matildaforpresident

Jisses vad länge sedan jag skrev någonting.
Och jag har inte ens en bra ursäkt.
En dålig ursäkt är väl kanske att jag har sett närmare 4000 avsnitt av Gossip Girl, fikat som fan, sytt som en idiot, tränat som en dåre och sovit som en arbetslös. Allt utom festat, med andra ord.
(I fredags kväll var jag väldigt missnöjd med det faktumet, men dagen efter mådde både jag och ekonomin av förklarliga skäl lite bättre.)

Sedan sist har vi, alla hjärtans dag till ära, hunnit vara på bio och se Valkyria, Timmy har hunnit bli gammal och fylla 24, vi har tack vare denna födelsedag haft halva Timmys släkt här på kalas, ätit lunch med Timmys föräldrar på Pitchers (en pub nere på stan där jag har ett väldigt suddigt minne av att jag och Timmy tillbringat delar av en lördagkväll/-natt , vilket jag av naturliga anledningar inte yttrade inför svärföräldrarna, då Timmy på egen hand redan gett dom en ganska tveksam bild av kombinationen Matilda och alkohol), och jag har fått jobba hela 5,5 timmar.
Det är väl ungefär allt.

(Och med dom 5,5 timmarna jag fick jobba idag har jag skrapat ihop 13,5 timmar hittills i februari.
13,5.
På 17 dagar.
Det är så inte okej att jag vet inte vad.)

Apropå det och apropå att money makes the world go round så kommer här ett litet stycke angående ekvationen pengar = lycka.
Även om det inte finns någonting som säger att alla världens Serena Van der Woodsens bara på grund av ekonomisk status per automatik är lyckligare än alla Jenny Humphreys (för att låta helt insnöad på the Upper East Side och Gossip Girl) så skulle några tusen extra på kontot faktiskt kunna köpa mig lite lycka just nu (för att återigen sätta barnen i Afrika åt sidan och fokusera på mig eget välbefinnande).
Hade jag ett femsiffrigt belopp på kontot nu så skulle jag omedelbart boka tågbiljetter till Stockholm och Frida och Josse, och sedan flygbiljetter hem till familjen och även till vännerna Umeå, eftersom jag exempelvis inte träffat fröken Gustafsson sedan i.. JULI? Kan det stämma? Och om så är fallet, är det okej? NEJ.
Att jag heller inte har sett hur fröken Mattsson med partner bor och gärna vill träffa Mathilda och Luca innan han fyller 18, tar körtkort och får börja gå på krogen, är andra väldigt bra anledningar att ta sig till Umeå.
Men som ni förstår, kära vänner, så räcker det tresiffriga belopp jag i nuläget har på kontot knappt till Stockholm.

So it might be a while.
Ni är däremot hjärtligt välkomna hit :)

En anledning att INTE ta sig till Norrland och Skellefteå och Umeå är dock vädret.
På min cykeltur från jobbet till Friskis ikväll smög sig en klagande tanke fram, eftersom jag inte hade alla indianer i kanoten imorse och glömde både halsduk och mössa och därför frös en liten aning i dom fem minusgrader vi tvingas överleva här nere i södern(...). Men denna tanke försvann ganska omgående när jag istället tänkte på hur familj och vänner har det 70-80 mil upp, i en nästan 25-gradig kyla.
Denna anledning att inte ta sig norrut är dock den enda.

Nu ska jag make myself some O'boy och mysa ner mig i soffan med datorn och Gossip Girl.
(När jag tänker efter är det nog bäst att jag äter upp det som är kvar av tårtan, innan det blir dåligt och måste slängas..
My mother taught me well, man ska inte slänga mat.
Inte tårta heller.)

Hej då.