matildaforpresident

Av någon anledning hade jag igår fått för mig att jag skulle jobba 9.30-16 idag.
Alltså börjar jag morgonen med att stiga upp 8.30, gör mig i ordning och hojar 45 minuter senare ner till stan.
Jag går på Konsum och köper en banan eftersom jag gjort mig i ordning lite för länge (läs: sett på tv + fastnat vid datorn) så att jag inte hunnit äta, kommer upp till jobbet, räknar kassan, slår igång stereon och börjar dammsuga.
Då hör jag ett (förvånat men glatt) "Hallååå!", och lättskrämd (som jag alltid är när jag är ensam i butiken, före öppning eller efter stängning) gör jag ett 180-gradershopp och ser då Kim, som även hon har för avsikt att öppna butiken denna onsdagsmorgon.

Eftersom jag brukar ha relativt bra koll både på schemat och diverse andra mer eller mindre viktiga grejer på jobbet så antog vi båda två att det var Kim som var lite vilse. Att Kim dessutom (till och från) är världens virrigaste människa förstärkte ännu mer känslan av att det var Kim som skulle få gå hem och komma tillbaka lite senare.
Icket.
Schemat såg egentligen ut så här:
Kim: 9.30 - 19.15
Matilda: 13 - 16

Det enda jag hade klart för mig var alltså att Kim skulle stänga tillsammans med den nya tjejen, och då antog jag helt enkelt att jag skulle öppna.
Att Kim inte ens har några dagar som ser ut så valde jag att inte veta just då.
Alltså fick jag hoja hem igen.

Men istället för att sitta hemma i tre timmar och vara bitter över att jag kunnat sova lite längre, gjorde jag det bästa av dagen. Jag cyklade hem, pussade lite på Timmy som låg kvar i sängen (eftersom han gått och blivit sjuk igen), samlade ihop senaste veckans cola-pant, åkte iväg till Coop och storhandlade.
Så ikväll blir det mysmiddag.
Och om jag inte hade slarvat bort pantkvittot (som räckte till nästan två trisslotter) hade vi kanske kunnat fira att vi vunnit 100 000 kr på triss.
(Jag stod och funderade i några sekunder på om jag skulle köpa trisslotter för pantpengarna, eller vara en bra människa och trycka på biståndsknappen. Då började jag tänka som så, att om jag skulle skänka bort dessa drygt 30 kr, skulle de två trisslotter jag då INTE hade köpt, självklart vara mångmiljonvinster.
Alltså var jag tvungen att prioritera bort välgörenheten och köpa lotter.
Det retade tydligen upp de högre makterna eftersom jag lite senare märkte att jag tappat bort/glömt/omedvetet skänkt bort pantkvittot.
Så från och med nu blir det alltid biståndsknappen.)

Nu ska jag göra ett nytt försök på jobbet, håll tummarna för mig. Jag kanske rentav är ledig idag?

Hej då.