matildaforpresident

Nu går det fan inte bra för mitt lag alltså.

Jag valde imorse mellan Stinas pass 11.30 och Marias 19.45 ikväll.
Stinas hade jag aldrig varit på, Maria har just gjort om sitt och det vet jag är skitbra.
Men eftersom jag föredrar att träna så tidigt på dagen som möjligt, så valde jag Stinas.
Jag brukar vara lite tveksam till att gå på pass jag aldrig varit på förut, bara för att jag hellre kör på säkra kort och går på dom jag vet är roliga. Jag vet, lite korkat eftersom man då kan gå miste om massa roliga pass.
Anyways, eftersom "Stina" lät som en ung tjej och dom unga tjejerna oftast har bra pass (oftast tack vare bra musik) så gav jag henne en chans. Och jesus i himmelen vad jag ångrar att jag gjorde det.
Hennes pass var tamigtusan sämre än Rezas.
Det är klart att alla ledare är olika, och det är väl tur det, för om jag inte tyckte att vissa var så jävla dåliga så skulle jag ju inte tycka att till exempel Angelica är så jävla bra, right?

MEN.
Det här var inte okej.
Många stannade upp och gick och drack flera gånger, några smet ut efter halva passet och jag såg inte en enda glad människa under hela passet.
That's a first.
Dessutom hade hon avslappningsmusik under styrkeblocken, what's up with that?
Man såg till och med hur folk tittade tveksamt på varandra och förmodligen tänkte exakt samma sak som jag; "vad GÖR människan?".

Så när jag satte mig i bilen kände jag mig raka motsatsen till hur jag brukar känna när jag kommer ut från Friskis; skitarg, inte särskilt trött (eftersom man kunde ta i hur mycket som helst utan att det kändes som att det gav någonting) och allmänt grinig.
Ja, att klaga över att man varit på ett tråkigt träningspass hör ju till och med jag hur löjligt det låter.
Men fan. Nästan så att jag går på Marias pass ikväll bara för att väga upp det här fiaskot.

I alla fall. Humöret blev inte bättre när jag satte mig i bilen.
Monica hade ringt från Wedins en kvart tidigare, så jag ringde upp (självklart med förhoppning om att hon ville att jag skulle komma och jobba).
Man skulle kunna säga att jag fick höra ungefär motsatsen.
Regionschefen hade ringt henne tidigare idag och gett henne en ordentlig utskällning för att hon gett mig och Jessica så mycket timmar i januari (vilket denna regionschef har helt rätt i, lönen jag får för januari är säkert bara hälften av hur mycket heltidsjobbande människor får ut, men fortfarande typ dubbelt så mycket som jag brukar kunna jobba ihop).
Detta var alltså väldigt uppskattat av mig och Jessica, men verkligen inte av regionschefen. För att jämna ut det hela får Monica nu inte ge oss några extratimmar på hela februari.
Så enda chansen för mig att få jobba på Wedins är om någon blir sjuk, vilket kanske inte är så troligt eftersom Pillan var sjuk två gånger i januari och Ingela just haft magsjuka (tillsammans med sina barn) så förhoppningsvis (or not) får dom väl vara friska ett tag nu.

Och som om det inte vore nog så har Malin, butikschefen på Vero Moda, för några veckor sedan, återvänt efter tre månader i Norge.
När dom anställde mig i oktober var det för att  Kim (butikschefen i andra butiken) tog Malins plats, extratjejen Lena tog Kims och jag behövdes alltså som extratjej.
Men nu när Malin är tillbaka återgår hon alltså till sin plats, precis som Kim och Lena gör.
And what does that make me? Typ arbetslös.
Enda chansen för mig att få jobba på Vero Moda är att två personer blir sjuka samtidigt, eller att Lena inte kan.

Lycka till, Matilda.
Ni kan ju gissa vem som går ut på stan och söker jobb imorgon.

(Det är klart att jag är glad att jag ändå fått in en fot på två skitbra ställen, jag har ju fortfarande möjlighet att få jobba.
Så det hade ju kunnat vara mycket värre.
Men att tänka på alla som är arbetslösa, sjuka, fattiga, eller på andra sätt har det sämre, hjälper ju inte mig just nu.
Det gör ju inte min situation särskilt mycket roligare, eller ger mig särskilt mycket mer jobbtimmar.)

Uh.
Sabina och Bella ville ut till Skultuna ikväll och se grabbarna spela mot Nora, men jag tror att jag och mitt dåliga humör har en dubbeldejt med tröstgodispåsen och soffan.

Hej då.