duschade, åt (vad som av mer sofistikerade människor skulle kallas) brunch och erbjöd lite halvhjärtat att hjälpa till när Timmy och pappa Janne skulle koppla in köksfläkten med tillhörande lampa, vilket minst sagt var på tiden.
Sedan var klockan helt plötsligt nästan 13 och då var det dags för Wedinsjobb till 16.
Inte särskilt tungt att jobba tre timmar, väldigt mycket mer välkommet att få betalt för det dubbla!
Med jobbet avklarat var det middag hos Timmys föräldrar som stog på schemat, vilket senare utvecklades till middag och frågesportsspel och fika. Frågesportsspelet vanns för övrigt efter sju ronder av Timmy och mig, men det tar jag med all rätt inte åt mig någon ära för. Även om jag lyckades svara rätt på några frågor så utjämnade jag det med att svara fel på fan så många fler.
Nu när jag gett er en detaljerad inblick i min första adventssöndag så ska jag ta och invadera sängen.
Imorgon ska jag inleda december månad, på för mig bästa sätt, med att JOBBA.
Godnatt och god jul, för det får man tydligen börja säga nu. (Sa dom på radio idag, verkar ju konstigt i och med att det inte ens är december, men har man hört det på radio så är det ju så..)
(Nu är det ju i och för sig december, bara för att jag är mycket bättre på att blogga på kvällarna.. Gärna dom sena kvällarna också. Men ändå.)
Hej då.
