BACK IN BUSINESS
Ännu en helg har förflutit (och egentligen även en måndag, men det har jag inte varit medveten om på hela dagen så jag skippar ansträngningen att vänja mig vid det nu och låtsas istället som att jag har sovit ett drygt dygn när jag vaknar imorgon. Tänk så utvilad jag kommer inbilla mig att jag är och därigenom även känna mig!).
Igår återvände vi alltså till Västerås efter att ha tillbringat en rent ut sagt fabulös helg uppe hos familjen i Skellefteå. God mat, (på fler än ett sätt) överraskande hockey, pissdålig fotboll, snabbfika med efterlängtade Elin och Matilda, oväntat underhållande sällskapsspel hos Matilda och Hjalle, film, mys och lite mer spel med familjen och ett litet litet skoköp var lite av det vi hann med.
Precis som jag förutspått var det skumt att inte lillasyster var där, men ungefär samtidigt som mor och far fick ta emot något så trevligt som mig och Timmy, fick jag och Timmy ta emot något så trevligt som trevliga nyheter från London, nämligen att Anja fått (inte bara ett utan två) jobb.
Då blir storasysterhjärtat lite lugnare och förhoppningsvis lillasystern lite rikare, mättare och gladare.
Igår lyckades jag förresten med något ganska spektakulärt: jag bröt måndagsförbannelsen.
De senaste tre eller fyra måndagarna har jag varje gång jag gått från jobbet, strax efter kl. 16, försäkrat både mig själv, Kim och Timmy om att jag ska gå och träna. Det har gått sådär. Antingen har vi massa bullar hemma som jag måste äta upp, eller så har soffan blivit ännu lite skönare, eller så är det jättemycket bra på tv, eller så blablablablabla.
Igår lyckades jag dock ignorera alla dessa problem (förutom bullproblemet, eftersom det inte fanns.. Eftersom bullarna till slut är uppätna), och gav tillsammans med Hanna förra terminens favorit (bortsett från Angelica som är oslagbar) Sofia M och hennes nya pass en chans. Bra pass, fortfarande bra tjej och brutalt bra musik.
(Idag gick det lite sämre med att få sig iväg och träna.
Men det hör ju egentligen inte hit, eftersom det inte är måndag.)
(Or is it..?)
Den här dagen inleddes i alla fall med frukostmöte på jobbet kl. 8.30. Cirkus en timme senare var vi klara, men trots det tog jag mig inte därifrån förrän nästan ytterligare en timme senare. Det hade kommit in för mycket nytt och snyggt, jag har för gulliga och för pratglada arbetskamrater och jag trivs för bra på jobbet. Sicken osis!
Drygt två timmar senare var jag på plats på jobbet igen, dock varken för att äta frukost eller prova skor, utan för att jobba. Under de två timmar jag var borta hann jag åka fram och tillbaka till jobbet en gång till, eftersom jag glömde nycklarna mitt i frukosten (bokstavligt talat), åka till blodcentralen och lämna blod (och bestämma mig för att även bli plasmagivare, check it out för de behöver fler), åka hem och äta lunch, och även ta mig ner till jobbet igen.
Ett inte särskilt långt tre-timmars-pass senare åkte jag hem igen, dock inte utan att handla lite på vägen.
Jag må vara lite smyglat, tidsoptimistisk och i många fall ha pinsamt dåligt minne, men den effektivitet jag visat prov på idag måste ju kompensera för något av det här? Eller? Inte?
Imorgon har jag och Emelie en dejt med Angelica och hennes lunchpass, sedan väntar ännu ett mördarpass på tre timmar på jobbet. Ibland undrar jag hur jag orkar med mitt liv. Och den som inte förstod ironin i det här stycket kan se sig som bannlyst från det här stället.
Hej då.
Igår återvände vi alltså till Västerås efter att ha tillbringat en rent ut sagt fabulös helg uppe hos familjen i Skellefteå. God mat, (på fler än ett sätt) överraskande hockey, pissdålig fotboll, snabbfika med efterlängtade Elin och Matilda, oväntat underhållande sällskapsspel hos Matilda och Hjalle, film, mys och lite mer spel med familjen och ett litet litet skoköp var lite av det vi hann med.
Precis som jag förutspått var det skumt att inte lillasyster var där, men ungefär samtidigt som mor och far fick ta emot något så trevligt som mig och Timmy, fick jag och Timmy ta emot något så trevligt som trevliga nyheter från London, nämligen att Anja fått (inte bara ett utan två) jobb.
Då blir storasysterhjärtat lite lugnare och förhoppningsvis lillasystern lite rikare, mättare och gladare.
Igår lyckades jag förresten med något ganska spektakulärt: jag bröt måndagsförbannelsen.
De senaste tre eller fyra måndagarna har jag varje gång jag gått från jobbet, strax efter kl. 16, försäkrat både mig själv, Kim och Timmy om att jag ska gå och träna. Det har gått sådär. Antingen har vi massa bullar hemma som jag måste äta upp, eller så har soffan blivit ännu lite skönare, eller så är det jättemycket bra på tv, eller så blablablablabla.
Igår lyckades jag dock ignorera alla dessa problem (förutom bullproblemet, eftersom det inte fanns.. Eftersom bullarna till slut är uppätna), och gav tillsammans med Hanna förra terminens favorit (bortsett från Angelica som är oslagbar) Sofia M och hennes nya pass en chans. Bra pass, fortfarande bra tjej och brutalt bra musik.
(Idag gick det lite sämre med att få sig iväg och träna.
Men det hör ju egentligen inte hit, eftersom det inte är måndag.)
(Or is it..?)
Den här dagen inleddes i alla fall med frukostmöte på jobbet kl. 8.30. Cirkus en timme senare var vi klara, men trots det tog jag mig inte därifrån förrän nästan ytterligare en timme senare. Det hade kommit in för mycket nytt och snyggt, jag har för gulliga och för pratglada arbetskamrater och jag trivs för bra på jobbet. Sicken osis!
Drygt två timmar senare var jag på plats på jobbet igen, dock varken för att äta frukost eller prova skor, utan för att jobba. Under de två timmar jag var borta hann jag åka fram och tillbaka till jobbet en gång till, eftersom jag glömde nycklarna mitt i frukosten (bokstavligt talat), åka till blodcentralen och lämna blod (och bestämma mig för att även bli plasmagivare, check it out för de behöver fler), åka hem och äta lunch, och även ta mig ner till jobbet igen.
Ett inte särskilt långt tre-timmars-pass senare åkte jag hem igen, dock inte utan att handla lite på vägen.
Jag må vara lite smyglat, tidsoptimistisk och i många fall ha pinsamt dåligt minne, men den effektivitet jag visat prov på idag måste ju kompensera för något av det här? Eller? Inte?
Imorgon har jag och Emelie en dejt med Angelica och hennes lunchpass, sedan väntar ännu ett mördarpass på tre timmar på jobbet. Ibland undrar jag hur jag orkar med mitt liv. Och den som inte förstod ironin i det här stycket kan se sig som bannlyst från det här stället.
Hej då.
Kommentarer
Trackback
