OOOOOH
Det var jämnt.
Idag har jag gjort något jag inte skulle rekommendera andra att göra.
Jag skulle egentligen bara jobba 13-16 idag, men fick hoppa in och öppna eftersom Kim är sjuk (inte helt omöjligt på grund av inventeringen, haha..).
Jag var i alla fall väldigt nöjd med detta, eftersom jag bara tackar och tar emot så fort det blir någon timme över till mig.
Anyways, Jannica skulle komma in vid två, då jag skulle ha lunch, och sedan skulle jag gå hem vid fyra.
Klockan halv fem var jag fortfarande ensam i butiken.
En fredag.
I december.
Om jag inte haft så pass bra (?) minne att jag visste att jag åt frukost vid åtta imorse så hade jag typ satt min ena arm på att jag inte ätit på en vecka.
Eftersom min kropp tydligen har en inbyggd matklocka så äter jag oftast ganska precis var fjärde timme. När jag insåg att det gått drygt åtta timmar sedan jag åt frukost dog en liten del av mig.
Dock var det inte riktigt läge att slå ner på tempot eftersom det ju som sagt var fredag.
I december.
Strax efter halv fem kom Jannica springade och skrek genom hela butiken "LEVER DU?!". Det kan ju, taget ur sitt sammanhang, verka lite överdrivet, men tro mig, just då var det helt och fullt befogat.
För att wrap it up kan jag säga att Jannicas katt, som var orsaken till detta kaos (även om Kims, och även Sannas, sjukdomstillstånd också var bidragande orsaker), mådde lite bättre efter veterinärbesöket, and so did I när jag till slut fick cykla hem och däcka i soffan (i 20 minuter, innan det var dags att hämta Sabina på stationen).
(Jag var ju dock aldrig hos någon veterinär, om det nu var någon som tolkade det så..)
För övrigt är det fjorton dagar kvar till juldagspartajandet, tretton dagar till julafon, tolv dagar tills jag och Josse hoppar på morgonplanet till Skellefteå, elva dagar tills jag sätter mig på tåget mot Stockholm, tio dagar till min sista jobbdag innan en veckas julledighet, nio dagar tills blablabla.
Inte länge kvar till en himla massa trevligheter i alla fall.
Och jag har bara en julklapp kvar att köpa.
Den är dessutom både uttänkt och undanlagd, så det enda som återstår där är den där lilla detaljen "betalning".
Apropå julklappsshopping, vad har hänt med mig och framförhållning (som tidigare varit en omöjlig kombination)?
Jag måste ha samlat på mig en himla massa av den varan de senaste åren och slagit till och använt all of it i år.
Men det är trevligt, jag är nöjd.
Hoppas folket som ska få allt blir det också, det är ju liksom målet..
Hej då.
Idag har jag gjort något jag inte skulle rekommendera andra att göra.
Jag skulle egentligen bara jobba 13-16 idag, men fick hoppa in och öppna eftersom Kim är sjuk (inte helt omöjligt på grund av inventeringen, haha..).
Jag var i alla fall väldigt nöjd med detta, eftersom jag bara tackar och tar emot så fort det blir någon timme över till mig.
Anyways, Jannica skulle komma in vid två, då jag skulle ha lunch, och sedan skulle jag gå hem vid fyra.
Klockan halv fem var jag fortfarande ensam i butiken.
En fredag.
I december.
Om jag inte haft så pass bra (?) minne att jag visste att jag åt frukost vid åtta imorse så hade jag typ satt min ena arm på att jag inte ätit på en vecka.
Eftersom min kropp tydligen har en inbyggd matklocka så äter jag oftast ganska precis var fjärde timme. När jag insåg att det gått drygt åtta timmar sedan jag åt frukost dog en liten del av mig.
Dock var det inte riktigt läge att slå ner på tempot eftersom det ju som sagt var fredag.
I december.
Strax efter halv fem kom Jannica springade och skrek genom hela butiken "LEVER DU?!". Det kan ju, taget ur sitt sammanhang, verka lite överdrivet, men tro mig, just då var det helt och fullt befogat.
För att wrap it up kan jag säga att Jannicas katt, som var orsaken till detta kaos (även om Kims, och även Sannas, sjukdomstillstånd också var bidragande orsaker), mådde lite bättre efter veterinärbesöket, and so did I när jag till slut fick cykla hem och däcka i soffan (i 20 minuter, innan det var dags att hämta Sabina på stationen).
(Jag var ju dock aldrig hos någon veterinär, om det nu var någon som tolkade det så..)
För övrigt är det fjorton dagar kvar till juldagspartajandet, tretton dagar till julafon, tolv dagar tills jag och Josse hoppar på morgonplanet till Skellefteå, elva dagar tills jag sätter mig på tåget mot Stockholm, tio dagar till min sista jobbdag innan en veckas julledighet, nio dagar tills blablabla.
Inte länge kvar till en himla massa trevligheter i alla fall.
Och jag har bara en julklapp kvar att köpa.
Den är dessutom både uttänkt och undanlagd, så det enda som återstår där är den där lilla detaljen "betalning".
Apropå julklappsshopping, vad har hänt med mig och framförhållning (som tidigare varit en omöjlig kombination)?
Jag måste ha samlat på mig en himla massa av den varan de senaste åren och slagit till och använt all of it i år.
Men det är trevligt, jag är nöjd.
Hoppas folket som ska få allt blir det också, det är ju liksom målet..
Hej då.
Kommentarer
Trackback
