GOOD MORNING SUNSHINE
eller kanske raka motsatsen.
Apropå att saker aldrig blir som man tänkt så blev min sympatigraviditet i lördags aldrig av. Ingela fick sitta ensam med sin tvåliters cola medan jag, mest för Pillans skull, pimplade öl istället.
Efter förfest hos Pillan med seriöst uppstyrd plockmat, hysteriskt Aliasspelande och lite mindre hysteriskt öldrickande hamnade vi till slut på Tabazco. Efter att Ingela kastat in handduken vid halv tolv var det bara jag, Pillan och hennes lillasyster Sofia kvar, men det hindrade oss inte från att dra ner en sväng på stan. Däremot tillät inte ekonomin ett besök på BMB, och eftersom Tabazco stänger kl 01 så det blev ändå en ganska tidig kväll.
Men den halvtidiga kvällen till trots mådde jag apa när jag vaknade igår. Jag kan nästan helt säkert säga att det inte hade någonting med alkoholintaget att göra, eftersom mitt apmående bara yttrade sig i form av snorsnorsnor och krax i halsen. Det låter kanske inte så farligt, och det var det kanske inte heller, men jag var ändå ganska missnöjd.
Särskilt efter att ha legat och snorat hela natten, inte kunnat andas, gått upp och letat nässpray vid 06-snåret, förbannat mig själv för att jag inte köpt nässpray i förebyggande syfte, och sedan fått veta att vi visst har nässpray.
Inte ens gömd, utan i en låda i köket.
Samma låda som vi har Ipren och andra medicinliknande grejer i.
Samma låda som jag var uppe och letade i.
BRA LETAT MATILDA.
(Man kan ju tycka att jag borde ha varit tacksam över att vi faktiskt hade nässpray, men irritationen över mitt slöseri med snorande kändes faktiskt större än behovet av nässpray just då.)
Som en följd av min sömnlösa lördagsnatt sov jag i princip hela söndagen. Timmy var söt och gjorde frukost i form av blåbärssoppa till mig (och senare även middag), men totalt var jag väl vaken i ungefär två timmar.
Av det faktumet att döma skulle man ju kunna tro att jag kände mig lite piggare eller i alla fall lite utvilad när jag kvicknade till där vid åtta.
Icket.
Däremot var jag klarvaken när det var dags att somna. Även om jag gick och la mig två timmar innan Timmy så somnade han efter max fem minuter, medan jag låg och snurrade, både bokstavligt och bildligt talat, i vad som kändes som en evighet.
NU är det i alla fall en ny dag.
Jag ser i och för sig fortfarande ut att må som fan, men jag känner mig lite piggare.
Jag har absolut ingenting planerat idag, jag har ätit frukost och kört en diskmaskin och det känner jag mig ganska nöjd med.
Eller jo, en sak har jag planerat. Jag ska promenera bort till Pillan och hämta stackars Pinky som stått där sedan i lördags. Eller ja, det är vad jag hoppas på i alla fall. Pillans cykel blev stulen från precis samma plats där jag parkerade Pinky. Så one can only hope.
Hej då.
Apropå att saker aldrig blir som man tänkt så blev min sympatigraviditet i lördags aldrig av. Ingela fick sitta ensam med sin tvåliters cola medan jag, mest för Pillans skull, pimplade öl istället.
Efter förfest hos Pillan med seriöst uppstyrd plockmat, hysteriskt Aliasspelande och lite mindre hysteriskt öldrickande hamnade vi till slut på Tabazco. Efter att Ingela kastat in handduken vid halv tolv var det bara jag, Pillan och hennes lillasyster Sofia kvar, men det hindrade oss inte från att dra ner en sväng på stan. Däremot tillät inte ekonomin ett besök på BMB, och eftersom Tabazco stänger kl 01 så det blev ändå en ganska tidig kväll.
Men den halvtidiga kvällen till trots mådde jag apa när jag vaknade igår. Jag kan nästan helt säkert säga att det inte hade någonting med alkoholintaget att göra, eftersom mitt apmående bara yttrade sig i form av snorsnorsnor och krax i halsen. Det låter kanske inte så farligt, och det var det kanske inte heller, men jag var ändå ganska missnöjd.
Särskilt efter att ha legat och snorat hela natten, inte kunnat andas, gått upp och letat nässpray vid 06-snåret, förbannat mig själv för att jag inte köpt nässpray i förebyggande syfte, och sedan fått veta att vi visst har nässpray.
Inte ens gömd, utan i en låda i köket.
Samma låda som vi har Ipren och andra medicinliknande grejer i.
Samma låda som jag var uppe och letade i.
BRA LETAT MATILDA.
(Man kan ju tycka att jag borde ha varit tacksam över att vi faktiskt hade nässpray, men irritationen över mitt slöseri med snorande kändes faktiskt större än behovet av nässpray just då.)
Som en följd av min sömnlösa lördagsnatt sov jag i princip hela söndagen. Timmy var söt och gjorde frukost i form av blåbärssoppa till mig (och senare även middag), men totalt var jag väl vaken i ungefär två timmar.
Av det faktumet att döma skulle man ju kunna tro att jag kände mig lite piggare eller i alla fall lite utvilad när jag kvicknade till där vid åtta.
Icket.
Däremot var jag klarvaken när det var dags att somna. Även om jag gick och la mig två timmar innan Timmy så somnade han efter max fem minuter, medan jag låg och snurrade, både bokstavligt och bildligt talat, i vad som kändes som en evighet.
NU är det i alla fall en ny dag.
Jag ser i och för sig fortfarande ut att må som fan, men jag känner mig lite piggare.
Jag har absolut ingenting planerat idag, jag har ätit frukost och kört en diskmaskin och det känner jag mig ganska nöjd med.
Eller jo, en sak har jag planerat. Jag ska promenera bort till Pillan och hämta stackars Pinky som stått där sedan i lördags. Eller ja, det är vad jag hoppas på i alla fall. Pillans cykel blev stulen från precis samma plats där jag parkerade Pinky. Så one can only hope.
Hej då.
Kommentarer
Trackback
