matildaforpresident

Ja jävlar, imorgon vankas det finbesök när fröken Åkesson kommer till stan.
Planen är att hoppa på en buss som går nån gång mellan 14 och 16 och alltså vara framme nån gång mellan.. 16 och 18? Typ?
(Jag är inte jättebra på Umebussarna.)

Efter en jättemysig helg börjar det alltså vara dags att bege sig från Norrland och familjen, hem till Svealand och Timmy igen. Men jag tar som sagt vägen förbi Umeå och flyger ner mot Stockholm och Västerås nån gång på onsdag istället.

Så: Wickan, Cicci, Sanna och Mathilda, förbered er på att infinna er hos Wickan (som det ser ut just nu i alla fall) imorgon kväll! Jag tror bestämt vi har lite catching up to do.

Hej då.
Och vi ses imorgon, hoppas jag.

Men hej då till resten.
Vi ses väl nån annan gång.

HEJ DÅ.

Jag är hemma. (Eller ja, det som brukade vara hemma.)
Norrland, i alla fall.
Skellefteå.
Sunnanå.
Videstigen.

Ikväll blir det lite alkoholförtäring hos Anton, med världens minsta, sötaste och bästa Matilda, och co.
Men med min väldigt begränsade ekonomi och det redan avklarade Frasseätandet idag blir det inte att gå bananas ikväll, varken på krogen eller på Frasses inatt.
Men det kan nog bli bra ändå :)

Frasses var för övrigt nästan lika efterlängtat som familjen.

Hej då.

Yoga.
Väldigt tveksam och helt utan förväntningar begav jag mig mot gymmet imorse för att tillsammans med Sabina prova på ett Ki-Yoga-pass.
Och väldigt positivt överraskad och helt avslappnad (!) for jag därifrån en timme senare.
Där har ni domen, gott folk.

Det var skönt som fanken, precis så avslappnande som dom säger att det ska vara men som man själv inte riktigt tror på (kritiskt och skeptisk som man har en tendens att vara ibland när det gäller nya saker), och precis lagom fysiskt för att man ska känna att det ger nånting.
Det var i och för sig lite svårt att koppla bort allt annat, vilket man blir instruerad att göra; första kvarten låg (och stod och satt och böjde och töjde på det mesta) jag och tänkte på vad jag skulle göra senare under dagen, när jag ska hem och hälsa på familjen, vad vi skulle äta till middag, osv osv osv.
Men det släppte efter ett tag, nånstans där på slutet hann jag psykiskt försvinna så pass långt bort att jag inte visste var jag fysiskt var när jag kom tillbaka.
Jag trodde förresten att det skulle vara väldigt fysiskt jobbigt också, man behöver ju ändå en del rygg- och magmuskler för att orka stå och hålla en ställning ett tag, men tydligen har jympapassens styrkeövningar börjat ge resultat! (Även om instruktörs-Jennifer yogade i en helt annan liga.)

Så JA, Sanna, jag tycker du ska dra ditt foxy ass till gymmet och prova :)

Nu är det time for bed, jag gick ju faktiskt upp klockan åtta imorse.
(Den där timmen jag sov innan middagen räknas inte. Timmy somnade i mitt knä och istället för att väcka honom så lutade jag huvudet mot soffkanten och så slutade det självklart med att vi låg och snarkade i kapp.
Men som sagt, det räknas inte.
I blame the yoga.
Jag blev väl i min iver lite FÖR avslappnad.)

God natt. Och hej då.

Tro det eller ej men solen skiner fortfarande.
Och jag steg upp klockan åtta idag.
Jag vet inte riktigt vilket som förvånar mig mest.

Något annat minst sagt förvånande är att jag ska iväg på yoga om en halvtimme.
Yoga? Jag?
Det ska tydligen vara skitmysigt i alla fall, inga lampor utan bara tända ljus. Och lugnt och skönt och mysigt och avslappnande och allt det där. Och bara jätteenkla rörelser. Och man behöver inte ha yogat förut.
Det hoppas jag fan, annars sätter jag mig i ett hörn och surar.

Och jag har fortfarande inget jobb förresten. Pitt.

Äh.
Jag återkommer kanske senare med en uppdatering om hur dålig jag var på att yoga.

Heeeej dåå.

Det är sol, det är sol, det är soooool!!
(Tydligen har det varit ganska okej väder hemma i Skellefteå, men här har det varit mulet i drygt en månad.
Allvarligt.
Inte en minuts sol på fyra veckor.
Okej att sommaren tog slut innan den ens börjat och att det inte är särskilt varmt, men lite SOL är väl inte för mkt begärt.)

Men i alla fall.
NU är det sol ute.
NU, när jag är bakis som en åsna och inte har några som helst krafter för att förvalta detta väder på ett bra sätt.
Dom krafterna har jag nämligen gjort slut på.
Vi blev upphämtade av Timmys föräldrar (efter att han kastat sten på mig i tio minuter, som hämnd för att jag sparkade ett äpple på en bil), och drog iväg på gammelfarmor Astrids 100-årskalas.
100 ÅR. Det är gammalt.
(Man får tydligen telegram från det åh så onödiga kungahuset, signerat av kungen och drottningen, när man fyller 100.
Det första gammeltanten sa när hon fick det var "Carl Gustaf och Silvia, vilka är det? Dom känner jag inte".
HAHA.)

Nu ska jag hämta nåt ätbart i köket och återgå till mitt kudd- och filtpimpade soffhörn och återuppta mitt "Make Me A Supermodel"-nördande.
Apropå det så är det med en kille där som helt sonika berättar att han kallar sina bröstvårtor för Madonna och Cher.
Only in America, my friends. Only in America.

Hej då.

Just det, haha. Jag drömde en till grej. Två grejer till, egentligen.
Den där lilla "sandkatten" som jag har en bild på på Facebook, han med den luriga blicken..
Jag drömde att jag och Timmy var på Kolmården, och kollade på honom (han bor inte ens på Kolmården, utan på Parken Zoo). Men den här gången såg man honom inte i det lilla rummet som han bodde i, utan på en tv-skärm.
På något sätt lyckades jag klura ut att man inte såg det live, utan dom hade spelat in tre dagar i sträck och visade det, om och om igen. Och på något annat konstigt sätt hamnade jag vid datorerna som styrde det där, och råkade radera den filen. Först fick jag panik, men sedan hittade jag den igen, på en CD-skiva som låg på ett skrivbord bakom mig..
Jag var även och jeansshoppade med Tyra Banks, sedan skulle hon och nån till lyfta upp mig på ett bord men det ville inte jag, eftersom jag inte rakat benen på ett tag.
WHAT?
Nu är det nog slut med Top Model-tittande för min del.
Hon som vann förresten, jag ska inte avslöja vem det var men jag blev ganska förvånad. Och ganska besviken.



Haha. Vilken jävla lirare. Han gjorde uppenbarligen ett ganska starkt intryck på mig.
Aswell as Miss Jay och Tyra Banks.

Hej då.

OH MY LORD.
Det är soligt ute.
Det har det inte varit sen typ.. kriget.
Nästan så att jag hade glömt hur solen såg ut.

Solen fick mig till och med att skippa att gå och lägga mig igen efter att ha skjutsat Timmy till skolan för cirkus 1,5 timme sedan.
(Egentligen hatar jag ju att sova bort halva dagen så jag borde kanske erbjuda honom skjuts oftare.)

Den här dagen är, som de flesta andra av mina lazy dayz, ganska oplanerad.
11.30 ska jag i alla fall iväg på ett jympapass och innan det ska jag fila lite på mitt CV, eftersom jag bestämt mig för att ta tag i det här med att söka jobb, eftersom jag kanske inte ens får det där andra.
Nånstans där efter ska jag klämma in en tjuvtitt på ett nytt amerikanskt program som heter "Make Me A Supermodel".
Det börjar på TV3 nån gång snart tror jag, men tv-nörd och rastlös som jag är så har jag laddat ner tre första avsnitten och har en känsla av att den serien kommer att komma väl till pass, om jag inte får jobb snart.

Apropå tv-nörd. Att jag senaste veckan plöjt igenom sista avsnitten av tionde upplagan av Top Model, har minst sagt lämnat sina spår.
Inatt drömde jag att jag skulle gå till Ica, nån kiosk eller nåt liknande, nån gång på kvällen, men vågade inte gå ensam eftersom det var nån tjej som skulle spöa mig. Gissa vem som följde med för att hjälpa mig spöa henne istället? Miss Jay. Och gissa vad våra vapen var? Hårspray och sladden på min locktång. Herrejesus.
Det kanske inte är så smart av mig att börja kolla på nånting nytt nu, tv-tittardelen av min hjärna verkar ju vara ganska överbelastad.

Hej då.

Helt galet vad långt jag skrev.
Ingen kommer ju nånsin orka läsa det där.

(Bra blogg, Matilda. Jag skriver en gång i kvartalet och när jag väl gör det så skriver jag en halv novell som ingen orkar läsa. Bra idé. Lycka till.)

AAAH.
Nu går min hjärna på högvarv.
Det händer att den gör det ibland.
Till exempel när jag 1) har hittat en skitbillig resa hem till Skellefteå, och blir sådär jättemegasupersugen på att fara hem och träffa familjen.
Eller 2) när jag är arbetslös och har ett jobb på g, och funderar på om jag borde fara dit och säga hej och allt det där eller bara vänta tills dom ringer, vilket jag har blivit tillsagd att göra men har svårt för, eftersom jag inte har något tålamod what so ever.
Eller 3) när jag till slut är vad man skulle kunna kalla pank, och hittar ett presentkort på Åhléns som jag fick när jag fyllde år och inser att det finns 600 kr på det där kortet, omöjliga att spendera någon annanstans än på Åhléns.
Dvs inte på tåg- eller flygresor hem eller födelsedagspresenter till mamma och storasyster som fyllde år igår.
DÅ, då blir jag knäpp.

- - -

1) Jag har alltså i mitt frenetiska tågreseletande hittat en resa från Västerås hem till Skellefteå (inte till Bastuträsk, utan till Skellefteå Busstation), liggplats (inte sittplats) FÖR 148 kr. 148 KRONOR. Det är ju helt sjuuuuuukt.
Vad som, tragiskt nog, är ännu sjuuuuukare, är att jag typ inte har råd med det. Eller det har jag väl kanske, men då får vi svälta istället. Ah, jag blir knäpp.

2) Mina dagar består numera främst av att  fundera på att ta tag i jobbsökandet men sen av mig själv övertygas om att Norrland (Timmys Övikskompis, finns mer information och en dålig förklaring till namnet i ett tidigare inlägg) kommer att greja det där åt mig, se på TV, träna, äta, fundera lite mer över min jobbsituation, se på TV, städa eller tvätta när jag känner att det är läge, träna, äta, frustreras över att inte tjäna några pengar utan bara göra av med det som nu börjar ta slut, osv.
Jag har alltså eventuellt ett jobb på g, på Norrland låter det ganska lovande både vad gäller arbetstider och -uppgifter och mina chanser att få det. Men som jag nämnt tidigare går jag in på det lite närmare om det blir aktuellt. Och låt oss vid Gud (eller valfri påhittad högre makt) hoppas att det blir det.

3) Ja, jag har alltså hittat en gammal födelsedagspresent i form av ett presentkort på Åhléns. Med 600 kr på det. Bääää, det finns så sjukt mkt jag skulle kunna göra för dom där 600 kronorna nu. Som är så mkt bättre än vad fan som helst som finns på Åhléns.
Jag kanske skulle fråga mamma om hon vill köpa det av mig..
Så kan hon få det och så får jag pengar..
Och så kan jag köpa tillbaka det sen när jag är rik igen.
Värt att fundera på i alla fall.
Min frustration känns i alla fall ganska påtaglig. Det är klart att pengarna inte helt är slut, och mamma och pappa ställer ju alltid upp om det krisar.
Men det känns aldrig kul att låna pengar av mor och far, och jag är faktiskt ganska less på att gå hemma hela tiden nu, även om det är skönt att kunna fara och träna när som helst under dagen, ta sovmorgon varenda morgon och helt enkelt göra vad jag vill på dagarna (vilket på grund av min ekonomiska situation numera begränsats till gratisaktiviteter).

Men ja. Vi ser väl vad som händer. Jag får ju i alla fall en pytteliten lön från campingen om en vecka. Hoppas jag. ANNARS är det kört. Då kan jag börja ångra alla dom där sko- och klädköpen det senaste halvåret (om än säkert 90% av dom var på rea, och jag aldrig skulle ångra dom annars).

Uh.
I-landsproblem egentligen, jag vet.
Men ibland måste man ju få vara lite politiskt inkorrekt och avundas dom som har mer jobb och pengar och därav lite mer frihet.
Även om det fortfarande bara är jag som kan hållas ansvarig för det arbetslösa träsk jag befinner mig i.
Eller nä. Team Sportia har nog en del i det här också.

Men satan i gatan vad långt jag skrev.
Jag kanske borde försöka strukturera om mitt stötvis hysteriska bloggande till lite kortare men oftare förekommande inlägg. Fast vafan, jag skriver ju fortfarande bara för mig själv. Så what the heck.

Nu ska jag äta upp den sista raden av Marabou-100-grammaren jag köpte för några dagar sen (jag vet, skitcoolt att den inte tog slut första kvällen). Jag och Timmy satt och knaprade på den för några kvällar sen, tills det bara var en rad kvar.
Efter velande mellan att klunsa, slåss eller på annat sätt bråka om de sista tre rutorna valde vi att lägga tillbaka dom i kylen. Och herre min jesus vad jag är glad att vi gjorde det.
Det är nog inte Timmy, eftersom dom är slut nu. HAHA.

Nu har jag fan skrivit för långt. Så jag säger hej då.
Men först hej, till mina första besökare. Hoppas jag i alla fall.
För nu jävlar blir det här en riktig, officiell blogg :D

Men ni får fan inte klaga på att jag inte skriver så ofta.
Då fixar jag en ny blogg och säger aldrig aldrig ALDRIG vars den finns.
Som om folk skulle vara så intressanta. In a perfect world, kanske.

Hej då.

(Det här inlägget skrev jag vid tvåtiden. Men eftersom min dator har en livslängd på max en timme åt gången så hinner den ofta dö innan jag skrivit klart och publicerat. Men det är väl lite av ett i-landsproblem. Så jag väljer att skriva det här klagomålet inom parentes, då räknas det inte lika mkt.)

Det är söndag.
Och jag är inte bakis.
Det är nästan snudd på mirakel.
(Förklaringen är dock att jag var bakis igår istället.)

I och för sig har jag hittills betett mig som att jag är bakis idag, genom att sova till ett utan att vakna av att grannarna bankade och sågade och hamrade som aldrig förr.
MEN. Snart ska jag bege mig till gymmet och försöka bli av med några av dom två miljoner kalorier som slank ner tillsammans med Max-maten igår kväll. Träningen har den här veckan inte riktigt varit lika intensiv som förra veckan. Dock inte beroende på motivationsbrist, utan uteslutande på grund av hälsobrist. Jag har varit sugen varenda dag men känt att halsen och näsan inte hållit med. Men i tisdags trotsade jag i alla fall kroppen och smet iväg ändå. Tji fick jag, kan man säga, eftersom jag inte kunnat träna sedan det.
Men idag är det som sagt dags igen.

I fredags blev det alltså fest. Planen var att vi efter att Timmy kommit hem från innebandyspelade med f. d. jobbet skulle dra oss mot Jocke och Emelie och efter lite öldrickande där ner mot Strike för fyllebowling. Det sket sig dock eftersom vi nog var dom enda som planerat att besöka Strike den kvällen, och dom fick stänga tidigare för att det helt enkelt var för lite folk. Jag vet inte riktigt vart vi gick istället, inte heller hur vi tog oss dit och hem, men jag tror vi hade kul i alla fall.
Mindre kul hade vi istället igår, när vi så att säga fick ta konsekvenserna av vårat supande.

På jobbfronten är läget ganska oförändrat, tror jag man kan säga. Jag är ju inte så aktiv med jobbsökandet så jag har ju bara mig själv att skylla. Men en kompis till Timmy, Norrland kallas han*, har eventuellt fixat in mig där han jobbar. Det är heltid och inga helger så det låter verkligen perfekt, men jag återkommer till det om jag får det. Känns lite onödigt att slösa bloggeritid på att gå djupare in på det och sen inte få det.

* Norrland kallas han eftersom han är från Övik, och är man från Västerås så är ju Övik fan så mkt mer Norrland än vad Västerås är. Men för mig blir det ju lite fel att kalla honom för Norrland, eftersom jag är ganska mkt mer Norrland än vad han är. Men jag kan ju inte vara tjejen som kommer hit och inte kallar honom för Norrland, när alla andra gör det.
Uh, vilken dålig förklaring.

I och med att större delen av det här blogginlägget skrevs för några timmar sedan, så har jag nu i detta uppdaterande ögonblick hunnit vara och träna, äta middag och även bli påhälsad av Timmys kompisar, dock inte i den ordningen. Vi låg helt fridfullt i soffan, nyvakna och osminkade (inte för att Timmy brukar sminka sig, men) när Mattias och Walle (ingen aning om vad han heter egentligen..bortsett från att dom brukar kalla honom Pungen också) stormade in. Osminkad som jag var så borde jag ha fått panik och kutat in på toan eller nånting, men icket. (Inte för att man inte kan visa sig utan smink, utan för att jag alltid varit tjejen som inte kan visa sig utan smink. Löjligt, jag vet.) Men i alla fall, jag kanske börjar komma ifrån det där till slut, efter ett jävla tag. Jag vet att det är senare än sent, men HEJA Matilda, HEJA.

Anyhoo, efter en ganska så slapp dag (bortsett från jympandet) så väntar nu en ännu slappare kväll med tv:n. Premiär av Hål i väggen och sedan På spaning med Bridget Jones känns som en bra idé. Jag kanske till och med slår på stort och gör popcorn.

Med förhoppning om att det här långa inlägget kompenserar för att jag inte skrivit nåt innan det här på lite för länge för att det ska vara okej att säga att man bloggar..
..hej då.

Just fan. Jag avslöjade för Frida att jag har börjat blogga och gav henne adressen. Så hej på dig Frida, om du läser det här.
Och hej då.

Ja, nu har det ganska länge varit dags att ta tag i tvätten.
Så då gjorde jag det.
Först tog det ungefär tio minuter att flytta över det enorma tvättberget från den ganska trasiga tvättkorgen till en sån där blå IKEA-kasse, bara för att jag tänkte att det kanske blir "lite lättare att bära" (...).
När jag kom ner till botten i tvättkorgen hittade jag förresten grejer där som jag inte använt sedan jag nyss flyttade ner hit. Det är en månad sedan.
Vi har alltså inte tvättat på en månad.
Därför kan man tycka att det här klagoinlägget är helt obefogat eftersom jag så att säga brought this on myself, med hjälp av Timmy alltså. Men det spelar ingen roll. Jag vet inte om det är särskilt uppenbart men jag tar varenda tillfälle som ges att klaga, finns det inga så klagar jag ändå. Kanske över just det.
Anyhoo. Efter att ha håvat över tvätten tog det minst en kvart att ta sig ner till tvättstugan (som tack och lov ligger i vårat hus, två trappor ner från oss), med den överfyllda IKEA-kassen och påtaglig brist på tålamod och ork med allt som heter tvätt. (Otajmat på laundry day.)
(Hade jag förresten inte varit medveten om att det inte är särskilt lyhört här hade jag nog satt mitt liv på att hela kvarteret hörde mig stöna och stånka med den där jävla tvättkassen på väg ner till tvättstugan.)

Väl nere i tvättstugan fick jag i alla fall stå och ösa tvätt i närmare 20 minuter.
Kanske inte så lätt att illustrera hur äckligt mkt tvätt jag hade att göra med, men hade jag gått och knackat dörr i hela huset och frågat om nån hade lite smutstvätt över till mig hade det inte gjort så stor skillnad.
I alla fall. Nu är det färdigklagat över tvätten. For now.

Men apropå tvätten så är det inte det enda jag har att göra idag. Jag ska även städa hela lägenheten, och då menar jag S T Ä D A. Som i att skura toan, tömma köket på disk, dammsuga lister, damma av blomman i vardagsrumsfönstret, torka av spegeln i hallen, osv osv osv osv osv osv osv.
Och inte nog med det. Strax efter fyra ska jag dra mig iväg till gymmet för ett pass som börjar halv fem. Jag tog ju tag i träningen som fan förra veckan, och tränade måndag, tisdag, torsdag och fredag. Sedan blev det ett litet uppehåll i och med att, ja.. Det blev fredag och helg och fest och ont i halsen.

Helgen, förresten. Frida kom hit i fredags, efter att jag kört övertalningskampanj deluxe. Och det var en himla tur att jag gjorde det, för satan i jävlar vilken lyckad lördagkväll vi fick. Tillsammans med några västeråstjejer blev det förfest och sedan utgång på Pluto. Som vanligt minns jag inte exakt hela kvällen men det var kul som fan. Så om ni läser det här nån gång, tjejer, så är det en liten hint om att ni så fort ni kan ska komma ner och uppleva det obeskrivliga partylivet i Västerås ;)

I alla fall. Nu ska jag ta tag i tvätten igen. Wish me luck, det kan jag behöva.

Jag kanske skriver igen ikväll förresten, jag ska vara ensam hemma till nån gång sen ikväll så jag kommer inte ha nån dataspelande Timmy att störa, och vad annars ska jag göra då om inte blogga?

Hej då.

Nää. Jag vet inte om jag var så bra på det här med att blogga.
När jag väl har nåt att skriva om är det ju ganska kul, och när jag har tid.
Men det är väl just det där med att ta sig tid, det är nog det jag är dålig på.
Det gör väl kanske i och för sig ingenting i och med att det hittills bara är jag själv som läser det jag skriver.
Jag kanske borde skippa det här med att "go public".

I alla faaaaall.
Orsaken till att jag inte har skrivit nåt sen i söndags eller vad det var, är att jag faktiskt varit ganska i farten.
Jag har för det första faktiskt tagit tag i det här med att träna. Igår kom jag hem efter ett Puls/Intensiv-pass med Sabina, med ÅRETS TRÄNINGSVÄRK. Kanske inte så oväntat med tanke på att jag inte rört på mig ordentligt sedan jag gav upp mitt ihärdiga gymmande i samband med Friskvårds sommarstängning förra sommaren. Men ändå. Att man kunde ha så mkt träningsvärk i en enda kropp. Helt otroligt.
Vad som kanske är ännu mer otroligt är att jag har ännu ondare nu. Min nybörjarentusiasm fanns - tro det eller ej - kvar imorse så jag gav mig på ännu ett pass, den här gången enligt beskrivning ett liiiite liiite lugnare (tyvärr utan att det märktes). Men trots att jag har så ont i kroppen att Timmy knappt ville fara och handla med mig ikväll för att jag går som en handikappad, känns det skitbra. Jag ska försöka hålla igång det här nu, det är ju både bra och kul och skönt och Anna Skipper skulle nog hurra för mig om jag lät henne komma i närheten. Va fan, klart jag ska hålla igång. Jag har ju för i helvete köpt jympakort.
(Fasen vad vi handlade förresten. Jag har aldrig förr varit delaktig i att vid ett och samma tillfälle bränna 1400 kr på mat. Men nu har vi en proppfull kyl, en överfull frys och ett fullproppat skafferi. Ett tag i alla fall.)

För det andra har jag legat bakis (kanske inte en giltig ursäkt i och med att jag använde den sist), kutat lite på stan (och kommit hem tomhänt, BRAAAA MATILDAAAA), och svurit lite över att Kanal 5 klämt in nån ny amerikansk komikernisse mellan Seinfeld och CSI på kvällarna och därigenom flyttat fram CSI typ en timme (död åt den korkare idén).
Men nu skrev jag ju faktiskt ganska långt så jag kanske kan sova gott i natt ändå.

Jamen det där var väl kanske allt.
Nu ska jag återgå till att hoppas att Frida kommer hit och festar i helgen, att det är BRA väder imorgon när vi äntligen ska tuta ner till Eskilstuna och gå på Parken Zoo (nä, det har inte blivit av än), och avslutningsvis ska jag gå och SOVA. Tyvärr blir jag nog ensam i sängen eftersom det i Timmys värld inte finns nånting som heter gå och lägga sig innan klockan tre om man är ledig dagen efter. Men det gör det faktiskt i min värld, i alla fall ikväll.

Nighty-night, alla mina icke-existerande läsare.
Och hej då.