matildaforpresident

(i dubbel bemärkelse: sunshine som i solen och sunshine som i jag som var uppe typ innan solen)

Ja, klockan var inte mer än 05.40 när jag tryckte på snoozeknappen första gången imorse. Tio minuter senare var jag uppe och det är nästan så att jag somnar bara av att tänka på det.

Timmy, som alltså är tillbaka från Ringhals, skulle idag, istället för att fara till den ursprungliga praktiken i Örebro, till Stockholm. (Det är alltså ett jävla flängande fram och tillbaka med det där.)
Tåget gick i alla fall 06.22, och puckad som jag igår kväll var, gick jag med på att stiga upp och skjutsa honom.
Jag var inte direkt ett fan av mig själv imorse; det var inte långt ifrån att jag erbjöd mig att betala taxi åt honom för att slippa stiga upp.
Men jag släpade mig upp ur sängen och ut till bilen, och när jag kom hem igen insåg jag att solen sken som aldrig förr, att klockan bara var kvart över sex och att det skulle vara ganska skönt med en morgonprommis.

Så när klockan lite senare slog åtta hade jag (förutom att skjutsa Timmy) hunnit powerwalka med skitdålig musik*, komma hem och duscha (och även stretcha lite halvoseriöst, eftersom jag fått för mig att jag får träningsvärk av vad som helst.. Fast det ligger nog någonting i det ändå), och plocka fram lite frukost. Och just då kändes det ganska bra.
(Bortsett från att jag tvärsomnade i soffan direkt efter Top Model och vaknade två timmar senare.)

(* I brist på musik på mobilen som jag inte är less på tänkte jag ge den gamla hederliga radiomusiken en chans. Men tji fick jag, för nu för tiden PRATAS det bara på radio på morgnarna. På cirkus en timme fick jag, förutom babbelbabbelbabbel, nyheter x 200 och reklam, höra TVÅ låtar.
Istället för att nöja mig med musiken jag har på mobilen, så att jag faktiskt skulle få höra någon musik, gick jag och var förbannad över det faktum att musik på morgnarna verkar vara ett bortglömt och slopat koncept. Jag var nog mest häpen över hur mycket radioprat man kan klämma in på en timme, och tänkte att nu MÅSTE dom ju snart spela en låt..
Men det gjorde dom alltså inte.
Eller jo, förlåt..
Två stycken spelade dom ju faktiskt.)

Klockan två infann jag mig i alla fall på jobbet, en timme senare åt jag lunch med Timmy som fick sluta tidigare än väntat och kom tillbaka till Västerås lagom till min lunch**, strax efter sju packade jag ihop mig själv och gick hem från jobbet, och nu sitter jag här, efter mackor och oboy till middag och med en allergisnuvig pojkvän till höger.

(** Puckat att ha lunch en timme efter att man börjat, I know, men timbudgeten är helt åt skogen så det är bara att acceptera. Och hellre det än ingen lunch alls, right?)

Nu ska jag ta världens längsta dusch, sova som en idiot och förmodligen gå upp vid sexsnåret imorgon också eftersom Timmy ska iväg igen imorgon och jag är så himla snäll och Timmy så himla lat.
(Att jag går fram och tillbaks till jobbet nästan varje dag bevisar tydligen inte att det är fysiskt möjligt att gå till centralen, som ligger typ 200 meter längre bort.)

Eftersom jag är ganska dålig på att lägga in bilder här så passar jag på att göra någonting åt den statistiken nu..



Haha.

Hej då.