matildaforpresident

is not killing me.
(För att inte citera Brittan.)

Ensam är jag alltså. Timmy är på bortamatch någonstans i Örebrotrakten och får förmodligen sitt hockeyass kickat.
För min del har kvällen hittills innehållit tavelihopsnickrande, matlagning (om man kan kalla det det när man gör Bullens korv med potatismos), Let's Dance och för mycket popcorn. Nu väntar (inte helt oväntat) Lipstick Jungle, säkert några mackor och kanske lite mys med Timmy när han kommer hem. Jag kände att jag var tvungen att slänga in ett "kanske" eftersom han har lånat hem Norrlands Guitar Hero.. Så från och med igår och till och med imorgon är jag lite åsidosatt. Om jag säger att han steg upp vid nio imorse för att spela, så förstår ni säkert.

Tavelihopsnickrande, ja. Lönen landade ju (vilket förmodligen alla arbetande människor har koll på) på kontot idag och det firade jag och Timmy med att fara på IKEA och bränna typ.. hälften. Inte så smart kanske när man inte är så rik ens på löningsdagen, men jag börjar vara lite less på våra kala väggar. Så nu blir det lite ändring på det!
(Ni kanske till och med får se en bild. Dock inte ikväll, eftersom dom inte är uppspikade än. Varken jag eller Timmy tyckte att det var en bra idé att jag skulle ta hand om det.)

Anyhooo, medan Timmy under förmiddagen ägnade några timmar åt att försöka bli en Guitar Hero, avverkade jag ett gympapass, denna gång i Stora Salen på Björnövägen.
(Jag verkar behöva bli påmind om att inte alla roliga pass flyttats till dom nya lokalerna på Rocklunda, eftersom jag uppenbarligen inte var medveten om det imorse och fick flänga omkring som en oupplyst idiot tvärs över hela stan för att hinna.)
Gympaledaren tillika hurtbullen Mats sa i alla fall något osedvanligt intelligent för att peppa oss under andra styrkeblocket:
"Kom igen nu och ge allt ni har, nu är det bara resten kvar!"
Okej, Mats.

Även Josse visade att hon är en sådan som vet hur man uttrycker sig, särskilt när det gäller att avsluta en konversation. Vi hade ett kort men trevligt och glatt samtal tidigare ikväll, och när det började närma sig hej då-sägandet kläckte hon ur sig:
"Ja men du.. Hang in there!"
Okej, Josse.

Nu har jag precis tagit mig ur popcornkoman och ska därför trycka i mig lite mackor, eftersom popcorn tydligen inte var det jag var sugen på..
Paradisasken som står i skafferiet lockar mer än en månadsvistelse i Thailand men om jag rör den kommer jag förmodligen halshuggas, strimlas, mosas ner i den då tomma Paradisasken och sedan skeppas iväg till Antarktis.
Men frågan är ju om det kanske är värt det.

Hej då.