matildaforpresident

Ja. Inte on a feeling, dock.
Utan on Guitar Hero.
Det känns lite pinsamt att erkänna det eftersom jag för bara några dagar sedan skrattade åt att Timmy kunde sitta och spela i flera timmar, utan att pausa ens för något så viktigt som matintag.
I lördags lämnade vi alltså tillbaka spelet till Norrland, efter att jag motvilligt provat spela en låt. Spelets frånvaro blev dock inte särskilt långvarig. I söndags hade vi ungefär ingenting att göra så vi gick över till Norrland för att umgås (läs: för att Timmy skulle få spela lite Guitar Hero), och när vi till slut skulle gå hem kom Norrland på att han skulle vara så upptagen hela veckan att vi ändå kunde få låna hem det igen.
Äsch då.

Numera sitter Timmy alltså inte ensam i soffan med den egentligen ganska töntiga platsgitarren i händerna.
Numera sitter jag bredvid honom och spelar varannan låt.
(Jag pausar dock för så viktiga saker som matintag.)

I och för sig kan jag behöva lite träning, om jag någonsin ska spela Guitar Hero inför någon annan än Timmy..
Medan jag just så pass plinkade mig igenom dom lättaste låtarna på "Easy", och Timmy avancerade från "Medium" till "Hard", satt Norrland och brummade igenom låtar på "Expert", SAMTIDIGT som han förde en konversation med mig och Timmy.  Hur fan?
(Där har vi en som inte behöver pausa för så viktiga saker som matintag, utan säkert kan gå till köket och svänga ihop en omelett utan att missa så mycket som en not.)

Anyways. När jag kom hem från jobbet igår gjorde vi något så ovanligt som att laga mat tillsammans, närmare bestämt LASAGNE. Det har jag aldrig någonsin i hela mitt liv gjort förut. Inte Timmy heller, för den delen. Av detta att döma skulle man kunna tro att det gick åt skogen, men det gjorde det faktiskt inte.
Dock tog det ganska lång tid.
(Men det gjorde ingenting, eftersom vi passade på att gitarra lite när maten stod i ugnen.)
Efter maten gjorde jag någon så inte ovanligt som att ta en powernap. En powernap som blev lite längre än jag tänkt.
Jag somnade strax efter nio och vaknade strax innan två. Fem minuter senare somnade jag i sängen istället, och nu har jag varit vaken i en timme. Det, mina damer och herrar, resulterar i cirka 14 timmars sömn.
(Och skulle kunna ses som okej efter en hård och väldigt alkoholhaltig helg, men eftersom jag var nyktrare och lugnare än döden hela helgen så vet jag inte riktigt hur jag ska rättfärdiga detta hysteriska och uppenbarligen ändlösa sovande.)

So I don't.

Hej då.

Men gud vilken dålig kväll.
Det är bara crap på tv och jag har precis sett klart Lipstick Jungle S02E13, uppenbarligen det sista som går att ladda ner.
Jag har ännu inte fått någon inbjudan till Norrlands kalas, även fast jag pratade med Timmy för ett tag sedan och lirkade in säkert tio gånger under vårat tvåminuterssamtal att jag hade jäääättetråkigt och var jäääätteensam.
Sabina är i fjällen och Emelie jobbar natt, alltså är jag kompislös.
Jag är inte sugen på vare sig popcorn, tårtrester, bullar eller Cola.
Jag är sugen på öl.

Jisses vilka problem jag har ikväll.
Och jag vet att jag kommer vara nöjd när jag vaknar allt annat än bakis imorgon och Timmy förmodligen mår som en apa, men JESUS I HIMMELEN vad jag är avundsjuk på er som är på väg in, alternativt redan inne, i dimman nu.
Nästa helg får jag ta och go bananas, för att kompensera för det här fiaskot.

Jag tänkte just ägna några rader här åt Frida, och uppmana henne att komma hit i helgen, eftersom Josse tydligen hade planerat det. Men jag kom aldrig så långt, eftersom jag istället blev uppringd av henne som, glad i både hågen och hatten, rubbed my sobriety in my face. Och dessutom meddelade att hon inte alls kan komma hit i helgen.

På lördag firar jag och Timmy våran första årsdag, vilket jag faktiskt preliminärt har prioriterat bort (till fördel för Wedinstjejerna, som tyckte det var på sin plats med en liten personalfest). Även detta tänkte jag dock prioritera bort, eftersom en röjig lördag med både gamla och nya vänner kändes ännu mer på sin plats.
Det tyckte även Emelie, och uppenbarligen också Josse.
Ödet, däremot, eller vem fan det var som bestämde att det skulle vara Street Star nästa helg, var av en annan åsikt.

Det ska dock inte få förstöra mina planer.
Jag må sitta här i soffan nästa lördag, men då är det ta mig fanken med en öl i handen.

Hej då.

Tro det eller ej, men allt vi köpte på IKEA (och ett annat ställe, en sorts inredningsoutlet, typ) igår sitter redan där det ska. Inte ens 24 timmar efter att vi kommit hem med det hade vi fixat klart. Det måste vara något slags rekord (och raka motsatsen till hur vi brukar göra med sådant där).
Och bara för att det blev klart så snabbt och bara för att jag är så nöjd med hur det blev så ska jag bjuda på lite bilder!

is not killing me.
(För att inte citera Brittan.)

Ensam är jag alltså. Timmy är på bortamatch någonstans i Örebrotrakten och får förmodligen sitt hockeyass kickat.
För min del har kvällen hittills innehållit tavelihopsnickrande, matlagning (om man kan kalla det det när man gör Bullens korv med potatismos), Let's Dance och för mycket popcorn. Nu väntar (inte helt oväntat) Lipstick Jungle, säkert några mackor och kanske lite mys med Timmy när han kommer hem. Jag kände att jag var tvungen att slänga in ett "kanske" eftersom han har lånat hem Norrlands Guitar Hero.. Så från och med igår och till och med imorgon är jag lite åsidosatt. Om jag säger att han steg upp vid nio imorse för att spela, så förstår ni säkert.

Tavelihopsnickrande, ja. Lönen landade ju (vilket förmodligen alla arbetande människor har koll på) på kontot idag och det firade jag och Timmy med att fara på IKEA och bränna typ.. hälften. Inte så smart kanske när man inte är så rik ens på löningsdagen, men jag börjar vara lite less på våra kala väggar. Så nu blir det lite ändring på det!
(Ni kanske till och med får se en bild. Dock inte ikväll, eftersom dom inte är uppspikade än. Varken jag eller Timmy tyckte att det var en bra idé att jag skulle ta hand om det.)

Anyhooo, medan Timmy under förmiddagen ägnade några timmar åt att försöka bli en Guitar Hero, avverkade jag ett gympapass, denna gång i Stora Salen på Björnövägen.
(Jag verkar behöva bli påmind om att inte alla roliga pass flyttats till dom nya lokalerna på Rocklunda, eftersom jag uppenbarligen inte var medveten om det imorse och fick flänga omkring som en oupplyst idiot tvärs över hela stan för att hinna.)
Gympaledaren tillika hurtbullen Mats sa i alla fall något osedvanligt intelligent för att peppa oss under andra styrkeblocket:
"Kom igen nu och ge allt ni har, nu är det bara resten kvar!"
Okej, Mats.

Även Josse visade att hon är en sådan som vet hur man uttrycker sig, särskilt när det gäller att avsluta en konversation. Vi hade ett kort men trevligt och glatt samtal tidigare ikväll, och när det började närma sig hej då-sägandet kläckte hon ur sig:
"Ja men du.. Hang in there!"
Okej, Josse.

Nu har jag precis tagit mig ur popcornkoman och ska därför trycka i mig lite mackor, eftersom popcorn tydligen inte var det jag var sugen på..
Paradisasken som står i skafferiet lockar mer än en månadsvistelse i Thailand men om jag rör den kommer jag förmodligen halshuggas, strimlas, mosas ner i den då tomma Paradisasken och sedan skeppas iväg till Antarktis.
Men frågan är ju om det kanske är värt det.

Hej då.

for I have sinned.

Ja. Ni som hänger med i min ekonomiskt instabila värld vet att jag inte riktigt är så rik att jag kan slänga ut pengar åt höger och vänster som om jag vore miljonär. Även jag är smärtsamt medveten om detta.
Men trots vetskapen om det så köpte jag skor idag. Ja, Timmy, det gjorde jag. Jag hade inte tänkt säga någonting utan bara smuggla hem paketet och hoppas att du ändå inte har så bra koll på mina skor att jag kan få dig att tro att jag har haft dom jättelänge och inte alls lagt ut pengar (som kanske egentligen borde sparas) på dom.

Men så här är det: Ni vet H&M:s omåttligt populära (nu när dom är på rea i alla fall) kilklackar som fanns i både svart och grått, med söt liten snörning där framme? Jag har gått och spanat på dom gråa hur länge som helst, lagt dom i shoppingbagen på HM.se och klickat fram till "Till kassan" så många gånger att jag vet inte vad, men till slut loggat ut och försökt förtränga tanken på dom, endast på grund av att jag känt att jag inte har råd med dom. (Jag vet inte om det är här jag ska nämna att dom kostar fjuttiga 129:-?)
Dessutom har dom tagit slut och fyllts på och tagit slut och fyllts på och tagit slut och fyllts på så många gånger att jag vet inte vad den här gången heller. Så även om jag någon gång bestämt mig för att jag faktiskt kan slänga ut två hundralappar på att få hem dom så är dom ändå, när jag kommit så långt som att bestämma mig, slut, trots att dom fanns att beställa några timmar tidigare.
Idag gick jag dock, av någon okänd anledning, in och kollade igen. Bara för att, liksom.
Och som av en händelse fanns dom.
I rätt storlek.

Jag vet inte om det var förvåningen över att dom fanns i rätt storlek och ivern att seize the moment, om det var impuls-Matilda som helt och hållet tog över, eller om det kanske var en blandning av båda, men några sekunder senare hade jag loggat in, slängt ner dom i shoppingbagen (tillsammans med någon annan billig reagrej så att jag skulle kvalificera mig för att få beställa), valt alternativet månadsfaktura (vad annars, två dagar innan lön?), klickat på "Slutför" och påbörjat inväntandet av sms-avin.
Och jag vet inte om det var ödet, men max 30 sekunder efter detta damp posten ner på dörrmattan, idag innefattande mitt lönekuvert från Wedins. Och vad kunde jag utläsa där, om inte att jag får 400:- mer än jag räknade med.
Så jag tycker att jag, trots detta skoköp, ändå går plus.
(Det gör jag ju faktiskt.)

Så. I've come clean.
Nu ska jag trippa omkring på tå i väntan på att Timmy läser det här, och sedan eventuellt ta emot en (enligt mig faktiskt oförtjänt..) liten utskällning. Men jag erkände ju i alla fall, det räknas väl på något litet sätt..?

(Och sedan ska jag trippa omkring på tå i mina nya fina skor!)



Hej då.

Vem är det som fått för sig att det är kul att lämna anonyma kommentarer?
Det är ju uppenbarligen någon av mina hoes, men vilken av dom?
Hittills har jag bara mottagit

"Postat av:
Haha jag ska inte säga något, jag har blivit PRECIS likadan.
Jag tycker att man TJÄNAR på det. :) hihi. puss

Postat av:
saknar dig min lilla flumm maja :)"

så det är ju inga obehagliga påhopp som man behöver bli nervös över..
Men ändå.
Jag blir lite nyfiken.

Hej då.

Jag sitter med min gröttallrik i knäet och tittar på Australiens motsvarighet till Top Model.
När dom aspirerande modellerna ska förklara varför dom så outsägligt gärna vill bli modell säger en av dom:

"Jag vill bli känd, för då kan Britney och jag ge ut en hitlåt tillsammans."

HAHAHA.
Good luck with that.


Idag är det onsdag, den 21 januari.
Det kanske inte säger så mycket, men för ett år sedan hade Timmy och Norrland just tillbringat en helg i huvudstaden, och om jag inte är helt ute och cyklar så är det idag precis ett år sedan jag satte mig på tåget från (dåvarande hemstaden) Stockholm mot (blivande hemstaden) Västerås för första gången.
Nu så här i efterhand fattar jag knappt att jag gjorde det. För er som inte kan min och Timmys historia kan jag berätta att jag dittills träffat honom tre, fyra gånger, varje gång i onyktert tillstånd..
Så att jag lyckades finna modet att hoppa på tåget den där tisdagkvällen är snudd på spektakulärt. Men jag är gladare än döden att jag gjorde det, för se bara hur bra det blev :D

Den här dagen vet jag inte riktigt vad jag ska göra av. Jag jobbade på Wedins i måndags och på Vero Moda igår, så det känns faktiskt okej att vara ledig idag. Nästan så att jag till och med är glad att jag är ledig, eftersom jag preliminärbokat in fika med Emelie i eftermiddag. Bortsett från några timmar i lördags var det länge sedan vi sågs, så vi har nog en del att prata om :)

Att det är onsdag idag innebär förresten att det är två dagar till lön.
Lönen är ju alltid lika välkommen och kommer aldrig en dag för tidigt. Men nu är det ju som bekant årets fattigaste månad, och jag behöver nog inte säga mer.

Men trots att det är löningshelg och förmodligen alla i världen ska gå ut, och trots att David och Sabina tjatat sönder oss om att vi ska följa med till Davids stuga i fjällen, blir det nog lugnt.
Ekonomin tillåter inte särskilt mycket these days.
(Det gör mig dock inte så mycket. Så länge jag har i alla fall några gratisaktiviteter att roa mig med så går det ingen större nöd på mig. Att exempelvis träna, eller ligga i soffan och titta på Lipstick Jungle, works just fine.)

Hej då.

Gillar man Sex and the City så gillar man Lipstick Jungle.
Så sas det.

Med vetskapen om att ingenting (INGENTING) går att jämföra med SATC, satte jag mig i soffan med datorn i knäet och började titta på första avsnittet av den här nya serien. Aningen tveksam, måste jag erkänna.
Först och främst till själva serien, eftersom det kändes lite för mycket som en efterapning..
Att jag sedan aldrig har varit ett stort fan av Brooke Shields höjde inte direkt förväntningarna.

Men. Nu är jag alltså, två lediga dagar senare, en bit in i andra säsongen och helt frälst.
Fortfarande går ingenting att jämföra med Michael Patrick Kings gudomliga skapelse, men oh my, vilken serie.
Jag har som bekant väldigt lätt för att höja både det ena och det andra till skyarna, ibland helt befogat och ibland not so much. Men när man kommer på sig själv med att sitta och flina som en idiot i soffan åt klockrena kommentarer, och man får rysningar av såna där perfekt regisserade ögonblick som träffar precis där dom ska, då har man helt enkelt hittat en bra serie.

(För det var ju precis det jag behövde; en ny serie att följa..)

Alltså: Har ni inte redan förälskat er i Lipstick Jungle så tycker jag att ni ska göra det.
Det är inte särskilt svårt.

Idag är det torsdag och jag har alltså varit ledig sedan i söndags. Det är ju inte direkt gratis att gå hemma och dra, men det är ganska skönt att ha tid med lunchträning, någon enstaka hysterisk sovmorgon till tolv och hela städdagar. Dessutom jobbar jag fredag, lördag och söndag nu, och som vi alla vet är det helt okej lön i alla fall två av dom dagarna.

Apropå absolut ingenting så är min lilla lillasyster i Indien nu.
Igår vid 18-tiden påbörjade hon och kompisen Frida sin volontär-/projektarbetsresa till Rajasthan där dom ska tillbringa tre veckor och göra allt sånt som volontärer gör.
(Vilket är orsaken till att jag sov typ inga timmar inatt.)

(Helt sjukt, alltså. Först jobbar hon som en liten gris hela sommaren för att tjäna ihop massa pengar, och när hon sedan ska sätta sprätt på dom så åker hon till Indien för att hjälpa folk som har det sämre.
Det är fränt.
Hon är frän.)

Nåt annat fränt passerade jag på väg till Rocklunda idag; en tant  som var ute och gick med sin hund. Det låter ju inte så coolt i sig, men grejen är den att hon var mindre än det mesta, inklusive sitt gigantiska monster till schäfer. Så det var mer hunden som var ute och gick med henne. Hundmonstret hade dessutom dubbelt så långa ben som henne (i alla fall dubbelt så många) så hon fick halvspringa hela tiden, eftersom hon inte riktigt hade krafterna att hålla emot.
Allt det här såg så roligt ut att jag var tvungen att snegla lite på den här lilla damen, som genom paniken och förödmjukelsen hennes blick utstrålade, lyckades klämma fram en litet leende.
Gud vilken söt liten tant, tänkte jag, log tillbaka och skrattade som en tok inombords.

En annan söt och väldigt liten tant är Timmys mormor, Elly. Vi var där och åt middag idag och hon berättade att en av granngubbarna hade varit över och mixtrat lite med hennes tv (som tydligen funkade perfekt innan). Enligt henne var han egentligen ute efter någonting annat.

- Jaså, vadå då?
- Whiskey.
- Jaha. Fick han nån då?
- Fan heller.

HAHA. Hon är både söt och frän.

Nu ska jag njuta mig igenom ett till avsnitt av Lipstick Jungle och sedan förbereda mig för sex timmars jobb på Wedins imorgon.

Hej då.

Det kan man verkligen säga.
I vanliga fall brukar jag försöka dra mig upp vid nio, halv tio. Oftast för att hinna äta innan lunchträningen, men även för att det sällan känns bra att sova bort hela dagen.
Idag lämnade jag inte sängen förrän vid tolv, och då bara för att Timmy behövde veta hur mycket pengar han hade på kortet.
God knows hur länge jag hade legat kvar annars.
I och för sig har jag bara tagit mig till soffan, och är av utseendet att döma fortfarande nyvaken.

Denna uppochnervända dag är en följd av gårdagens hysteriska städande. Sedan vi kom hem från Skellefteå (igår var det en vecka sedan) har jag känt ett starkt sug efter att städa hela lägenheten (jag vet, mamma, jag undrar också hur det gick till), men på grund av jobb och kanske lite lathet har det inte riktigt blivit av.
Igår, däremot.. Timmy for till skolan strax innan tio och ungefär samtidigt började min städdag. Dammtorkande, dammsugande, tvättsortering, julpyntsbortplockande och bytande av lakan varvade jag med minst sju vändor ner till tvättstugan.
Vid fem kom Timmy tillbaka från skolan, samtidigt som jag kom tillbaka från tvättstugan med det sista tvättlasset.
Jag satt ner och pustade lite i två minuter, slängde sedan på mig träningskläderna och for och hämtade Sabina.
I söndags hade Friskis & Svettis invigning av sina nya lokaler på Rocklunda, vilket innebär att det nu finns två ställen att träna på och fler pass att välja mellan.
Skitbra, tycker jag.
Inte så skitbra, tycker Sabina som inte har lika nära Rocklunda, där alla roliga pass verkar ha hamnat.

Ikväll ska vi försöka få gå på Anna Ö:s Puls/Medel-pass, men det är tveksamt om vi tar oss in där. Det pass som hon tillsammans med Johannes hade förra terminen var ett av dom populäraste (för att inte säga DET populäraste) och med alla nya "jag-ska-hålla-mitt-nyårslöfte-och-börja-träna-nissar" så kommer det nog vara oseriöst mycket folk där idag.
Men det är värt ett försök :)

Uppenbarligen har jag inte orkat göra en sammanfattning av 2008 än. Nu är mitt argument för att slippa att jag faktiskt tänkte vara lite fräsig och ha med lite bilder. Bilder som bara finns på min dator. Min dator som är värdelös och knappt går med på att funka.
Så jag väntar ett tag till.

(Det gör jag även med nyårsbilderna.)

Däremot insåg jag under min städräd (HAHA) igår att dom enda (utom mamma, pappa och Anja) som sett hur vi bor är Frida och Josse. Matilda beordrade mig ju till och med att lägga upp bilder på Bomansgatan 18 E.

Så here it goes!


Sovrum


Kök


Kök


Kök och lite hall och liiite lite vardagsrum


Hall och lite sovrum och lite kök


Tiny tiny toilet


Vardagsrum


Lite mer vardagsrum

Sådärja.
Nu ska jag äta some kind of lunch slash mellis och se första avsnittet av Lipstick Jungle, eftersom jag missade det igår när jag till slut var tvungen att akutfara till Sabina och låna Ipren.

Hej då.

Det blev alltså ingen sammanfattning av 2008 igår.
Inte idag heller.
Och det blir det förmodligen inte imorgon heller.
Allt på grund av jobbjobbjobb.
(Yeahyeahyeah.)
(..Kanske även lite på grund av bristpåorkbristpåorkbristpåork.)
Jag inledde den här arbetsveckan i tron om att jag skulle jobba tisdag, lördag, söndag, och vara ledig resten. Men tack vare diverse sjukdomar blev/blir det jobb hela veckan, och jag tackar och bockar som om jag vore världens ofrivilligt mest arbetslösa person.

Anyhooo. Med tanke på att det nog bara är dom som känner mig som läser här så kan jag med största säkerhet säga att ALLA som läser detta vet hur bra jag är på rea-shopping. Säkert 90% av alla kläder och skor jag äger har jag köpt på rea.
Även om det resulterar i en hel del impulsköpta (och därför fortfarande oanvända) grejer så har jag sparat in åtskilliga tusenlappar på att fynda på rea. (Jag vet, mamma, Frida, Timmy och alla andra som har åsikter om mitt pengaslösande och knapptbefintliga kläd- och skoanvändande; jag hade sparat ännu fler tusenlappar om jag inte köpt någonting alls, men..det funkar ju inte riktigt så.)
Med tanke på att det är årets fattigaste månad och med tanke på min allmänt halvtaskiga ekonomi är det inte riktigt läge för mig att köpa någonting nu. Men med utdragna mellandagsreor, diverse utförsäljningar och så vidare, är det inte så lätt att hålla i dom få slantar man har kvar. Sedan har det ju faktiskt just varit jul, och då om någongång borde man väl få ha lite kul.
(Särskilt om det är rea.)
Idag kände jag alltså att jag faktiskt hade råd. För idag slog jag nämligen alla fyndrekord jag någonsin satt.
Efter jobbet och innan Timmy kom och hämtade mig gick jag en supersnabb sväng på stan, och det här är vad jag sedan packade in mig själv i bilen med:
Ett par svarta vinterstövlar, ett par skrikcerisa tygballerinor (+ sulor för att dom var lite stora), ett grönt långt linne, ett blått ribbat linne med knappar och tre par knästrumpor (gråa, svarta och lila). Hade jag betalat ordinarie pris för allt det här hade det gått på 599 + 149 + 59 + 60 + 70 + 60 + 60 + 90 = 1137:-.

Och vad betalade jag?
131,50:-.

(Trots att resten av mina julklappspengar går till att betala min cp-höga telefonräkning som jag jobbat på de senaste tre månaderna, så sved det inte ens.)

Bottom line: JAG ÄGER.


Idag har jag även hunnit med Angelicas sista höstterminsmedelpass (bra ord), vilket innebär att det från och med nästa vecka, med alla ledare, blir ny musik, nya moves och kanske lite nya gympare.
Vad som däremot var nytt redan idag var mina skor. Mamma och pappa var så där snälla föräldrar (som dom i och för sig alltid är) när jag var hemma och köpte mig ett par nya gympadojor. Och jag vet inte om det var den allmänna skoglädjen som kanske följer med alla nya skor, eller om dom faktiskt var så bra som jag hade hoppats på, men dom gjorde det om möjligt ännu roligare att hoppa omkring.

NU ska jag äta en macka, försöka sätta mig in i CSI Miami som började för en stund sedan och sedan SOVA.

Hej då.

Jisses vad kass jag har varit på att skriva nånting senaste tiden.
Kanske inte så oväntat, i och för sig, eftersom jag varit hemma. Att åka hem har den här julen för mig inte bara inneburit att ta det lugnt, äta mor och fars underbara mat och träffa alla saknade vänner, utan även raka motsatsen.
Pulkåkning (som i och för sig hör till vanligheten eftersom det är en av familjen Åkessons julaftonstraditioner), äventyrsbadande och 20-minuters-"shopping" i Piteå, skridskoåkning med småkusiner från Blekinge, mysig förfest med mysiga vänner följt av katastrofal annandagsutgång, impulsroadtrip till Luleå för nyårsfirande, och inte mindre än TVÅ AIK-hemmamatcher i Skellefteå Kraft Arena är bara lite av vad jag hunnit med.

Det har varit helt stört skönt att vara hemma och jag är outsägligt glad att jag kunde tillbringa två veckor med familj, vänner och senare även pojkvän hemma på Videstigen.
(Fast på papperet är det ju Bomansgatan som är hemma nu.
Inte bara på papperet i och för sig.)
Igår kväll var det dags att lämna Norrland och vid halv åtta lyfte planet från Falmark. Ganska precis en timme senare landade vi på Arlanda och blev då upphämtade av Timmys gulliga föräldrar som dessutom varit och handlat frukost till oss. Vid 22-tiden var vi efter en väldigt behaglig bilresa (jämfört med bussresan, som var alternativet) framme, började släpa oss upp genom trapphuset och konstaterade ganska direkt vi kommit in att hela lägenheten skulle må bra av en rejäl omgång.
(En lite trevligare upptäckt var dock att vi lyckats undvika jobbiga och illaluktande missöden i kylskåpet. Och det får man ju faktiskt vara glad för.)

Några timmar senare satt vi i tv-soffan hos John och gjorde ett halvhjärtat försök att heja fram juniorkillarna till VM-guld (John kallas alltså, på grund av sitt Öviksursprung och därför enligt mig - i jämförelse med så mycket annat - felaktigt, för Norrland, men jag kände att risken för missförstånd är stor om jag skriver att vi samma kväll vi kom hem från Norrland for till Norrland för att se på hockey).
Finalen gick ju minst sagt åt helvete, men sängen kändes lika välkomnande och efterlängtad för det, där vid femsnåret.

Efter fyra timmars jobb på Wedins, Bullens korv till middag och Maria N:s medelpass är jag nu tillbaka i mitt hörn i soffan.
SOM jag längtat efter att hoppa och studsa och svettas och plågas i Stora salen de senaste tre veckorna, när jag av olika anledningar inte kunnat träna. Och när vi under andra konditionsblocket, med Lady Gagas Poker Face i högtalarna, svettades som grisar, var jag så glad över att vara tillbaka att jag fick rysningar i hela kroppen och tänkte att jag ska aldrig sluta träna igen.

Jag blev förresten, under my catching up on the blogg-reading, lite halvinspirerad av att sammanfatta det gångna året. Kanske inte i bilder (eftersom jag inte har några på Timmys dator som jag i nuläget ockuperar, eftersom han är upptagen med sin nya som är så mycket bättre och finare och bla bla bla än hans gamla och framför allt min) men i alla fall i text.
Det kanske blir imorgon.
Jag är väldigt ledig så tiden finns ju.

Förutom den inspirationen hittade jag även en låt som (på många sätt och vis) var brutalt bra. Låten heter Halo, artisten heter Beyoncé och platsen för fyndet var Elins blogg. (Om jag visste hur man gör för att klämma in länken till Elins blogg där bakom "Elins blogg" så hade jag gjort så, men jag har ingen aning och inte heller något behov av att lära mig det. Eller någon ork. Så därför gör jag inte det.)
Ni som känner mig vet att jag är ett stort fan (för att inte säga världens största) av låttexter, känslosamma i allmänhet och dom man känner igen sig i och starkt kan relatera till i synnerhet. Jag har suttit och läst igenom oräkneligt många låttexter och har en del favvolåtar som nästan bara på grund av texten blivit just favvisar. Och den här är redan nu en favvis.
Ni kan ju gissa på vilket sätt jag starkt kan relatera till den, men för er som inte gissar rätt säger jag Timmy.
Och till Elin säger jag tack :)



"Remember those walls I built?
Well baby, they're tumbling down.
And they didn't even put up a fight,
they didn't even make a sound.
I found a way to let you in,
but I never really had a doubt.
Standing in the light of your halo,
I've got my angel now.

It's like I've been awakened,
every rule I had you're breaking.
It's the risk that I'm taking,
I'm never gonna shut you out.

Everywhere I'm looking now,
I'm surrounded by your embrace.
Baby, I can see your halo,
you know you're my saving grace.
You're everything I need and more,
it's written all over your face.

You hit me like a ray of sun,
burning through my darkest night.
You're the only one that I want,
I think I'm addicted to your light.
I swore I'd never fall again,
but this don't even feel like falling."

osv, osv, osv.

Lyssna på den om ni inte har gjort det och inte förstod att ni skulle göra det nu :)

Hej då.