matildaforpresident

Det var det första som poppade upp i mitt huvud, eftersom den sjunde och avgörande kvartsfinalen mellan Skellefteå AIK och Linköping just har avgjorts. Jag tror inte jag behöver berätta hur det gick eftersom alla som är intresserade redan vet, och dom som inte redan vet är nog helt enkelt inte särskilt intresserade.
Men eftersom det enligt TV-kommentatorerna var ganska sensationellt så passar jag på och berättar att Skellefteå i den tredje övertidsperioden (!) slog ut Linköping, och är nu alltså i semifinal.
Det inser till och med jag att det är ganska sensationellt.

För övrigt kan jag säga att ALLT ÄGER just nu.
I fredags var jag på en anställningsintervju på Scorett, efter att Frida slängt in några positiva ord om mig till någon sorts överhuvud. Egentligen borde jag inte ens ha fått komma på intervju, eftersom dom, sedan dom la ut annonsen för ganska länge sedan, tydligen hade haft ganska många där.
Men intervjun gick i alla fall skitbra; Tove, som hon hette, var hur gullig som helst och typ 20 år yngre än vad jag förväntat mig, och intervjun, som mer liknade en fikastund eftersom vi gick ner och satte oss på ett café och fikade, kändes alldeles klockren. Trots det vågade jag inte hoppas på någonting, eftersom det (precis som det alltid gör) kändes som att det var mycket jag hade kunnat säga annorlunda, saker jag glömde säga och saker som jag sa som jag kanske inte alls skulle ha sagt, osv.
Men trots det ringde hon imorse och meddelade att JAG FICK DET.
GUD I HIMMELEN.
Ni skulle ha sett hur jag sprang omkring och hoppade i lägenheten i flera minuter efter att vi lagt på.
Sedan samlade jag ihop mig och ringde och gapade och skrek till både mamma, pappa och självklart Frida, som jag har att tacka för detta!

SÅ, nu går jag alltså i Fridas fotspår och börjar jobba på Scorett nästa tisdag.
Tjänsten är på 50% och alltså fan så mycket bättre än dom extratimmar jag hankat mig fram på hittills (även om även det har varit fan så mycket bättre än ingenting).
Det känns lite halvjobbigt att berätta för Monica att hon måste hitta någon annan som får ta Ingelas tjänst från och med i augusti, men eftersom jag inte lovat någonting och eftersom Monica själv hela tiden påpekat att hon förstår om jag söker (och får) något annat så ska det nog gå bra. Och bortsett från det har jag nog aldrig varit så här peppad på att börja jobba.
(Det är synd att man nästan alltid väljer att använda svordomar när man ska uttrycka starka känslor men) SATANS JÄVLA FAN vad glad jag är!!

Tidigare idag när jag proppade in all tvätt i torkskåpet märkte jag precis när jag var klar (ungefär en halvtimme senare = mycket tvätt) att det inte ens fungerade. Och lite senare tonade jag mitt hår med förhoppningen att det skulle bli lite mörkare och lite allmänt finare, bara för att upptäcka att det blev ungefär ingen skillnad alls.
Men inte ens dom här irritationsmomenten kunde rubba mitt humör. Jag har varit on top of the world hela dagen och planerar att leva på det här länge till, så nu krävs det mycket för att jag ska börja gnälla!

Här kommer förresten en bild på Timmys band, som alltså har ägnat nästan hela helgen åt att repa här i vardagsrummet.



Hej då.